LIVET TILLSAMMANS MED HUNDARNA 

2018 

 

30 juli  Nu har vi varit i Ransäter. Fedora, Glory och jag åkte mot Värmland vid 5-tiden på söndagsmorgonen. Utomhusutställningar hör inte till mina favoriter, kanske mest för att jag tycker att tältandet är jobbigt. Tungt att släpa, svårt att hitta bra platser, högt gräs, så nu lånade jag Ingrids parasoll och tyckte att jag borde klara mig med det. Är numera så van vid att det inte regnar och min plan var att söka skugga någonstans i närheten av ringen.

Tur att jag har väninnor med mer realistiska förväntningar på vädret. Gunilla Sandberg och jag hade det riktigt mysigt i hennes tält där vi drack kaffe, åt bullar och tittade på det största ösregn jag sett på länge.

Vi hade i alla fall tur när vi var i ringen. Både Gunilla  och jag, trots att hon gick tidigt på morgonen och jag vid 14-tiden. Just då var det istället stekande varmt.

Glory hade jag anmält som dvärg. Hon är ännu inte mer än 34 cm och jag ville gärna få möjlighet att träna båda valparna utan att ha dem i ringen samtidigt. Glory var bra mycket större än sin medtävlare så domaren såg lite förvirrad ut, men hon blev trots det BIR-valp dvärg.

Fedora som är mellan 38-39 cm ser däremot väldigt mycket ut som en mellanpudel. Hon vann över sin medtävlare och blev BIR och jag valde att ta henne med mig in i den stora ringen på eftermiddagens final för valparna. Hon hade sitt vita får med sig på förhandsgranskningen och fortsatte där jobbet från Tvååker med att slita tussar av det. Fåret är för stort för att rymmas i min ficka så jag la det vid ingången till den stora ringen. (Och kom faktiskt också ihåg att hämta upp det på vår väg ut!)

Fedora var så duktig och glad och jag var så stolt när vi blev utplockade bland de 6 hundar som fick stanna kvar i ringen och när mellanpudeln sedan ropades upp som tvåa blev jag otroligt glad. Kände hur ansiktet sprack upp i två delar över min fina lilla tjej!

Hon är nu kvalificerad att delta i "Puppy Of The Year". Det är en tävling som äger rum på våren och där deltagarna varit BIS1 valp eller BIS2 valp under det tidigare året på Kennelklubbens utställningar. Fedoras mamma Claudia deltog där och blev näst bästa tik i hård konkurrens 2016! Ska bli spännande att se om även dottern kan utmärka sig med en fin placering!

Resan hem gick självklart bra och efter att ha beordrat Ingrid att lägga champagnen på kylning, åkt förbi mitt favoritställe i Skoghall och handlat deras fantastiska sallad, hade jag flera goda vänner som jag kunde skryta för hela vägen hem!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

21 juli  Lilla Lycka har flyttat. Hon bor numera tillsammans med Nellie och Nellies matte och husse. Jag hoppas så att de ska trivas tillsammans alla fyra!

Även Fairys nya familj har tagit sig an Fairy eller om det möjligen är tvärtom?

I vilket fall som helst blir jag så glad över rapporterna som jag har fått från henne!

Kvar hemma är Jussi (som hämtas på tisdag) Jim och Janet.

Joy är så glad över sina valpar och busar med dem så fort hon får tillfälle.

I morgon ska Fedora, Glory och jag åka till Västerås och titta på utställning. Jag har inte anmält någon utan vi ska bara titta på vackra hundar, umgås med folk och pusta i värmen.

 

Nästa söndag ska vi åka till Ransäter. Det ser jag fram emot. Det blir lite som att åka "hem". Trots allt bodde jag i Värmland i över 20 år så vägen dit är välbekant. Mina föräldrar bodde i Täby och många blev resorna fram och tillbaka på E18 så länge som det fanns en möjlighet att besöka dem. De gick tyvärr bort 2001 och 2002. Så gärna som Ingrid och jag hade velat att de fick se att vi inte bara höll sams utan till och med bor tilsammans!

 

Idag har jag badat Fedora, Glory och Janet. Torkan gör att jag är väldigt sparsam med vattnet, hundarnas bad blir glesare den här tiden, men förhoppningsvis kommer regnet endera dagen och brunnarna fylls igen.

Nästa vecka är min sista vecka inom vården. Jag försöker att inte tänka för mycket på det. Förändringar i livet är oftast mer skrämmande innan de inträffar.

 

 

 

 

8 juli Utställning igen. En varm sådan. I torsdags åkte jag ned till Karin i Vallda med Clyde, Fedora och Glory. Vi firade lite försiktigt på kvällen innan utställningen. Vi har lärt oss att det är lika bra att göra det innan eftersom man aldrig vet om man får anledning efteråt.

Den här gången fick vi det! Fedora fick en fantastisk kritik av domaren som avslutades med "I love her!" Så glad jag blev! Hon och jag gick även in i stora ringen på eftermiddagen och hon uppförde sig väldigt bra trots att vi fick vänta i över en timme när den överdrivet noggranna domaren gick igenom över 80 valpar. Vi placerade oss inte i den konkurrensen.

 

Clyde tävlade för första gången sedan i oktober och tyckte att det var riktigt roligt. Han slog bästa tik och blev BIR så även han och jag fick ta ett varv i den stora ringen. Jag blev ännu en gång påmind om att jag bara måste springträna lite. Det känns som om vägen genom ringen är alldeles för lång och att stå flåsande när vi stannar verkar inte så snyggt precis. De problemen har inte Clyde, han har mycket bättre kondition än ägaren!

Den här domaren vill jag gärna visa hundarna för. Han har tidigare tyckt om flera av mina.

1987 vann jag både BIR och BIM med halvsyskonen Britton och Virva och på Världsutställningen i Stockholm 2008 blev Presley världsvinnare för honom. Så glädjande det var att han också tyckte om Clyde och Fedora!

Glory är ännu för ung för att få vara med i så här stora sammanhang men hon tycker att hon är tillräckligt gammal för att rymma ur de inhägnader som jag gör åt henne. Nästa gång ska jag överlista henne! En Glory på rymmen är inte alltid lätt att fånga.

Joys valpar är nu 7 veckor och pigga och glada trots värmen. De är ute tillsammans med mig i stora gården och vilar sedan en stund i sin egen lilla gård när de inte klättrar omkring och sliter i pinnar och rötter.

Fairy är hos en familj, på prov än så länge. Vi får se om hon stannar där eller om hon kommer tillbaka. De rapporter som jag fått säger att det går bra för henne.

 

Snart har löptikarna klarat av sina löp för den här gången. Skönt för hanhundarna som självklart påverkas även om det inte är några riktiga problem för dem.

Den här veckan ska jag vara på äldreboendet måndag, onsdag och fredag. Sedan är det bara 2 veckor kvar innan jag slutar där. Det känns både konstigt och spännande att börja mitt nya liv som heltidsarbetande hundtrimmare, men det känns som om det är dags nu att sluta inom vården där jag har arbetat sedan 1976.

Jag kommer att sakna mina arbetskamrater och även många av de boende som har kommit mig väldigt nära men jag kan ju alltid åka dit, hälsa på och socialträna valpar, förstås!

 

 

 

 

21 juni I morgon är det midsommarafton. Just nu 12 grader och regn. Lustigt hur det kan vara. I över en månad har vi haft torka och upp till 30 grader och nu när det är sommarens viktigaste utedag är det ruskväder.

För vår del är det inte så viktigt med väder, i morgon väntar hundbad. Joy ska äntligen få sitt bad som inte hanns med när hon skulle valpa och Clara känner jag snart inte igen. Det är ledighet för mig! Att vara i trimrummet med hundarna och en ljudbok slår det mesta. Undrar om jag kommer att hitta nya nöjen nu när jag snart är pensionär?

I fredags fyllde jag 65. En ofattbar siffra.

I augusti kommer jag att sluta jobba inom äldreomsorgen, ett yrke som jag har haft sedan 1976. Känns som ett stort steg, så jag föredrar att säga att jag nu istället kommer att klippa hundar på heltid.

Just nu är huset fullt av hundar. Popcorn och Claire som normalt bor i Enköping är här eftersom de löper. I deras nya familj bor en hanhund. Två hundar till här hemma gör skillnad trots att de är väldigt lätta och fungerar bra i sin gamla flock.

Jag har varit på ringträning med lilla Glory två gånger. Hon är 5 månader och har inte sett så mycket av världen än, men tillsammans med 6 rhodesian ridgebackvalpar hade hon väldigt roligt och uppförde sig över förväntan! Jag har aldrig sett henne leka med leksaker hemma vilket jag också berättade för mina träningskamrater. Det blev jag sedan väldigt hånad för när Glory var den valp som var allra mest intresserad av leksakerna. Det bjöd jag gärna på när Glory var så glad och gjorde mig så stolt!

Det är så spännande och intressant att se hur hundarna fungerar i nya situationer. De kan vara på ett sätt hemma och sedan överraska mig helt i nya situationer.

Hundar är sällan förutsägbara.

 

28 maj Nu har vi varit på utställning igen. Hammarskog den här gången i strålande sol med lagom vind så det inte blev alltför varmt. Fedora var anmäld, Clyde och Glory med som hejarklack. Den här gången fick jag som jag ville. Mellanpudlarna gick först och Fedora hade nr 1 i ringen. Hon blev bäst av de två mellanpudelvalparna som var anmälda och fick gå ett varv i finalen på eftermiddagen.

Hon var nog inte den här domarens önskedröm, men hon tyckte i alla fall att det var en spännande tillställning även om hon inte riktigt var överens med mig om hur man bäst uppför sig i en ring. Vi skulle kanske ha tränat lite på att gå på gräs, vi har bara tränat inomhus än så länge. Jaja, vi kommer säkert att bli mer samspelta vad det lider.

Clyde som inte varit ute i offentligheten sedan i oktober fick följa med och tyckte nog att det var ungefär som han mindes det med utställningar. Glory hade aldrig sett så mycket folk och pudlar på en gång men tyckte inte att det var något att jaga upp sig för.

Jag hade gjort en liten hage utanför deras bur och där slocknade de alla tre framåt dagen.

Förutom Glory som gjorde ett utbrytningsförsök för att se om hon kunde få i sig lite av matsäcken i min väska. Min uppmärksamma kamrat Lena Jonsson, såg en svans vifta där den inte borde vara och kunde fånga in henne.

Tur att man har vakna vänner! En Glory i den här åldern vill jag inte ha lös på en utställningsplan. Vi är inte helt överens om vad "Kom här" betyder. Tror att jag har lite träning framför mig. Bortskämd som jag är med en mycket lyhörd Fedora.

Joys valpar mår bra, hon är verkligen en supermorsa! Valparna är tysta, mätta och nöjda. De övriga hundarna mår också bra trots värmen som gör att de helst ligger inomhus.  

 

19 maj Igår valpade Joy. Jag hann precis till jobbet när Ingrid ringde och sa att Joy hade börjat värka så det var bara att vända hem igen. Tack och lov har jag ett jobb där jag inte alltid är oumbärlig och min arbetskamrat var förberedd.

Valpningar är verkligen olika. Joys varade länge. Hon fick en valp kl 12.30 den andra kl 15.45, den tredje kl 18.45 och sedan blev det ett längre uppehåll. Vi gick och lade oss vid 0.30-tiden, Joy i sin lilla hydda vid min säng, praktiskt att bara behöva resa mig på armbågen för att titta till valparna under natten vilket jag gjorde vid 1.30.

1,2,3...4? Under tiden som jag sovit någon timme hade hon passat på att få sin fjärde valp.

Hon har varit fantastiskt duktig med sina små!

Ur den här kullen ska jag behålla en tik eftersom jag hoppas att jag ska kunna få vita valpar i nästa generation och den andra tiken ska flytta norrut. De två hanarna har ännu inte någon bestämd familj.

I och med att valpningen nu är över har jag inga speciella planer för helgen så jag kommer att ta längre promenader med hundarna och ta itu med försummade uppgifter som garderober och städning. Med många avbrott för att beundra valparna förstås. 

 

14 maj I helgen har vi varit i Lidköping. Jag hade anmält Fairy, Fedora och Malcolm. Jag velade lite om jag skulle klara att ha tre hundar med mig varav två nybörjare. Fairy hade ju fått ett väldigt fint betyg i Västerås och jag var nöjd med hennes utställningskarriär så jag ville egentligen göra det lätt för mig genom att bara ta med två samtidigt som jag oftast försöker ta med en hund som jag har anmält. Fairy löste mitt dilemma genom att börja löpa. En löptik i ett hotellrum tillsammans med en storpudelhane, Lena T:s Dallas och Malcolm verkade inte som en god idé.

