För någon vecka sedan gick jag en promenad med Jonas förbi grannen som har två portugisiska vattenspaniels. De fick ett ganska högljutt utbrott och Jonas flydde ner i diket och blev riktigt skrämd.

Idag tänkte jag reparera hans tråkiga upplevelse med hjälp av Malcolm, Fedora och Janet. När vi närmade oss den "otäcka" platsen började två hästar bråka/leka i hagen bredvid vägen, jag tittar på dem, Jonas söker stöd av mina ben när jag går och jag faller platt på magen och tappar flera koppel . De vuxna som är erfarna står kvar medan jag kravlar mig upp igen men längre bort på vägen ser jag en svart snabb pudelvalp på väg hem. Tack och lov är det ingen trafik så pass tidigt på en söndagsmorgon! 

Jag ringer Ingrid och ber henne öppna dörren för Jonas som snart borde vara hemma. När de tre och jag kommer hem möts vi av en glad Jonas och efter att jag tvättat av mitt blod börjar vi en ny promenad. 

När vi kommer till ungefär samma plats som för mitt fall möts vi av en uppjagad, lös häst på vägen. Jag försöker inte fånga någon lös häst när jag har fyra hundar i koppel utan ropar på en granne som lyckas blockera vägen för hästen innan den kommer fram till oss. Vi fortsätter en liten bit till på promenaden innan vi vänder hem igen.

Det är först när vi är halvägs hemma som Jonas svans börjar visa sig igen. Det blir intressant att se hur han uppträder nästa gång vi tar en promenad åt det hållet.

Det har sina fördelar med att ha ett gott hull och tjock jacka så mina skador begränsas till skrapsår och efter att i ett tidigare fall brutit min handled brukar jag numera ta emot mig med ansiktet. (se Foton)