Hösten är en årstid som jag tycker om.

Nu är den här och härom dagen var det verkligen innesittarväder.

Det tyckte både hundarna och vi, så det blev en dag av pappersarbete för mig och sovdag för hundarna. En viss tid fick jag ändå jaga valpar för att ta tillbaka saker som de inte äger. Eftersom vi nu redan haft regn och blåst så förväntar jag mig kyliga mornar, vackra färger och strålande sol fram till julförberedelserna börjar.

På utställningsfronten är det så lugnt att jag anmält till två inofficiella utställningar för att inte helt komma bort ifrån pälsvård och koppelträning.

Koppelträna valpar är alltid intressant. Deras olika personligheter börjar då visa sig tydligt.

Fairy går stolt framför mig i sträckt koppel, så länge som omgivningen är välkänd. När vi närmar oss okända trakter står vi stilla och tittar oss ordenligt omkring efter eventuella faror innan vi går vidare.

När jag satte koppel på Mira var reaktionen annorlunda. Hon fastnade som en liten staty och rörde sig inte ens så mycket att hon satte ned foten som råkade fastna i luften.

Alltid intressant att försöka fundera ut planen som jag borde följa. Eftersom jag är pensionär kan jag inte skylla på tidspress och bara dra med henne utan jag valde att bära ner henne till uppfarten, hämta en stol från garaget och sedan sitta och titta runt i min mobil med Mira ca 1,5 m bakom mig. Stående fullständigt stilla. Till min grannes förvåning:sitter du här? när hon hämtade sin tidning från postlådan.  Efter ca 15 minuter satte sig Mira och efter yttrligare ca 15 minuter låg hon ner.

Efter 50 minuter tröttnade jag,ställde tillbaka stolen och gick mot huset. Mira följde med!

Vi vilade en dag efter "träningen" och sedan satte jag koppel på henne igen. Glatt följde hon med mina ben till diket på andra sidan vägen där hon kastade sig ner och rullade runt i det höga gräset, störtade upp därifrån och ner på andra sidan vägen innan hon började trava vid min sida.

Det är fantastiskt med hundar!! Ska bli spännande att se vilken variant hon väljer på utställningen: Staty eller vilde.

Annars mår alla hundar bra, Claire börjar märka av sin ålder (14 år i januari) men än så länge är hon pigg på promnaderna, äter upp sin mat och sover lugnt i sin fåtölj i mitt sovrum med en av Ingrids stickade västar på sig. Clara, hennes syster, hör lite sämre men om jag talar med lite högre röst har hon inga problem. Jag tycker bara att det är lite svårt att skrika på henne med en vänlig röst men hon ser bra och efter alla våra år tillsammans förstår hon oftast mina viftande armars tecken rktigt bra. 

Jag hoppas att de har flera år kvar, skulle bli så tomt utan dem. Tur också att jag har flera hundar som ännu är i sina bästa år.