Fedora är en väldigt lätt och snäll valp. Sov hela vägen. Malcolm tycker inte om att åka bil och klarar inte av att vila utan sitter och hässjar hela tiden. Han har inte blivit bättre med tiden och på den här utställningen var han tyvärr väldigt orolig både av att vara på golvet, i buren och på bordet. Att se den snälle, glade Malcolm i det skicket känns väldigt frusterande. Han var sig själv både på promenaderna och i hotellrummet så det var i bilen och på utställningsplatsen som han inte trivdes.

Det gick trots allt bra i ringen, han blev bästa hane på lördagen och BH3 på söndagen men på vägen hem bestämde jag mig för att klippa ned honom och inte ställa ut honom fler gånger. Idag klipptes han i en vardagsfrisyr och blev väldigt söt! (Se foton.)

Fedora var otroligt duktig. Glad och positiv både i ringen och utanför, åt bra och sov lugnt i buren. Ja, hon uppförde sig perfekt och vann också de två domarnas gillande och slutade som bäst i sin åldersklass! 

Lidköping är en väldigt fin stad med sitt vatten som flyter igenom staden kantat av välklippta gräsmattor där vi promenerade både morgon och kväll.

Vi åt god mat på en trevlig restaurang precis vid hotellet och kvällsfestandet var mindre än förra årets så vi fick gott om sömn. En väldigt trevlig helg i det stora hela.

Malcolm mår helt som vanligt nu, tack och lov!

 

 

1 maj  I förrgår var vi på utställning i Västerås. Malcolm, Fairy, Fedora (som åskådare) och jag. Malcolm tävlade i championklass, kom 2:a där (av 2 deltagare) och 3:a bland hanhundarna, de var något fler. Fairy blev också 2:a, men i hennes klass var de i alla fall 4 stycken. Jag blev väldigt glad att Fairy fick ett excellent med ck. Eftersom hon är en lite större modell befarade jag att domaren skulle anse henne alltför maskulin. Men det gjorde han inte!

Fedora har nu fyllt 4 månader och får komma in på utställningar. Hon uppförde sig väldigt väl och jag var så stolt! Pep lite på vägen genom den stora hallen (hon åkte i bur för första gången) men efter att ha tittat runt, gått i ringen innan bedömningen, varit med sin "mormor Helene" och hälsat på folk och hundar, ätit ganska många köttbullar så sov hon gott i buren.

Igår, valborgsmässoafton, var jag ledig. Promenerade med hundarna, försökte få lite ordning på gamla foton, det är så roligt att fastna i minnen från tidigare år, och åt lite vårmat.

Idag har jag klippt Meas båda senaste söner. De var så gulliga och glada och verkar trivas väldigt bra i sina nya hem. Claire var också här på eftermiddagen och fick en välbehövlig uppfräschning.

Imorgon och på torsdag arbetar jag med aktiviteterna på Kungsgården, på fredag har jag tagit semester. Vår bror Evert kommer hit på torsdag och stannar till söndag och det är roligt att få spendera lite tid tillsammans.

Vi är en liten familj som umgås. Ingrid, Evert och jag. Vår äldre bror har vi ingen kontakt med så därför tycker jag att det är extra viktigt att vi tre inte tappar bort varandra.

 

21 april Ledig helg, vackert väder. Bara en hund badad idag. Malcolm. När jag började förbereda och plockade fram borste, karda, handdukar, blandade till shampo är det fascinerande hur uppmärksamma hundarna är. Kanske speciellt Malcolm. Ingrid som satt i köket fick en vit kille sittande precis intill henne, mycket uppmärksam på dörren till trimmet.

Jag bryr mig inte ens om att ropa på honom, det tar bara en massa onödig tid, lika bra att  hämta honom och börja med SPA-behandlingen direkt.

Mina kunder brukar ibland säga att deras hundar börjar darra när de närmar sig trimrummet. De skulle bara se mina! Ganska fånigt kan jag tycka, de är aldrig svåra att hantera på bordet och ganska nöjda med tillvaron när de sedan är rena och klippta. Både mina hundar och kundernas!

Jag har funderingar nu. Som uppfödare kan det gärna bli att man får alltför många hundar i huset. Fairy, dotter till Clara och Malcolm, har jag släppt tanken på att använda i avel. Hon har alltid varit en stor valp och nu har hon vuxit upp till en storlek som är i största laget.

Hon har en mentalitet som jag är så glad över och tanken på att hitta ett nytt hem till henne känns väldigt svårt. Jag bor och har ett liv som ger mig möjligheten att kunna behålla valpar tills de blivit äldre och jag kan bättre se om de passar i vår flock, men det gör också att jag fäster mig ännu mer vid dem.

Fairy är en favorithund, men om jag varken kommer att ställa ut henne eller använda henne i avel känns det bättre att försöka hitta en egen husse eller matte till henne.

Jag har anmält henne till en utställning nästa helg och dit planerar jag att ta henne med, jag är väldigt förtjust i hennes stil och exteriör och hade hon bara varit en hane hade hon varit perfekt! 

 

 

4 april Vårmånad? Lite kyligt kan man nog säga. Påsken var fin. Väldigt vackert väder, som jag kunde titta på där jag satt i trimrummet och klippte egna hundar.

Den tredje dagen hade jag tröttnat och bestämde mig för att det behövdes några långa promenader med hundarna istället. Då hade solen försvunnit så jag slapp bli bländad. 

De hundar som klarade sig från badning och klippning under de här lediga dagarna var Clara och Popcorn. Clara för att hon löper och Popcorn för att hon sträckte sig och blev lite stel.

Deras tid kommer!

Fedora och Glori är två väldigt gulliga och rara valpar som både Ingrid och jag njuter av att ha omkring oss. Det är så fantastiskt att man aldrig tröttnar på att ha valpar i huset!

Joy är ju parad med Malcolm och idag åt hon inte upp maten. Att matvägra ca 3 veckor efter parning brukar vara ett tecken på dräktighet. Nu är det bara lite över 2 veckor sedan parningen men........

 

Det känns som om det har varit väldigt få utställningar senaste tiden och det kan inte hjälpas att jag börjar läsa PM mer noggrant för att hitta platser jag vill åka till.

Jag tycker det är extra roligt att åka om det kan kombineras med andra trevliga upplevelser som att träffa goda vänner och andra uppfödare, titta på andras hundar och gärna en hotellvistelse med god mat till!

Vem som dömer är också väldigt viktigt. När man visar sin hund på utställning ber man om den domarens åsikt. Den åsikten är mer värd om det är en domare som är kunnig på rasen och gärna både erfaren och med hög integritet. De ska döma hunden i första hand, inte enbart pälspresentation och handlerns kunnighet. Ofta väljer arrangörerna att ta hit domarnamn som är okända i Sverige och missar helt att ge en information om den domarens meriter eller också väljer de domare som ofta dömer rasen.

Vi behöver flera olika uppfattningar om våra hundar, olika personer ser och prioriterar olika egenskaper hos hundarna vilket hjälper oss att hitta något slags medelvärde på vårt avelsresultat.

Det är lätt att bli hemmablind om man inte ser till att få sina hundar jämförda med andra av samma ras och då få en idé om hur de egna hundarna står sig i konkurrensen.

 

 

25 mars  Oj, så lugnt vi har det i huset! Alla sover trots att klockan bara är 18.15. Det märks på oss alla när vi har lämnat valpar. Hundarna blir trötta när det varit okända människor hos oss, det är sällan någon som kommer hit, och de två valparna som är kvar har slocknat fullständigt efter maten. Jag blir trött efter att ha överöst valpköpare med, ibland säkert helt onödig, information.

I veckan som kommer ska jag ägna all överbliven tid åt att bada och klippa de egna hundarna. Den korta tid som valparna finns här får de all den tid som inte går till arbete och sömn, så pälsvården har blivit lite eftersatt på många av de vuxna.

I påsk är jag helt ledig och då ska det bli skönt att bara få stå i trimrummet och avverka deras överflödiga päls.

Jag funderade ganska länge innan jag parade Joy. Hur roligt det än är att ha valpkullar är det också krävande och även lite oroligt. Jag har haft turen att väldigt trevliga och positiva valpköpare har hört av sig och jag är väldigt glad att dessa människor valde mig som uppfödare till deras blivande valp.

Nu hoppas jag att allt också kommer att gå bra för dem allihop och att familjerna kommer att trivas tillsammans med sina nytillskott och att valparna även kommer att uppföra sig väl. Om jag har tur finns det fler fina familjer även till Joys blivande valpar.

Tidigare i livet hade jag ganska många vita mellanpudelkullar. Tyvärr tog de av olika anledningar slut i och med kullen jag hade 2003. Anledningen till att jag har Fairy kvar är att hon har anlag för vitt genom sin far, Malcolm, och jag vill gärna ha åtminstone en kull med några vita valpar medan jag fortfarande har möjlighet att föda upp mellanpudlar.

I stället för att bara lägga allt ansvar på Fairy, har jag valt att försöka få en tik till med vita anlag och det hoppas jag att Joy vill ge mig.

Joy är snart 3 år och jag har klippt ned henne eftersom jag inte kommer att ställa ut henne fler gånger. Hon är en liten tik, på gränsen till dvärgpudel och jag vill helst ha mellanpudlar som är tydliga mellan. Fairy blev ganska stor istället och om det går som jag har tänkt mig ska Joy få en tik till mig som är lagom stor.

 Jag undrar om hon förstår och accepterar kraven och förhoppningarna jag lägger på henne!

17 mars  Idag har vi varit i Grisslehamn hos Inger, Rolf och Dot. Med oss hade vi ett stort gäng med valpar. Fedora är nu ensam Claudia-valp i huset sedan Cilla flyttade i torsdags och får därför vara ganska mycket med "småglina". Hon tycker det är rätt kul förutom att de nog är lite för långsamma för henne. De är 5 veckor yngre och det gör självklart skillnad.

När Meas valpar vilade sig i vår medhavda hage fick Fedora vara tillsammans med Mea och oss vilket passade henne bra. Hon är en väldigt lätt och snäll valp.

Dot mådde bra och blev äntligen av med lite päls. Två gånger tidigare har vi fått ställa in vår resa till Roslagen eftersom det varit alltför osäkert väglag, men idag var det klart väder fast kallt, så vi stuvade in småvalparna i en bur och Mea tillsammans med Fedora i den andra.

Vi brukar kalla vägen till Grisslehamn för "kräkvägen". Den är väldigt krokig och guppig, men idag gjorde den inte skäl för namnet. Ingen valp spydde!

Ingrid och jag åt, som vanligt, väldigt god mat, pratade mycket och gladde oss också åt valparnas första riktiga besök utanför hemmet. Rolf visade stora talanger som städare!

Alla var väldigt duktiga och jag misstänker att vi får en lugn kväll med sovande valpar! 

 

11 mars Så här kan man också tillbringa en söndag! Vakna av skälliga hundar. Joy har börjat löpa och bor tillsammans med sin mormor Marie i gästrummet. Därifrån ser de när Ingrid släpper ut katterna vid 04.30 vilket de också talar om för gänget i trimrummet som inte riktigt förstår vad saken gäller och därför måste fråga MÅNGA gånger.

Mea och Riella som sov hos mig, höll tyst och gick med på att vänta och lyssna på oväsendet ett bra tag tills vi slutligen gav upp och också gick upp. 

Efter rastning av alla gäng i olika omgångar och frukost till alla i huset skottade hundarna och jag snö tills vi tröttnade och fortsatte därefter med laddning av tvättmaskin och allmän röjning av huset tills ett par som har tingat den ena hanen kom på besök.

Efter lunch lastade vi in Fairy, Cilla och Fedora i bilen för en tur till Drömparken i Enköping. (se Foton) där vi tränade på att gå i koppel. Andra gången med snöre runt halsen för Cilla och Fedora, de var riktigt duktiga! Fairy är redan en 8 månaders veteran på koppelpromenader.

När vi kommit hem och rastat hela gänget igen, tittat till Meas valpar som sov tungt efter att ha visat upp sig (och även låtit besökarna få veta att de har tänder) har nu alla hundar  slocknat på olika platser i huset. (se Meas valpar under Foton) 

Ingen verkar bry sig om mina ilskna blickar för att de sover nu och inte i morse när jag ville få sovmorgon.

