Ja, i alla fall med våra mått mätt!

I onsdags flyttade Katrin (det var inte riktigt bestämt vilket namn hon kommer att få) till Västerås. I torsdags flyttade Klas till ett par som haft en hund från mig tidigare. Jag blev så glad att se dem igen nu 15 år senare och varken de eller vi hade åldrats överhuvudtaget!

Igår blev det en lite hektisk dag. På förmiddagen kom Kevins (numera Rasmus) nya familj hit och hämtade honom. Ingrid och jag åt sedan lunch efter att jag tittat till Fedora som låg i min säng, som hon har gjort den mesta tiden efter att hon blivit parad. Allt verkade då lugnt. Men när jag väntade på kaffet och gick in i sovrummet igen var det en valp som var halvvägs ute. Jag kunde ta tag i bakbenen och dra försiktigt så den kom ut helt.

Den verkade väldigt medtagen och låg och kippade efter andan trots min ivriga massage och skrubbning när jag höll valpen med huvudet nedåt. Fedora började värka igen och första valpen fick ligga kvar hos henne under tiden som jag assisterade med valp nummer två. Det var en pigg en och jag satt kvar och passade de två små tills Kates (numera Junis)  nya familj kom och Ingrid tog över valpmorskande med instruktioner att skrika på mig om Fedora började värka igen.

Den förstfödda hade då piggnat till och båda två hade börjat dia.

När Juni åkt med sin nya familj gick Fedora och jag ut så hon fick röra lite mer på sig. Jag hade inte trott på fler än 1-2 valpar och kunde inte heller känna att det var några valpar kvar men för säkerhets skull ville jag att hon skulle röra sig ordentligt under min uppsikt för att jag skulle se om hon fick några värkar.

Det har hon inte fått men ändå varit lite orolig, hon kräktes upp maten hon fick igår kväll, förmodligen gav jag lite för mycket, men portionen som hon fick nu på morgonen har stannat kvar. 

Tror och hoppas att allt ordnar sig när mjölken kommit igång ordentligt. De två tikvalparna kommer att bli kvar här i huset tills vidare.

Tvättmaskinen har gått varm med lakan, täcke och filt efter hennes första valp och bäddmadrassbytet som jag hade planerat tidigare har nu blivit en absolut nödvändighet!