Resten av dagen tänker jag äta god middag, ge hundarna mat och rasta dem, för att därefter  sova i fåtöljen framför TV:n tills det är dags att gå och lägga mig.

 

4 mars Det går upp och det går ner inom utställningvärlden precis som i allt annat.

Igår var Karin och jag på utställning i Göteborg och lyckades komma sist i de klasser där vi deltog. Domaren var väldigt trevlig, tog fint i hundarna och gav fantastiska kritiker men tyckte att de andra hundarna var bättre än våra.

Fairy uppförde sig väldigt bra och jag var så nöjd med henne, även Malcolm visade sig från sin bästa sida. De båda är otroligt lätta att resa med och när vi kom fram till Karin på fredagseftermiddagen invaderade de huset som om de alltid hade bott där. Skötte sig som om de var hemma och kollade noga hur matlagningen och middagen gick till.

Jag tittade lite oroligt på väderleksrapporter innan jag åkte, men vädret och väglaget var alldeles utmärkt, snöade lite fint ifrån Skara occh nedåt men inga problem alls.

Jag stannade inte och tittade på finalerna utan startade hemåt vid 14.30 och var hemma igen före kl 20. Hundarna sov lugnt hela vägen. Malcolm var lugnare i bilen, jag har provat att täcka över buren lite noggrannare och det verkar som om han trivs bättre med det.

Idag har ännu en trevlig familj varit här och tittat på Meas valpar. De vill ha en av hanarna och hade även med sig ett barnbarn som hade ett självklart sätt att handskas med alla valparna. Roligt att se!

Nu ska jag fundera på om jag ska se slutet av Vasaloppet eller om jag ska stoppa Fedora i badet. Stora beslut!

   

 

24 februari Nu börjar det nästan bli tomt i en av valphagarna. Där är bara Fedora och Cachas Aniara (Cilla) kvar. Deras bror flyttade i dag och jag är säker på att han har fått en väldigt trevlig familj.

Det har även varit en familj här och tittat på Meas valpar. Den familjen fick också hälsa på Claudias döttrar för att kunna få en hint om hur stora valpar är när de flyttar hemifrån.

Nu tror jag visserligen inte att Meas valpar kommer att bli så stora men mycket kan hända på 4 veckor!

I övrigt är det lugnt i huset. Popcorn och Claire är båda två i Enköping. De kommer bra överens med varandra och även med hanen som bor där hela tiden, så jag tror att det inte ska bli några problem med deras vistelse där även om vi tycker att det är tomt efter dem.

I morgon ska jag stoppa Malcolm och Fairy i badet som en förberdelse inför nästa helg när vi ska åka ned till Karin.

Nu verkar det som om valparna vaknar igen!

 

13 februari Nu är årsmötet över. I lördags satt vi i ca 6 timmar i Eskilstuna och avhandlade ett årsmöte som inte var det roligaste jag varit på.

Alla våra förslag utom ett stämde med årsmötets åsikt. Tyvärr var det stundtals en väldigt hätsk stämning från medlemmar som bestämt sig för att några personer inte längre skulle få sitta med i mellansvenskas styrelse. Det är alltid tråkigt när några blir utsatta för nedlåtande kommentarer och när vuxna deltagare på ett möte inte uppför sig på ett städat sätt.

Som sittande i valberedning är det vår uppgift att föreslå personer som vi tror kommer att arbeta för Pudeln och klubben och den, som istället tycker att en annan person skulle passa bättre, ska föreslå dennas/dennes namn och därefter skall medlemmarna rösta på sin kandidat. Att ägna sig åt smutskastning mot personer på ett möte är väldigt lågt.

Vår klubb har ett bra rykte för sin goda stämning och att ägna sig åt utpressning för att få sin vilja igenom borde aldrig få förekomma.

Nu har Claudia flyttat hem igen till sin längtande husse och matte. Valparna har varit hos veterinären på besiktning, vaccination och chipmärkning. De uppförde sig bra och var faktiskt riktigt tysta under proceduren. Ingen hade heller kräkts under bilfärden!

I den här veckan ska tre av dem flytta, den fjärde stannar till vecka 11 och den femte kommer att stanna kvar.

Claire är här just nu och Popcorn har tagit hennes plats i Enköping, de byter plats med varandra när de löper. Dvs löptiken är här och den andra lever lyxliv ett tag.

 

5 februari Igår var vi på utställning i Gnesta. Helene kom hit och åkte med som hjälpare. Det kan behövas om man har 4 hundar med och för en gångs skull går som första ras! Fairy började i ringen och visade sig på ett väldigt glatt sätt. Domaren tyckte att hon såg fin ut och hon blev Bästa mellanpudelvalp!

Nästa i vårt gäng var Malcolm som visade sig från sin bästa sida och blev 2:a av hanhundarna. Jag var riktigt stolt över hans uppträdande. Han har inte varit i en ring sedan maj förra året.

Clara som jag visade i väldigt kort frisyr var ensam i sin klass och fick ck. Egentligen tycker jag kanske inte att jag vill visa hundar i vardagsfrisyr men den här domaren är själv mellanpudeluppfödare och dömde Clara som junior i Helsingfors 2012 så det var lite roligt av den anledningen att ta med henne.

Popcorn har lite mer päls och trots att hon var väldigt ringrostig, (jag kommer inte ens ihåg när hon senast var på en inomhusutställning!) lyckades hon vinna klassen och bli BIRveteran. Det var väldigt roligt att ta med de gamla på tillställningar som jag vet att de kommer ihåg och känner igen. Den här domaren frågade också vilken av tikarna som hon hade dömt i Norge och det var Popcorn för 10 år sedan!

Idag är jag ledig från allt utom tankar på valberedning och blivande årsmöte, men de tankarna kan man ju ta med sig på promenaderna i strålande sol och kyla. Hundarna delar jag upp i två gäng och kan på tillbakavägen släppa dem i hagen framför vårt hus.

De älskar verkligen att få sträcka ut över vidderna! 

Valparna växer och har blivit ännu gulligare! De är även hjälpsamma med städningen! (Se under Foton)

 

28 januari Idag är det sista dagen av en veckas semester. Den här veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Inga dagliga långa promenader i solen, ingen storstädning och fortfarande flera obadade och oklippta hundar.

Den mesta tiden har gått åt till att sitta i telefon och försöka hitta namn på lämpliga personer som vi kan föreslå till poster i styrelsen för Pudelklubbens mellansvenska avdelning. Så som det brukar vara att sitta i en valberedning för en ideell förening. Många samtal med de  som absolut inte vill vara med, men även samtal med flera positiva personer som ser fram emot att få jobba tillsammans i en klubb för pudelns bästa.    

Veckan har haft sina ljuspunkter! Mea valpade i lördags och fick 4 fina valpar och jag har träffat eller pratat i telefon med flera blivande valpköpare som verkar bli väldigt fina pudelägare. Det är också väldigt skönt att bara vara tillsammans med hundarna hela dagarna!

Fairy och Malcolm och jag har varit på kurs. Det är många hundar som deltar i kurserna och de allra flesta är där för att lugna ner sig. Hundarna och jag tittar förvånat på skälliga hundar som far omkring i kopplen. Jag hade nog tänkt mig att vi skulle få göra lite roliga saker och inte bara trängas med många andra och mestadels ägna oss åt att lugna oss.

Jag hoppas att det blir roligare med tiden eller att jag hittar några andra kurser som passar oss bättre. Fairy och Malcolm är lugna och uppför sig väl, vi behöver träna på att de ska bli lite mer olydiga!

Claudias valpar är det däremot full fart på numera. De far omkring som små svarta humlor i hela huset när de inte sover lugnt i sin lilla hage. Det är en mysig tid med dem nu!

 

21 januari Igår var det en händelserik dag! Två trevliga familjer var här och tittade på valparna. Valparna är nog egentligen lite för små för att göra sig själva rättvisa men gulliga är de förstås! De var helt färdiga resten av dagen och det var först framåt kvällningen som vi lyckades få i dem lite av äggstanningen och köttfärsen.

Jag brukar fösöka ge mina valpar lite olika mat när de är små för att de sedan ska kunna tåla flera sorters foder och en och annan köttbulle.

Ingrid åkte ned till Enköping och köpte oss varsitt mål mat från McDonalds. Vi hade ingen lust att laga mat, man blir trött av att prata öronen av folk.

Vi tänkte sedan slå oss ner i soffan med varsitt glas vin när Mea visade sig ha andra planer. Hennes temp hade sjunkit till 37.1 på morgonen och  vid 19.30 började hon bli orolig och hässjig. Jag hade egentligen tänkt att bada och klippa henne idag men den planen fick hastigt ändras och efter 45 minuter var hon klippt och badad, visserligen utan någon finess men i alla fall ren. 

Så fort som jag hade ställt in tygburen i vardagsrummet lade hon beslag på den och började få värkar. De andra hundarna fick sitt kvällsgodis och nattades. Så medan vi föjde bl a en svensk deckare på TV fick Mea sina fyra valpar. Ettan tog lite tid, som det oftast kan göra, medan tvåan kom så snabbt att jag nästan inte hann uppfatta den. Trean anlände utomhus, Mea hade svårare att få fram den och behövde röra sig en stund. Lite fascinerande känsla att fånga upp paketet med den varma valpen och springa in i huset. Ja, jag var givetvis precis utanför dörren med Mea i koppel. Skulle aldrig släppa en tik som är under valpning.

Fyran kom 20 minuter senare och det syntes att Mea tyckte att hon var färdig så jag spolade av henne lite, bäddade rent och flyttade in familjen i sovrummet.

Mea är en fantastisk valptik! Det har varit så lugnt i natt, jag har hängt över sängkanten och lagt till den minsta några gånger men däremellan har vi sovit allihop.

Valparna är olika i storlek men de ser alla pigga och hungriga ut och jag är glad att jag har semester den här veckan för att kunna passa lite extra så att den minsta tiken äter så mycket som möjligt.

Idag är det -13 så hundarna och jag väntar lite innan vi tar vår promenad. Nu ska jag bara njuta av att Mea har valpat och att det har gått bra.

 

8 januari Sådärja. Nu är helgerna förbi, vi har fått ett nytt år och vardagen har börjat. Ganska skönt när de gamla rutinerna återkommer, man kan ju inte vara ledig hela tiden. Eller?

Valparna växer och frodas och verkar trivas väldigt bra i sin kökslägenhet, Claudia är lugn och tillfreds när hon är mer i centrum och inte instängd i sovrummet. Jag trivs bättre med att ha det kallare när jag sover och Riella är nöjd med att bli sänghund igen.

Ja, vi är nog nöjda allihop utom kanske Clyde som faktiskt vet att det bor två löptikar i Everts rum/gästrummet. Popcorn och Marie lockar gärna på unga pojkar.

I helgen var det väldigt härligt promenadväder. Tilsammans med 5 hundar gick jag "grisrundan" (bonden längst bort på vår väg hade tidigare grisar och bortanför deras gård finns en fin väg) Grisrundan tar lite drygt en timme att gå och efter den fick de gamla, de unga och tiken med valpar en lite kortare promenad.

Malcolm blev badad häromdagen, han ska följa med på "allmänlydnadskurs". Ska bli intressant att se vad han tycker om det. Även Fairy är anmäld till kurs, valpkurs, så ett antal veckor framöver kommer vi att vara upptagna 2 kvällar i veckan.

Det blir säkert roligt!

 

 

2017

28 december Det är lugnare i valplådan. Jag gjorde en anordning som gjorde deras säng till ett litet bo. Har man valpar får man vara kreativ! (Se foton) 

Tidigare nätter hade vi det så att när Claudia efter att hade matat valparna, druckit vatten och lagt sig i min säng började valparna gny, jag går upp och lägger en handduk över dem för att de ska hålla värmen. Valparna tystnar och Claudia kikar ned, upptäcker att valparna inte längre syns eller låter. Hon går ner för att kolla läget, valparna gnyr, jag går upp och tar bort handduken för att hon inte ska trassla in valparna och så börjar vi om igen! 

Valparna är numera tysta och lugna! De har ökat bra i vikt och ser blanka och fina ut.

I morgon är det fredag, sedan väntar en ledig helg. Och ett Nytt År. Igen! Kan det vara så att åren går fortare numera? I vilket fall som helst hoppas jag på fint väder och mys med hundarna.

 

23 december  I morgon är det julafton! Trots att vi inte ger varandra julklappar, huset är inte städat så det skulle få godkänt av mamma, dåligt med snö och flera +grader, så är det något speciellt med jul!

Istället för att ta hand om den missade städningen kommer jag att tillbringa dagen i trimrummet med de egna hundarna. Att de är rena och klippta gör mig glad.

Claudia är i en lite orolig period. Min erfarenhet är att tikar med valpar har några dagar när de vill ut på nätterna, valparna gnäller och tikarna hellre ligger i min säng och tittar på sina små än att gå ner och trösta dem. Där är vi nu.

På dagarna är det helt lugnt och Claudia äter bra och valparna är tysta. Då är dörren stängd till sovrummet och jag provade på efternatten att stänga dörren helt, det kan vara så att det drar lite från hallen.

I natt kommer vi att få det stängt och varmt i förhoppning att det ska lugna ner den lilla familjen. 

I övrigt har vi det bra och jag ser fram emot de fyra lediga dagarna som ligger framför oss. 

  

19 december  Igår kväll, natt, valpade Claudia. Hennes temp hade gått ned på morgonen och jag hade några nervösa timmar på jobbet. Hon väntade tack och lov snällt tills jag kommit hem och Helene hade dykt upp.

Hennes värkar började vid 20-tiden och första valpen kom kl 22.50. Hennes värkarbete var ganska långt men inte onormalt. Den förste var en hanvalp och innan hon var klar kl 00.25 hade också 4 systrar fötts. Valparna var mycket väl inpackade i flera lager hinnor och hade legat väl skyddade trots att Claudia inte var särskilt tjock eller besvärad av dräktigheten.

Det är alltid en väldigt skön känsla när en valpning är över och allt har gått bra!

Claudia hade nog lite besvär av eftervärkar och var orolig under natten vilket gjorde att varken hon eller valparna kom riktigt till ro. Helene åkte hem redan i morse och Claudia lugnade snart ner sig i sin nya roll som mor, istället för att bara vara sin mattes prinsessa.

Nu har jag två arbetsdagar på "hemmet" kvar och en dag i trimrummet, innan jag enbart kommer att njuta av valpar och hundar under julen. Ingrid ställer upp som vikarierande valptilltittare under tiden som jag är borta på arbetet samtidigt som hon har hand om julmatslagandet. 

 

 

10 december Tillbaka från Helsingfors! Lena J och jag har haft väldigt trevliga dagar!

Resan till Finland började inte så bra, slarv när jag körde ut från garaget hemma gjorde att jag fick laga ytterspegeln på höger sida med silvertejp. Men sedan gick allt bra!

Vi hade garderat oss med sjösjukepiller och kunde njuta av mat och dryck utan problem trots 16 m/sek.

Resan genom Helsingfors till utställningen tog väldigt lång tid! Att se rödljuset skifta till grönt tre gånger utan att vi flyttar oss mer än någon dm kan göra att man blir tokig när man bara vill komma fram så fort som möjligt. Lena fick ett skrattanfall som resolut tog bort alla spår av makeup och jag samlade mod och kryssade mig fram så gott jag kunde.

 Parkeringen var full så vi blev anvisade en plats en bit därifrån. Vi var mycket stolta när vi efter en promenad över lera faktiskt tog oss in på utställningsplatsen.

Vi kom i tid för att se svart/vit/bruna dvärgpudlar (pudlarna delas upp i olika raser efter färg i vissa länder) och Lena kunde sitta kvar vid den ringen och titta på toyar medan jag flyttade över till ringen bredvid för att se alla svart/vit/bruna mellanpudlar. Det kändes lite kluvet att inte delta, men just nu med hundar i frisyrbyte, ändå ganska skönt.

Vi åkte ifrån utställningen i god tid och hann utan problem med färjan. Även denna gång preparerade med piller mot sjösjuka. Vi hade en väldigt trevlig kväll när vi flyttade oss runt mellan restaurang och olika pubar för att sedan vingla (det blåste faktiskt mellan 18-21 m/sek) ner i hytten för att sova gott hela natten!

Nu är jag hemma igen och Claudia har kommit hit, levererad av sin husse. Alla hundarna har nosat igenom henne och konstaterat att det är hon, så nu ligger de och eftermiddagssover lite här och där före maten. Efter den ska vi fira Malcolms 3 årsdag med lite extragott till honom!

 

 

6 december  Igår var Clyde och jag på vår 5:e agilitylektion. Jag hade ingen direkt lust att åka dit. Många aktiviteter på äldreboendet, många klippningar inför julen, mörkt på vägen och minst 40 minuters resa. Själva lektionerna har inte direkt fångat mig. Clyde har sett väldigt ointresserad ut och hellre gått omkring och nosat på golvet. Han kommer självklart när jag ropar på honom, han är en väldigt lydig hund, men han visar inte någon lust att aktivera sig. Han gör vad jag ber om men med en min som visar att det bara är för att han är tvungen.

Men faktiskt! Igår var det riktigt roligt. Han är fortfarande väldigt långsam och eftertänksam men jag insåg att han genast förstår vad som förväntas av honom och jag kände mig själv gladare och mer entusiastisk. När vi tränade på 2 nya hinder och repeterade de vi gjort tidigare och han avslutade med 3 hopphinder och en svängd tunnel två varv och hade svansen med sig kände jag mig inte så trött och uppgiven längre. Jag kände mig istället riktigt stolt över oss när han sprätte i den frusna marken och stöddade sig mot alla tjejer som han såg på väg mot bilen! 

Idag hade vi Nobel-lunch på jobbet, imorgon medarbetarsamtal med chefen kl 8, olika aktiviteter under dagen och avslutar med julbord tillsammans med arbetskamrater på kvällen.

Men sedan är det fredag! Då ska Lena Jonsson, kennel Notify, och jag åka till Helsingfors för att titta på pudlar under lördagen. De har förvarnat om blåst men vi har förberett med oss med sjösjukepiller och spypåsar så det ska nog gå bra.

På söndag är jag tillbaka och det ska bli väldigt skönt när Claudias valpning och jul, nyår är över och jag kommer att få mer tid med hundarna och för promenader!

 

22 november Igår var Mea och jag till Norrköping efter jobbet. Hon parades där med Ch Fidel Indie Boy som Clara hade en kull med för ett år sedan. Jag tycker väldigt mycket om de valparna och vill därför prova om även Mea får lika trevliga valpar med honom.

Det var en mycket bra parning och jag kommer nog att nöja mig med den om inte Mea visar väldigt stort intresse i morgon.

Resan utefter 55:an åktes i blandad väderlek. Snö följt av regn, mörker och ett halvljus ur funktion (svårt att få hjälp med byte av lampa där i skogarna) och många långtradare på vägen.

Resan gick ändå bra och fördelen med de omständigheterna på vägen är att jag inte hade några tendenser att slöa till!

Nu får jag se fram emot att vänta. Först på Claudia som ska valpa veckan före jul och därefter Mea som förhoppningsvis får valpar omkring den 24 januari.

Det är lugnt på utställningsfronten nu under vintern och inga långa resor väntar, så att ha valpar blir den stora händelsen framöver. 

 

12 november Idag var Fairy och jag på utställning i Enköpings ridhus. (Se Foton) Hon uppförde sig alldeles utmärkt och jag var så stolt över henne! De var 2 st i klassen och domaren föredrog den andra tiken. Men vi  fick i alla fall ett Hederspris! Alltid något och Fairy fick en ny leksak.

På tisdag är det dags för agility igen. Clydes och min träning har inte varit så aktiv vilket förmodligen kan komma att synas. Men nästa vecka ska det bli annat av! Då ska vi träna minsann!

Ikväll har jag istället för att träna tillsammans med Clyde, suttit och tittat på finaler från Världutställningen i Tyskland tillsammans med min vännina Kickie i Karlstad. Det kändes som om vi satt på läktaren och kunde leva oss med i vad som hände i ringen. Otroligt roligt att dela den upplevelsen med någon som känner likadant!

Jag tröstar mig med att mitt smitande från annat som jag borde ha gjort kan ursäktas med det bara är Världsutställning en gång om året! Hoppas att jag kan uppleva den i verkligheten nästa år i Amsterdam!

 

 

 

7 november I kväll var Clyde och jag på vår första agilitylektion. Det är en mycket högljudd sport! I vår lilla grupp på 5 hundar hade vi en som skällde oavbrutet. Kollade när jag kom hem. Rasen anses skallbenägen. Japp, jag märkte det!

Förutom den störningen var det intressant att se hur Clyde reagerade. Han och jag har aldrig ägnat oss åt några sådana övningar som att springa genom tunnel eller hoppa över hinder. Tack och lov gjorde han det frivilligt. Vår ledare förvarnade om att vi kanske skulle bli tvungna att krypa igenom tunneln själva om hunden ville det. Min stela kropp skulle inte ha tyckt om det!

Clyde är ju en mycket värdig hund som sällan slår över i glädje. Det gjorde han inte nu heller men lite nöjd såg han ändå ut över min översvallande entusiasm över hans bedrifter.

Vi fick lite läxa med oss som vi ska öva på till nästa gång. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att uppfylla dessa. Clyde är värd att få de bästa förutsättningar under den här kursen och om jag preparerar mig med huvudvärkstabletter mot oväsendet så kan det nog bli roligt!

 

24 oktober  Imorgonbitti väntar arbetet inom äldreomsorgen igen efter att förra veckan var en semestervecka. Semester betyder visst inte automatiskt vila utan istället att man gör något annat. För min del många timmar i bilen.

Göteborg förra helgen, Grisslehamn på tisdagen och Blekinge onsdag och torsdag. Bilen har gått väldigt bra hela tiden fast nu väntar verkstaden på torsdag eftersom bromsarna har börjat  skrapa.

Hundarnas badlista ser rätt bra ut. För tillfället är det bara Popcorn som skämmer den fina raden. Hon är verkligen inte någon svår hund utan det är bara min motivation som ska infinna sig. Hoppas att den dyker upp under helgen som jag förväntar mig ska bli en ledig helg.

Allt lugnt annars hos oss. Den nyparade Claudia är inte min hund utan jag har bara rätt till en kull på henne. Helene, Claudias ägare, har berättat att Claudia inte alls är flirtig efter att hon kommit hem så jag hoppas att vi träffade rätt dagar med Kotte, Ch Embrace Hurricane som hon parades med i Karlskrona.

Nu har jag träffat 2 av Fairys syskon och fått foto och rapport från hanen som bor i Skåne.

Jag är så stolt och glad åt hela den kullen! Jag träffade även Maja, hos oss kallad Gaia, när jag var i Göteborg. Hon såg ut att trivas ypperligt med livet! Charles husse pratade jag med igår och de verkar också trivas väldigt bra tillsammans med honom.

Det är väl det roligaste som en uppfödare får uppleva när valparna får så goda hem och de nya ägarna trivs med sin nya familjemedlem!

 

15 oktober  Nu har vi även Göteborgsutställningen bakom oss. Vi, dvs Joy som sällskap, Clyde och jag åkte i fredags ner till Karin i Vallda.  Vädret kunde väl ha varit lite bättre men det är ju västkusten och det är inte ovanligt att det regnar när jag är där. Men förutom det var det en väldigt trevlig helg!

God mat och trevligt sällskap hos familjen Svensson, nära till utställningen som var anordnad av Pudelklubbens västra avdelning. Fint arrangemang som alltid, glada, vänliga människor, fint garnerad lokal och väldigt gott mingel. Rulltårtsbakelser garnerade med marsipanpudlar i olika färger! Vilket arbete och vilka goda ideér de har som skapar en så god stämning på varje utställning!

Även denna gång bedömdes mellanpudlarna sist. Clyde var trots det riktigt pigg och busade med några av sina medtävlare i ringen. Han vann BH-klassen men blev sedan slagen av vinnande tik. På västras utställningar tävlar alla BIM hundar i en BIS tävling och där blev Clyde 2:a. ( se under Foton) Domaren som dömde den finaltävlingen kom fram efteråt och sa att hon verkligen tyckte om Clyde men att han borde visat lite mer engagemang för att få ställa sig på den första platsen. Domaren som dömde rasen tyckte att frisyren gjorde att han såg lite oproportionelig ut eftersom han har stor man och det blir en kontrast mot den kortklippta bakdelen. Den här frisyren är vanlig bland storpudlarna men för en domare som kanske inte är så van att se mellanpudlar i den förstår jag att det kan vara lite ovanligt för ögat.

Jag försäkrade domaren att jag nu kommer att klippa honom i "benfrisyr" och därigenom få möjligheten att göra att han ser lite mer överdriven ut.

Det här var hans sista utställning i den här frisyren och jag får väl se om jag återkommer till ringarna med honom när pälsen vuxit ut eller om jag nöjer mig med att han är Nordisk Champion och stuntar i att försöka erövra titeln C.I.B. För att han ska få en sådan titel krävs cacib i två länder till, han har de svenska cacib som krävs. 

Jag kom hem vid 22-tiden igår och hundarna lät oss sova till över 7 imorse. Idag har jag badat och klippt Fairy, Riella och Clara eftersom de ska få följa med till Grisslehamn där jag ska klippa Dot. Vill ju gärna försöka göra lite gott intryck på henne genom att komma med nyklippta kompisar!

 

9 oktober  Nu har jag tillbringat en helg i Sundsvall. Utställning, förstås. De är anledningen till att jag far omkring och upplever olika platser. Joy, Clyde och jag åkte upp i fredags. Två-dagars utställning väntade. På lördagen var utställningen granne till hotellet. Skönt att kunna dra ner bur och andra pinaler direkt från rummet. Nedförsbacke till lokalen var också en fördel!

Clyde skötte sig jättefint och blev BH2. Joy, som är ganska oerfaren på utställning skötte sig bättre än jag hade förväntat mig. Hon blev 2:a i en klass av 8 tikar, fick ck och placerade sig som BT4. Ibland blir man gladare över en fjärdeplats än för en andraplacering!

Kvällen tillbringade jag tillsammans med trevliga hundkvinnor och god mat.

På söndagen hade SPK norra avdelningen sin utställning strax norr om Sundsvall. De hade fått fler anmälningar än de hade förväntat sig och var tvugna att bjuda in ytterligare en domare. Deras lokal är inte jättestor men den kändes ändå inte trång utan alla verkade trivas och samsas om utrymmet.

Den här domaren var inte alls imponerad av Clyde och för första gången blev han utan ck. Joy fick en väldigt fin kritik bl a "faboulous head and eye" Så stora ord är det väldigt roligt att läsa! Joy tyckte däremot att domaren var lite underlig och gick ett varv med sänkt svans. Vi fick en chans till och efter att hon och jag hade pratat ihop oss lite visade hon sig glatt och säkert. Hon blev 3:a i sin klass, även hon utan ck så även om utställningen var väldigt välordnad och människorna trevliga var jag inte särskilt nöjd med resultatet när jag åkte hemåt. Men det här är väl själva tjusningen med utställningarna. Man kan aldrig känna sig säker på att vinna något!

På fredag åker vi ned till Göteborg och hotell Karin Svensson. Clydes sista utställning innan hans päls vuxit ut igen till den "gamla" frisyren. Känns bra med en paus för hans skull. Det finns andra saker som vi ska göra istället, och efter Joys fina uppförande i ringarna ska jag ägna mig åt hennes pälsvård med större entusiasm för att kunna ge henne fler chanser att få visa upp vilken söt och fin hund hon är.

Nu väntar ännu en bit av Ingrids födelsedagstårta!

 

 

4 oktober  Nu har vi varit på den första av oktobers fyra utställningar. Eller jag kanske ska säga, av årets sista utställningar eftersom jag inte kommer att ställa ut något mer under hösten och vintern.

Clyde var väldigt duktig i Gnesta, trots att vi kom in i ringen väldigt sent på dagen. Det var två domare som dömde i en ring så alla storlekar gick efter varandra och mellanpudlarna sist. Det känns som om något är emot mig nu! På tre av mina fyra planerade utställningar går mellanpudlarna sist. Jag får sätta mitt hopp till att den sista ska passa Clyde och mig bättre!

Clydes bror och hans matte var med som hejarklack till oss och skötte sig fint! Matten tog även en bild när domaren gick igenom Clyde på bordet (se under fliken Foton) Jag tycker själv att han klär i sin frisyr men kommer ändå att låta hans päls växa ut så han mer kommer att se ut som de övriga mellanpudlarna. Inte alltid en fördel att sticka ut!

Till helgen ska jag åka upp till Sundsvall. Jag ser fram emot att träffa goda vänner, bo bra på hotell, äta god mat och hoppas på att det inte kommer att regna utan att hundarna och jag även ska kunna ta lite längre promenader efter bedömning.

Presleys matte kommer och hämtar honom på måndag. Det ser han säkert fram emot, och jag hoppas att hennes resa varit skön och givande.

Ja just det! Måste också nämna att Clyde blev BIM i Gnesta. BIM=bäst i motsatt kön, bäst av hanhundarna och slagen av tiken.

28 september och nästan varmare än det var i somras! Ur led är tiden.

Allt är lugnt i vårt hem, inga tikar som löper, enbart 3 hundar i päls och bara 1 liten valp kvar som nu är 3 månader. Hon växer fort och är en väldigt gullig och rar valp trots att hon gör en del märken på mina armar när hon tycker att jag leker för lite med henne.

Vi var på handlerträning i söndags och hon uppförde sig helt enligt förväntan.Det kvittar nog hur många valpar man har haft och hur många år man fött upp, det är alltid lika spännande och roligt med varje ny valp!

Clyde var också med på träningen. Han är en väldigt känslig hund och när en större hund gjorde ett utfall mot en annan hane blev han bekymrad och skulle nog helst vilja gå därifrån. När han då även har en matte som tycker att det är obehagligt, blir han ju inte mindre övertygad om att det vore bäst att lämna platsen.

Jag har nu i ett försök att muntra upp oss, anmält honom och mig själv till en agilitykurs. Han är en så fin hund och jag vill så gärna att han ska tycka det han också.  Därför försöker jag med något annat än bara promenader och utställning tillsammans med honom. Vi får väl se vad vi tycker men eftersom det kommer att bli väldigt få utställningar under vintern får jag ju tid att göra lite annat när jag behöver rensa hjärnan från arbetet inom äldreomsorgen och sträcka lite på mig efter timmar i trimrummet.

Kursen börjar i november och då är de utställningar som vi ska till avklarade och Clydes päls ska få växa tillbaka till den gamla frisyren. Jag tycker att han klär väldigt bra i sin nuvarande frisyr som är amerikansk/kontinental lejonklippning, men jag kan inte riktigt förlika mig vid att klippa den. Jag hade ångrat mig om jag inte hade provat den, men nu ska vi återgå till den gamla välkända ordningen!

Även Macolm håller på att återhämta sig från min ambiton med frisyrbyte och kommer att bli "sig själv" igen framåt våren!

Den tredje i päls är Joy som jag har planer på att para vid hennes nästa löp. Hon blev 2 år i juni och har nu blivit en riktigt stor liten tjej.

Presley är här nu och det är roligt att rå om honom ett tag. Han trivs nog bäst som ensamhund, men några dagar ska han nog stå ut med att vara i barndomshemmet medan hans matte roar sig i annat land!

 

15 september  Det verkar som om alla våra utflyttade mår bra. Vi har fått lugnande rapporter från dem allihop, så nu håller vi tummarna för att fortsättningen blir riktigt bra!

Claudia kom hit idag. Hennes matte ska ut och resa. Jag har fått för mig att det var Marocko men Helene envisas med att de ska till Corsica. Jaja, i vilket fall som helst så hoppas jag att hon tillsammans med sällskap får en fin resa.

Claudia ska vara här till nästa lördag och när hon blev lämnad här verkade det som om matten mådde sämre än vad hon gjorde. Claudia har bott här tidigare, det är bra att hon känner sig hemma eftersom hon ska vara här med sin första valpkull.

Nu väntar vi bara på att hon ska börja löpa. Jag har även planer på att para Mea nästa löp och hoppas att de inte tänker löpa exakt samtidigt.

Fairy utvecklas fint. Busig, pigg och glad. Inga problem med aptiten och som ensam valp i familjen blir det självklart mer vanligt att hon får vara tillsammans med oss ofta.

Som att hon får följa med ned till Enköping för att posta brev och samtidigt titta lite på människor och bilar.

I helgen planerar vi för lugna gatan. Lite klipp och bad av hundar men i övrigt promenader och pappersarbete. Skönt att bara få vara med hundarna!

 

2 september Det känns nästan lite tomt hos oss nu. Gaia (Maja) for oftast omkring som en liten blixt, det märks att hon inte är här nu. Enligt rapporter som jag har fått verkar hon börja acklimatisera sig i sitt nya hem. Charles har flyttat till Sandered på prov och även därifrån har jag fått positiva rapporter. Troy och Pärla flyttade i förra veckan (allt verkar lugnt med dem) och idag åkte Frasse iväg med sin nya matte och husse.

Kvar är Fairy. (Se under fliken foton) Den här kullen har verkligen varit ett nöje att ha! Inga måsskrik på morgonen, alltid lugna, glada, självständiga och kontaktsökande. Jag kan bara önska mig fler sådana här kullar!

Den här helgen kommer att ägnas åt pälsvård av egna hundar. Idag Clyde och Fairy, i morgon Malcolm och Joy. Badlistan ser riktigt fin ut för tillfället. Bara Presley som är ett dåligt samvete, alltför längesedan han fick ett bad. Men nästa vecka! Då du Presley!

Han kommer också att vara här ca 2 veckor under hösten medan hans matte roar sig på båt i Tyskland. Det är henne väl unt!

Inga utställningar förrän i oktober, men då planerar jag flera stycken eftersom det inte blir något Helsingfors i år (åtminstone inte med hund) och inget Stora Stockholm. Gunilla Sandberg, en mycket god vän, dömer i Stockholm så jag ska sitta vid ringside och ha en massa åsikter om hundarna i ringen istället. Alltid lättare att döma från ringside!

Närmaste valpplaner blir med Claudia som förmodligen kommer att löpa i september-oktober. Ska självklart bli väldigt spännande!

 

 

 

 

 

17 augusti  Igår åkte Gaia (numera Maja) till Göteborg med ett väldigt trevligt par! Hon ska vara hos dem på prov för att se om hon kan vänja sig vid en storstad och för att de ska få känna om de kommer överens med henne.

När jag placerar äldre hundar vill jag gärna att de får en prövotid tillsammans med, förhoppningsvis, de nya ägarna. En valp på 8-10 veckor brukar inte vara något problem men när de är lite äldre har de redan skapat sig en uppfattning om världen och när den sedan inte stämmer med deras nya erfarenheter, måste de få en lite längre tid på sig för att acklimatisera sig. Det går ofta bra, hundar är anpassningsbara, men för mig känns det bättre att de får en prövotid. Från båda håll.

Snart är min semester slut. Jag har haft det väldigt skönt. Inga resor, inga utflykter, knappt ens någon resa in till Enköping de senaste veckorna. Bara plockat och fixat, umgåtts med hundar och valpar. Igår samlade jag mig och sorterade Nathalies saker. På lördag är det 2 månader sedan hon dog och jag har behövt den här tiden innan jag kunde ta tag i allt som jag köpt eller fått till henne sedan 1997.

Jag har knappt tittat åt trimrummet, klippt och badat någon enstaka hund men i övrigt bara varit ute på promenader, klappat och kelat med hundarna.

I morgon ska dock valparna få sitt första bad. Lena Jonsson kommer på besök och har lovat ta kameran med sig! Det ska bli spännande. Jag ska behålla en av tikarna men är lika förtjust i dem båda två så hur jag ska kunna bestämma mig vet jag inte. Kanske ole, dole, doff....

Nästa fredag hämtas "Troy", en av hanvalparna, på söndagen "Pärla" och helgen därpå flyttar "Frasse" till sina nya ägare om inget stör våra planer.

I eftermiddag kommer ett par och tittar på Charles. Han har fått ned sin andra testikel men den är mycket mindre och mer outvecklad än den andra. Han är en fantastiskt trevlig hund och jag hoppas verkligen att han får ett hem som passar honom.

Om jag hade varit beredd att ändra mitt liv nu och sluta föda upp hade jag verkligen behållit honom själv, men jag är inte där riktigt än.

Det är fortfarande så roligt och spännande att vara uppfödare.

 

 

6 augusti Nu har jag träffat alla familjer som tingat varsin av Claras och Malcolms valpar.

Vilka fantastiskt trevliga människor! Där kommer valparna att få det bra!

Valparna har nu börjat vara ute korta stunder och Ingrid som kom hem igår efter att ha varit borta 5 dagar blev riktigt överraskad över hur mycket de har utvecklats. De äter nu 4 mål mat per dag och orkar vara igång längre stunder i taget.

Jag har inga utställningar planerade och det känns väldigt skönt att ha tid att vara tillsammans med hundar och valpar på min semester. Jag har ännu inte känt av den där riktiga ledigheten som jag drömt om, men från och med i morgon ska det bli så!

Evert kommer och vi ska få tid att göra saker tillsammans, som fixa till valprastgården, ordna med odlingslådorna som vi planerat, hyllor ska upp på väggarna på övervåningen, jag ska även försöka samla mod till att sortera Nathalies saker, men framför allt ska vi hinna äta både kräftor och surströmming. Fast inte samtidigt.

På onsdag ska jag åka till Örebro och hämta tillbaka Charles. Dannes matte var väldigt förtjust i honom men var lite orolig för hur hon skulle orka med två hundar och jag är väldigt glad att Charles fick vara hos Danne och henne en tid och uppleva både barnlekplatser, cyklar och andra hundar.

Flera av mina egna hundar behöver både klippning och bad men de mår faktiskt inte dåligt av att vänta några dagar!

 

31 juli Veckan som gick var tuff. Det känns i kroppen att jag inte är 20 år längre.

I måndags hämtade jag Martina vid flyget med en mycket fullastad bil. Hon fick sitta med sin resväska i knät. Tisdag morgon var vi uppe tidigt för att åka till Eskilstuna och Pudelnationalen. Tillsammans med många fantastiska människor byggde vi utställningen under dagen. (SPK SvenskaPudelnationalen 2017)

Martina räknar alla nedslagna tältpinnar som träning för armmusklerna.

På kvällen hade vi mingel som Lena Jonsson tillsammans med maken Krister hade gjort i ordning. I en av ringarna ägde handlerträning med Micke Nilsson rum, så vi kunde mingla, äta snacks, dricka dryck och få många tips på hur man visar sin hund från den bästa sidan samtidigt.

Tidig onsdagmorgon var Martina på plats vid lydnadsringen för att assistera domaren medan Karin och jag fortsatte att arrangera utställningen och se till att allt flöt som det skulle.

Redan för 3 år sedan bestämde vi att Pudeldamer skulle ställa upp och bilda kör, tåga in med alla domare och sedan även sjunga Nationalsången.

När kören kom in i stora ringen genom Lenas uppsatta portal, sjungandes en gånglåt och hade hela domarkåren bakom sig fick jag torka en tår i ögonen! Det var så fint!

Domarna presenterades av klubbens ordförande Charlotta Gauffin, alla runt ringen ställde sig upp och kören sjöng Du gamla du fria. Då kändes det verkligen att nu har evenemanget som vi ägnat så mycket tid åt, äntligen börjat.

Det blev två otroliga dagar! Inga stora misstag, många glada utställare och besökare, intresserade och engagerade domare, en del väldigt nöjda utställare (några inte fullt så nöjda) tur med vädret. Vi var enbart utomhus och eftersom det inte föll något regn kunde alla gå omkring och njuta av utställningen.

På torsdagen när all bedömning var över var det som det brukar. De allra flesta packar ihop och åker, kvar blir vi några stycken som ska plocka ned alla tält och all blomstersmyckning. Tack och lov finns det flera som varit med förr så det tog inte alltför lång tid innan vi kunde säga hejdå till Karin som åkte tillbaka till västkusten och därefter tränga in Martina och mig i bilen bland alla saker som skulle med hem igen.

På fredagen badade och klippte jag Charles och Clyde medan Ingrid och Martina gjorde Enköping. Vi försökte göra oss en tidig kväll eftersom klockan ringde 02 och vi skulle åka mot Ransäter kl 03.30.

Vi kom fram i god tid till utställningen, hundarna uppförde sig exemlariskt i ringen. Charles blev BIR-valp och Clyde BH2. Vi träffade också Charles syster Tyra som var en vild och glad liten tjej. Jag hade pratat med Dannes matte tidigare som visat intresse för en kompis till Danne. Charles åkte med dem hem så får vi se om de trivs tillsammans eller om han kommer hem igen.

Just nu är det ganska många hundar hos oss och kan jag hitta goda hem åt några så vill jag inte missa den chansen. 

Efter utställningen åkte vi ut till Fiskvik på Hammarö där jag bodde under många år för att Martina skulle få se hur det såg ut. Resan hem gick bra, vi stannade i Karlskoga för rast och inköp av godis och dryck. Vi var hemma före kl 20 och åt salladen som vi hade köpt i Skoghall, min favoritsallad som jag aldrig missar när jag är i Värmland.

På söndagen var vi i Norrköping och tittade på Clydes valpar. Han har fyra avkommor hos kennel O'Boy och de var väldigt fina! När vi kom hem vid 20-tiden väntade Ingrid med rotmos och fläsklägg. Mycket gott! 

Nu är jag ensam. Martina skjutsade jag till Arlanda i morse och Ingrid har åkt på sin semester. Den här dagen blir en lugn dag. Jag har klippt näsorna på valparna och haft dem ute en stund så de sover nu lugnt. Eftersom jag nu har 4 löptikar är hundarna uppdelade i två gäng som så rättvist som möjligt får vara med mig.

Tisdag, onsdag och torsdag tillbringar jag i trimrummet. På fredag, lördag och söndag kommer familjerna som är intresserade av valparna. Det kommer att bli roligt att träffa dem och se om de blir lika imponerade av valparna som jag är!

 

 

 

 

15 juli  Idag har vi en ledig dag. Har varit inne i Enköping för att köpa material till en valpgård. Tyvärr hade de inte allt vi behövde, men det blir en början i alla fall. Något för Evert (vår bror) att ägna sig åt när han kommer hit. Jag har många planer, han kommer inte att bli sysslolös!

Jag köpte även en ny bädd som valparna ska få när de flyttar ut i vardagsrummet. Clara är en mycket aktiv mamma och för att hon ska kunna röra sig mer ska hon få flytta ut ur sovrummet.

Hon tycker abslout att valparna ska vara i min säng och eftersom de nu väger omkring 500 gram börjar de bli tunga att bära för henne. Detta betyder också att risken ökar för att hon ska tappa dem. Mina nerver tål inte detta, så nu blir det rumsbyte. Alternativet är att stänga in henne helt hos valparna och det vill  jag inte.

I övrigt kretsar allt runt Pudelnationalen. Så mycket stort och smått det är att fatta beslut om och att göra. Jag ser verkligen fram emot de dagarna, men vete tusan om jag inte ser ännu mer fram emot att de ska vara över!

Pudelnationalen är på onsdag den 26/7 och torsdagen den 27/7. På fredagen ska jag bada och klippa hundar inför resan till Ransäter på lördagen (jag räknar den som min hemmautställning efter att ha bott i Värmland i över 20 år.) I år får jag sällskap av Martina som kommer hit för att hjälpa till på Nationalen och inte minst för att hälsa på oss. Det kommer att bli så roligt att få visa henne mina gamla "hemtrakter".

Valparna växer stadigt och alla har nu öppnat sina ögon. De äter, sover lugnt men är nästan svåra att hålla i när jag klipper klorna eftersom de är så starka och pigga när de är vakna. Med en mamma som Clara blir det nog naturligt att röra på sig. Hon flyttar sig runt och valparna "springer" efter så de har det väldigt annorlunda mot vad Gaia hade när hon var liten. Mea låg ständigt hos sin dotter som åt hela tiden och jag började nästan undra om hon någonsin skulle komma på fötter! Nu är det ingen tvekan om det. Hon är snabbare än många andra och en stor favorit för oss.

 

4 juli I kväll var Clyde och jag på ringträning hos Touch Up med Sofie Krigholm. I söndags var Charles och jag där. Det är roligt att ta ut hundarna en och en ibland. De verkar också uppskatta det.

I söndags var jag i Kolsva och hämtade en hel del saker till Pudelnationalen och på lördag ska vi träffas några stycken för att planera. Snart är det den 26 och 27 juli. Tiden känns ibland alldeles för kapp men ibland går den inte fort nog! Tid är mer än bara timmar och dagar. 

 

1 juli Igår valpade Clara. Hon var snäll och väntade in mig tills jag kom från jobbet. Ingrid var väldigt nöjd med det. Clara var också snäll och valpade på eftermiddagen. 

Mellan kl 15.45 och 16.35 fick hon sina fyra valpar. 2 hanar och 2 tikar. Jag planerar att behålla en tik eftersom dessa valpar har anlag för vitt, genom att deras far är vit, trots att de själva är svarta får jag alltså möjligheten att få vita valpar om jag väljer en vit hane att para min Claravalp med.

För ett antal år sedan födde jag upp flera vita kullar och min dröm är att ännu en gång få en kull med vita valpar.

Allt är lugnt i sovrummet där Clara ligger tillsammans med sina små. Varje gång jag varit och tittat till dem ser de pigga och nöjda ut.

 

20 juni Så tomt det känns idag. Jag ska inte cykla till stallet. Nathalie dog igår.

Jag tog det svåra beslutet att låta henne sluta för ca 2 veckor sedan när hon för andra gången gick omkull och slog sönder sin mun i sina försök att ta sig upp. Hon fyllde 33 år den 28 april. Det är en hög ålder för en häst och eftersom jag visste att det inte skulle kunna gå att varken verka eller sko henne längre, hon klarade knappt att hålla balansen på tre ben när jag kratsade hennes hovar, var det dags att låta henne slippa.

Hon hade också mist sin vakna blick och jag märkte att hon ömmade när jag strök henne över buken, så det var min tunga plikt att fatta beslutet.

Hon har de senaste 14 åren stått i Li Hannés stall och deras veterinär, som är en medkännande och lugn person kom hit i går morse. Jag fick tid att krama, gråta, borsta, låta henne beta innan fick hon en injektion stående i gräset utanför stallet.

Det gick väldigt fort och jag är så tacksam för hjälpen från Li som gjorde att Nathalie inte behövde åka från gården.

Jag köpte henne i december 1997 av Hammarö Ryttarförening och hon har funnits hos mig i 19½ år. Hon har ingått i mitt liv och det kommer att bli så tomt!

Jag kan inte rida, lyckades inte lära mig trots många lektioner, jag kunde bara sitta på Nathalie och njuta när vi var på våra promenader i skogen.

Det är en så stor upplevelse att sitta på en hästrygg och se allt lite "från ovan". Nu kommer jag att få traska på egna ben. Tur att jag har hundarna som sällskap. 

 

6 juni Sveriges nationaldag! Vi har sett många flaggor fladdra i vinden utefter vår väg till Grisslehamn idag. Fint att se mot en blå himmel!

Ingrid, Clyde, Riella, Klas och Gaia var med och tittade på när jag klippte Dot. Ja, mest var de ute och sprang på deras fina gräsmatta, förstås. De sprang fortfarande omkring när vi satt och åt den fantastiska maten och efterrätten. (Ingrid sprang inte, hon spankulerade omkring i sakta mak och studerade växterna på tomten.) Nu när vi är hemma igen verkar hundarna lite utslagna.

Clyde har blivit pappa! Det föddes 5 valpar hos kennel Oboy igår. Tyvärr var en av dem klen och klarade sig inte, men de övriga 4 verkar enligt uppgift pigga och livliga.

I söndags var jag i Norrköping. Där var det 3-dagars utställning men jag nöjde mig med en av de dagarna. Clyde och Klas var med mig och vi camperade i Ann-Charlottes tält. Ett framgångsrikt tält! Clyde blev BIM och Ann-Charlottes tik blev BIR.

Det var en väldigt trevlig utställning. Den började också bra eftersom jag slapp oron för att inte få tältplats inom rimligt avstånd från ringen. A-C hade åkt ned dagen före och lyckats lägga beslag på en plats på första parkett. När jag är på utställning vill jag också se alla hundarna i ringen och det blir svårt när det regnar eller när man står långt ifrån ringen.

Sedan hade också arrangörerna varit noga med skyltningen till utställningen, något som jag verkligen uppskattar. Det kom bara några droppar regn och det efter mellanpudelbedömningen, det var inte för varmt och sedan stormade det inte heller! Stämningen på utställningsplatsen var väldigt trevlig när vi gick omkring bland försäljningsstånden. Lite känsla av marknad! Glada människor som vimlade omkring, nöjda försäljare och fint väder.

Jag återfick nog lite av min utställningskänsla och har börjat titta på om det ändå inte finns någon utställning som jag vill åka till!

  

 

30 maj I morgon är det sista maj och sedan blir det sommar, i alla fall blir det juni. Det var i och för sig sommar redan i helgen när jag var på utställning.

Lördagen i Gimo tänker jag inte ägna många ord åt. Den domaren och jag hade väldigt olika åsikter om hur en pudel ska se ut. Bedömningen av hundar på en utställning är helt upp till vad domaren tycker och har man anmält har man bett om att få den domarens uppfattning om ens hund. Och det har jag nu fått.

På söndagen var det utställning i Hammarskog, strax utanför Uppsala. Jag har varit där tidigare. För två år sedan, i regn, kyla och blåst. I år var det 29 grader varmt och sol, bara blåsten var sig lik.

Jag hade med mig Clyde, Klas och Gaia. Helene och Claudia dök upp lite senare, men i god tid innan mellanpudlarnas bedömning, som även denna gång var sist. Clyde och jag tycker inte om det.

Nu var han ändå väldigt duktig, men saknade den där gnistan som jag vet att han kan plocka fram om han känner sig på riktigt gott humör. Klas och Gaia var väldigt duktiga där de hade full koll på allt från sin lilla hage. Jag var väldigt nöjd med dem.

Clyde blev BH och BIM dvs han blev slagen av BT. BT2 var Claudia som har börjat tycka att utställningar är väldigt roligt, även i ringen.

Till helgen är det utställning i Norrköping. Jag har inte bestämt mig för om jag vill åka eller inte. Värmen och ett väldigt aktivt jobb som aktivitetsledare tar på krafterna.

(BH = Bästa hane, BIM = bäst i motsatt kön, BT = bästa tik)

 

23 maj  Nu har vi i alla fall haft lite värme. Jag märker det tydligt när jag sitter i trimrummet och fönar hundar med varmluft. Den här årstiden är ändå inte så dum. Klockan är nu 20.30 och de 3 ungdomarna far omkring i stora gården och utför kvällsruset.

I övrigt är det lugnt. I lördags var jag i Värmland och hälsade på Danne och Görel, en snabb tur till Kickie och Conny hann vi också med innan vi åkte hem igen. Måste ju provköra den nyinköpta bilen. 

Ja, jag har köpt en ny bil ( ny för mig åtminstone) Kian blev lite för stor och dyr och jag hoppas att Citroen Picasso ska passa mig bättre. Den är rymlig för att vara så liten, 2 uppfällda burar får lätt plats. Riella, Gaia och Klas var med mig. De hade väldigt roligt och uppförde sig alldeles utmärkt med tanke på att de inte tidigare varit ute i stora världen så ofta.

Jag tror att Clara är dräktig. Hon är 3 veckor på väg och matvägrar. Det brukar vara ett gott tecken!

Clyde kommer förhoppningsvis att bli pappa i början av juni. Tiken verkar tydligt dräktig och jag är väldigt spänd på hur många valpar det blir, och om han lämnar brunt. Tiken har en brun bror och Danne, Clydes far, har lämnat brunt.

Till helgen ska vi på utställning. Gimo på lördagen och Hammarskog på söndagen. Jag håller tummarna för att vädret blir fint och att vi träffar många goda vänner. Jag har inte heller något emot om domarna tycker om mina hundar.

 

9 maj Det är kallt för att vara maj. Karin och jag var på utställning i Lidköping i söndags. Det var tur att den var inomhus!

På lördagen åkte Clyde, Joy och jag ned till Lidköping där Karin hade bokat rum åt oss. Jag föreslog att jag ska ta hand om bokningen nästa gång vi ska någonstans. Rummet var väldigt torftigt. 2 sängar, 2 stolar, ingen TV, inget badrum, toaletten i korridoren. På andra sidan gatan fanns en mycket populär pub som hade öppet till efter kl 2. Den hade mycket glada och högljudda gäster!

Tur att det var vackert väder på kvällsrastningen och fint kortklippt gräs utefter en kanal som gick genom staden. På morgonen regnade det. Vi hade bara några minuters resväg till utställningen, men tyvärr skulle mellanpudlarna in sist i ringen ännu en gång.

Clyde är alltid piggare direkt på morgonen och jag också för den delen. Men han skötte sig ändå bra, blev 2:a bland hanarna. Joy tyckte att domaren var lite konstig, hon brukar inte reagera på människor men den här domaren var lite onödigt pratig och pysslig enligt Joy. Hundar är inte alltid förtjusta i folk som "gör sig till" utan ofta föredrar de att domarna är mer "korrekta". Flera av mina har reagerat så tidigare också. Jag kanske borde träna dem på folk som duttar mer med dem!

Hon var ändå väldigt duktig och domaren tyckte nog att hon var lite fin eftersom hon blev 4:a av 9 tikar. 

Clara är parad nu. Med Malcolm, hennes bästa vän. De två har ett lite speciellt förhållande, blir alltid extra glada när de får springa tillsammans. Jag är väldigt spänd på om hon är dräktig och vilka valpar hon i så fall får. Valpningen är beräknad till i månadsskiftet juni-juli.

Nu är det inte några tikar som löper och det är så skönt att vi kan ha dem alla tillsammans och inte behöver skifta mellan olika gäng. Det är ju problemet när man har både tikar och hanar annars. Men för oss som har flera rum är ändå det problemet hanterbart.

 

 

22 april Mycket kortare väg till dagens utställning än den förra! 3 mil till Västerås. Joy var anmäld i unghundsklass där hon var ensam, fick ck (certifikatkvalité) men var oplacerad i BT-klass. Hon visade sig väldigt bra och jag var mycket nöjd med henne.

Jag hade även Clyde med mig eftersom Peija Hyttinen, välkänd storpudelägare och klippare, hade lovat hjälpa mig med den nya frisyren. Efter bedömningen av pudlarna tog Reija itu med Clyde och gjorde honom så fin!

Clyde var väldigt stolt och glad över all uppmärksamhet som han fick men nu, efter mat och spring i gårdarna har han slocknat tillsammans med Joy. De vet inte att jag alldeles snart kommer att leta upp dem och borsta igenom deras pälsar!

I övrigt är det lugnt i huset. Inga extrahundar, och bara två löptikar. Gaias bett verkar inte rätta till sig, så jag hoppas att jag kommer att hitta ett hem till henne hos någon som vill ha en ganska bortskämd tjej som förmodligen kommer att stanna i växten innan hon blir mellanpudel. DVS hon kommer att bli under 35 cm.

Hon är en rolig hund men ganska osocialiserad och inte så van vid att vara ute i stora världen. För tillfället är hon i en period där hon glömt att man ska komma när mattarna ropar, jag hoppas att hon snart kommer ihåg hur man borde göra.

Klas har fortfarande bara en testikel på rätt plats, den andra känns strax ovanför pungen och jag är osäker på om den hamnar på rätt plats. Jag är väldigt förtjust i lille Klasse så jag håller modet uppe en tid till. Om han inte får ner båda testiklarna är det ingen katastrof för honom, men jag har inte möjlighet att behålla hundar som jag varken kan ställa ut eller avla på. Än så länge i mitt liv vill jag fortsätta att föda upp mellanpudlar och därför måste jag välja vilka som jag kan att behålla hemma.

 

22 mars  I lördags åkte Helene, Claudia, Clyde och jag på en långresa. Vi hade anmält till en utställning i Kristiansand i Norge som ligger 8-9 timmar från Härkeberga.

Jag hade ett minne av att jag bott på ett särskilt hotell i Arendal (ca 45 minuter från Kristiansand) tillsammans med Yalla och Stephanie, förmodligen 2004. Så där skulle också vi bo.

Kan bara säga att jag inte kände igen mig. Har inget minne av att hotellet såg ut så där, antingen har de gjort en omfattande renovering eller också var "mitt" hotell någonannanstans. I vilket fall som helst tyckte jag väldigt mycket om staden även om åtminstone en park hade varit önskvärt.

Vädret var bra, maten god och själv sov jag alldeles utmärkt på natten.

Utställningen kom vi till i god tid. Clyde var ensam i sin klass, fick ck, blev slagen av championhanen men fick certet och blev Norsk Champion! Claudia var också ensam i sin klass, fick ck och blev BT4. Hon var inte på sitt piggaste humör men fick rasens bästa kritik!

När vi började vår återfärd snöade det "lovvikavantar" som tack och lov inte lade sig på vägen eftersom det var plusgrader. GPS:en lurade ut oss på en mycket smal väg, genom ett gårdstun och mellan några åkrar innan vi bestämde oss för att trotsa de ihärdiga åsikterna om vart vi skulle åka från en envis GPS och istället körde på eget förstånd tills vi kom tillbaka på E18 igen.

Vi hade planerat att stanna över natten någonstans om vi blev trötta men när vi stannade för att tanka och äta i Töcksfors var klockan 20 och det hade känts konstigt att gå och lägga oss, så vi fortsatte istället och var hemma vid 00.30-tiden. Från Örebro åt jag utan avbrott av allt vi hade med oss för att inte känna mig trött.

Det var väldigt skönt att komma hem igen och höja ett glas med champagne tillsammans med Ingrid för att fira min fine Clyde som numera är Nordisk champion (han fick ett cert i Danmark i maj förra året)!

Jag var ledig dagen efter och kunde inte låta bli att börja ett frisyrbyte på Clyde. Det är roligt med lite omväxling i klippningarna ibland.

Den här veckan är jag på äldreboendet onsdag- fredag och sedan väntar en ledig helg som jag bara MÅSTE tillbringa vid mitt skrivbord med papper till deklarationen, utformandet av en annons om "Kom som du är" klassen på Pudelnationalen och även en liten berättelse till Pudelnytts jubileumsnummer om hur det kändes att få Hamiltonplaketten.

Jag får nog be Ingrid att om hon ser mig på en annan plats än vid datorn så ska hon jaga tillbaka mig dit! Jag har en tendens att försöka rymma ibland.

 

12 mars 2 nya champions!!!!! Igår lyckades både Clyde och Claudia bli champions i Strängnäs. Domare var Benny Blidh Von Schedvin.

Vi hade en fantastiskt trevlig dag, givetvis mycket beroende på de fantastiska placeringarna, men även eftersom vi träffade många goda vänner som vi kunde umgås med under tiden vi väntade på vår tur i ringen.

Hundarna uppförde sig alldeles utmärkt och fick även mötas i tävlan om bästa mellanpudel genom att Clyde blev BH och Claudia blev BT. Vilken känsla det var!

Ingrid och jag konstaterade att i och med detta resultat är det nu 3 gånger som ett syskonpar uppfödda av mig blir champions samtidigt och vid den första chansen.

Palle och Zorkie blev champions i Nyköping 2001 när de just blivit 2 år och Presley och Popcorn gjorde detsamma i Västerås 2008 så Clyde och Claudia är i gott sällskap!!

 

 

1 mars Mitt motto i livet är nog: Att ändra sig är att utvecklas.

 För några dagar sedan var en trevlig familj här och tittade på Christel. De kommer och hämtar henne på lördag.

De hade plötsligt och oväntat mist sin 10-åriga tik och jag kunde inte släppa tankarna på dem. Jag som ändå har flera tikar som jag kan para och som just nu har det lite rörigt i mitt liv med huset ganska fullt av hundar och två jobb som tar mycket tid.

Ska jag missunna en valp att komma till en familj som verkligen saknar en hund?

En hanvalp ur kullen har redan kommit till sin familj och allt var lugnt vid vårt samtal dagen efter att han flyttat. Jag håller tummarna för att fortsättningen också ska gå lika bra. Han kommer hit för klippning om några veckor och det ser jag fram emot.

Brodern som är kvar här har, forthoppningsvis för tillfället, bara en testikel i rätt läge.

Vi får vänta och se om den andra kommer ned senare. Det är ingen katastrof för en hund att bara ha en testikel nere, men det är ett stort problem för mig som skulle vilja ställa ut honom och använda honom i avel. Jag kände båda testiklarna på båda hanarna när de besiktigades men nu har Charles bara en.

Det är intressant att vara uppfödare, man vet sällan vad som händer och mycket tid går åt att vänta och se hur valpar utvecklas.

 I övrigt är allt bra hos oss, på söndag ska vi ha det första stora mötet inför Pudelnationalen som ska äga rum den 26-27 juli i sommar. Mycket som ska bestämmas och massor av arbete som ska fördelas, men otroligt roligt förstås!

 

 

15 februari Efter en grubblande, sömnlös natt har jag bestämt mig för att tills vidare även behålla Claras tik. Jag var tidigare bestämd med att vi inte skulle ha henne kvar men....hon ser väldigt spännande ut och är mycket trevlig. Ingrid och jag är båda två nyfikna på hur hon kommer att utvecklas och även spända på hur jag kommer att hinna med två valpar ur samma kull.

Jag kommer fr o m mars att lägga om mina dagar på äldreboendet. Fortfarande 50% i arbetstid men jag ska prova ett annat upplägg för att få lite mer struktur på livet och kanske lite mindre "hattigt" mellan de olika sysslorna.

Om jag känner att tiden inte alls räcker till kommer jag att antingen söka en fodervärd eller en fin familj som vill köpa henne eller hennes bror.

Det är ju så här det är att vara uppfödare ibland. Det är svårt att skiljas från vissa valpar.

 

 

 

 

 

11 februari Idag vann Claudia ett estniskt cert! Hon är på resa med sin matte och några terrierägare i Estland.

Det är utställningar i två dagar och jag håller självklart mina tummar för dem även i morgon under tiden som jag umgås med Ann-Charlotte och Lena när de kommer för att (förhoppningsvis!) beundra Claras valpar innan vi tillsammans åker till Pudelklubbens årsmöte i Eskilstuna.

Igår var det en väldigt trevlig familj här. De tittade på valparna och tyckte om dem, så en hanvalp kommer snart att flytta till dem. Både Ingrid och jag tyckte också om familjen och vill gärna att de ska få glädjen av att bo ihop med en mellanpudelvalp.

I den här kullen planerar jag att behålla en hane, tiken är till salu och jag väntar på besked om en dam som tyvärr mist sin hund är intresserad av en liten pudeltjej. Hennes son tycker det, men jag vill nog gärna att även hon skall vara mogen för en ny hund.

Jag väntar besked inom de närmaste dagarna.

Snart har tikarna löpt färdigt för den här gången och även om både Malcolm och Clyde är väldigt duktiga är de naturligtvis påverkade av löpska tikar som gärna vill flirta vilt med dem. Vi ser fram emot att lugnet åter ska lägra sig i huset.

  

4 februari  Extra glad kväll i kväll! Vi har varit på utställning i Vilsta. Joy och Malcolm härifrån och Helene och Claudia från Hässelby. Vi från Härkeberga hade en väldigt bra dag. Malcolm vann sitt 6:e cert, blev BH och champion! Hans första utställning efter 2-årsdagen och därigenom hans första chans att erövra titeln. Och han gjorde det!

Trots att han var väldigt okoncentrerad eftersom vi nu har 3 höglöpska tikar i huset och en av dem var till på köpet med på utställningen och distraherade hans tankar på vad vi egentligen skulle göra i ringen. Domaren önskade honom mer koncentrerad men han vann på sin konstruktion och förläts sin virrighet. Så glad jag blev!

Även Joy var med i ringen idag. Jag ville egentligen enbart ha henne inmätt som mellanpudel. Hon är bara någon centimeter över måttet och jag ville ha "bevis" för att hon verkligen är en mellan. Vilket hon är och inte nog med det! Hon vann unghundsklassen och blev 3:a av tikarna. Hon kanske ändå blir en utställningshund till slut!

När jag kom hem från utställningen hade min "gamla" valpköpare som tingat en av hanvalparna ringt. På grund av oförutsedda händelser var hon tvungen att avboka sin valp vilket betyder att jag nu har en hanvalp till salu. Kullen blir 7 veckor till veckan och mår bra, utvecklas fint och busar med sin mamma och flera av de andra vuxna, när de inte äter och sover. 

Nu ska jag fylla på mitt glas, hämta en sovande Malcolm och borsta igenom hans nackpäls och sätta i vardagssnoddar.

 

16 januari  I söndags åkte Malcolm, Clyde, Joy, Riella och jag till Karlstad. Kickie som äger Hundvård där, är en god vän till mig sedan många år. Vi har pratat ibland om att vi borde träffas och fixa pälsarna på hundarna som vi gjorde då och då när jag bodde i Värmland.

Eftersom det nu är en ganska lugn årstid tänkte vi passa på. Jag badade och klippte hundarna på lördagen för att vi sedan tillsammans skulle kunna putsa, spraya och försöka få till lite snygga kort på söndagen. Jag startade tidigt på morgonen och Kickie mötte upp i sin lokal i Karlstad.

Att vara klippare kan vara ett lite ensamt yrke ibland och vi vill ju båda två fortsätta att utvecklas i det här yrket och då kan det vara ovärdeligt att utbyta åsikter och klippa tillsammans. Vi har en gemensam grundsyn i hur vi vill framställa våra hundar men vi har ändå lite olika sätt att se på dem och tänka hur vi ska nå dit.

Det är så inspirerande med våra möten och jag tror att vi båda två hade väldigt roligt!

När vi (för att inte tala om hundarna!) till slut var nöjda åkte vi hem till Kickie och hennes man Connys hus i Vålberg.

Vi hade sedan minst lika roligt när vi valde mellan de många fotona som vi hade tagit!

Därefter bjöd Conny oss på god plankstek. Efter lite fler glas vin och massor av pudelprat sov både hundar och vi gott för att sedan fortsätta att prata oss igenom frukosten innan jag slutligen samlade ihop mitt gäng och åkte hem igen.

En sådan här helg ger väldigt mycket inspiration till att fortsätta klippa, tänka och förhoppningsvis utvecklas tillsammans med hundarna.

  

7 januari Nytt år, igen. Intressant att se hur det kommer att arta sig. Vi var faktiskt vakna vid tolvslaget men det känns inte så viktigt längre. Inte som då när jag var på fest eller ute på sta'n hela natten. Varje ålder har sin charm, nu för tiden räcker det med god mat, hundar omkring mig och en film på TV. Jag mår också bättre dagen efter numera.

Idag har vi varit och hämtat hem Clyde. Inte så allvarligt som det kanske låter, han har varit hos Claudia och Helene några dagar och lekt, umgåtts med en främmande man (Helenes son) och i övrigt sett lite av världen utanför Härkeberga.

Vi hade med oss Joy och Riella. De var helt tagna av hur många leksaker Claudia har! Vi hade trevligt och blev bjudna på en väldigt god lunch, gick husesyn i Helenes hus som består av tre våningsplan och funderade sedan över vart vi ska åka när vår nästa utställning tillsammans dyker upp.

Vi har det lugnt här hemma. Gaia börjar få vara tillsammans med några av de vuxna kortare stunder, hon är ännu så länge väldigt liten men intensiv och de vuxnas tålamod är inte alltid oändligt. Jag är lite rädd att hon ska bli alltför tillplattad, hon är väldigt rolig och hon charmar oss hela tiden med sina upptåg som jag gärna vill att hon ska behålla.

Claras valpar sover, äter och växer. De bor numera i köket vilket passar Clara bra. Då kan hon vara med och hålla ett öga på allt samtidigt som hon ligger hos sina valpar.

 

2016 

22 december Da'n före da'n före da'n är det idag. Jag tycker fortfarande väldigt mycket om julafton!

Det känns extra bra nu när Clara har valpat och jag slipper oron för att få en krånglig valpning som skulle kunna riskera att jag måste söka veterinärhjälp. Hittills har jag under alla år sedan min första kull 1973, sökt veterinär tre gånger vid valpningar.

Första gången krävdes ingen veterinärinsats utan det räckte med att få sitta i ett eget rum tillsammans med tiken när hon valpade och veta att jag bara behövde ropa så skulle vi få hjälp.

Andra gången blev det ett kjesarsnitt och valpen var missbildad och togs bort direkt innan tiken hann märka att hon blivit mor.

Tredje gången gällde också en ensam valp, där tiken hade haft värkar länge utan att få ut valpen. Vi åkte ned till en veterinär som smorde in valpen med glidslem och lirkade ut honom. Valpen satt egentligen inte fast, men var så tjock att tiken inte orkade få ut honom själv!

Jag är alltså mycket väl medveten om att statistiskt sett närmar sig den gången som jag kommer att få ordentliga problem. Men det var tack och lov inte nu i går natt!

Clara åt däligt på kvällen, jag hade badat och klippt henne på eftermiddagen, det var dygn 60 efter parningen och jag badar aldrig en dräktig tik förrän tempen går ned eller hon har passerat dygn 60. Jag följer fortfarande Vivian Ahlbergs råd att inte bada tikar som är parade och visst kan man förmodligen kanske kalla det för skrock men hittills har jag inte haft någon tik som kastat.

Claras temp hade gått ned till 36,9 när jag tempade henne vid 21.30 så vi gick och la oss direkt för att hinna vila lite. Vilken tur att jag inte är drabbad av filminspelning för jag undrar hur det såg ut med Clara nere vid fotändan av sängen, min kudde med mitt huvud ovanpå strax bredvid henne, mina fötter på sängbordet och min kropp i någon slags krok däremellan.

När Clara hässjade passade jag på att slumra för att sedan lyssna när hon blev tyst och värkte. Jag låg med min hand vid hennes svans och kunde därmed följa valpens väg ut till den extra handduken som jag hade lagt under Clara. Belysningen var inte så stark med bara en  adventsljusstake i sovrummet, så jag fick känna mig för istället för att se.

Det är en otrolig känsla när man tillsammans med en tik får följa och stötta henne i en valpning. Clara är (som i allt annat!) en fantastisk mamma!

Hon fick 3 valpar och jag kunde efter nästan 2 timmars sömn göra mig i ordning, överlåta till Clara och Ingrid att se till valparna och ge mig iväg för att dansa runt granen med personal och boende på mitt arbete.   

 

12 december Årets resa till Helsingfors är nu avklarad. Resultatet i ringen är ingenting att yvas över men Malcolm och Clyde har varit fantastiska resekamrater. Pigga och glada i alla trappor, på soldäck (i mörker och kyla) i hytten och i de långa korridorerna dit. Även hotellet var de nöjda med, i motsats till Berit Doolke och mig.

I receptionen berättade de att det utfördes vissa arbeten som de hoppades att vi inte skulle störas av. Det gjorde vi.

När jag gick ut för att kvällsrasta hundarna på fredagskvällen hördes och kändes flera stora explosioner. Det var riktigt obehagligt att känna marken skaka och nästan förvänta sig att huset skulle falla ihop bakom oss. Tack och lov stod det höga hotellet kvar, hundarna stannade och undrade lite innan de struntade i oväsendet och istället lyfte på benen mot träd och stolpar. Det var värre för en Grand Danios som stod med sin matte i receptionen. Hund med vidhängande matte for ut genom dörren och ned mot den trafikerade vägen. Tack och lov fick hon stopp på sin hund innan de nådde den.

På lördagseftermiddagen fick vi ingen parkeringsplats vid hotellet utan en nonchalant personal tyckte att vi skulle leta på gatorna i området. Det gjorde vi i 1½ timme innan vi parkerade lite väl nära ett övergångsställe och gick upp till rummet för att byta om och gå ner och äta. Där fanns det inget bord ledigt och ingen chans till det heller. En tallrik med mat att ta med upp på rummet skulle dröja en dryg timme. Vi gick till en Subway som Berit fått ögonen på under vår promenad, och en smörgås fick bli vår middag.

Vi såg verkligen fram emot färjan tillbaka och maten där. Både Berit och jag tycker att utställningsresor ska innehålla mycket och god mat. Det gjorde färjan, men personalen glömde bort oss när vi väntade på huvudrätten. Efter en ganska irriterad påminnelse hämtades den in.

Dricksen blev inte så hög.

Det här var årets sista utställning och det var väldigt skönt att komma hem till hundarna och Ingrid igen. Gaia har fått sin näsa klippt och bytt bostad till köket. Hon hade vuxit väldigt mycket på de dagar som jag varit borta och verkar må väldigt bra!

 

 

6 december I förrgår var vi åter på Älvsjömässan. Den här gången med Malcolm och Claudia. Jag hade anmält Malcolm i öppen klass (klassen för hundar över 15 månader) istället för i unghundsklass där han hade kunnat tävla ännu en vecka.  Jag tycker att han numera ser så vuxen ut. För att inte tala om hur vuxet han uppförde sig!

Jag var så stolt över Malcolm där han gick och stod i ringen. Han verkade trivas och travade glatt runt utan att röra till det för mig. Ska bli spännande att se om det även gäller när vi är i ringen i Helsingfors till helgen.

Claudia och Helene var duktiga även på söndagen, men Helene tyckte att Claudia nog behöver få röra sig lite mer innan hon går in i ringen. Hon är en hund som inte stressar upp sig och kan därför behöva en liten stund med bus för att vara riktigt "på tå" när hon ska visa upp sig i ringen. Hon blev 3:a i sin klass och Malcolm hamnade på samma plats som Clyde i fredags dvs som BH2.

Nu har jag haft en dag på min arbetsplats som aktivitetsledare och ska även dit i morgon för att ge de boende en fin "Nobelfest" inkluderande en 3-rätters lunch. Självklart kommer även personalen att få sitta med. Jag är helt säker på att jag inte kommer att behöva någon middag efter jobbet utan jag kan stoppa Malcolm och Clyde i badet direkt, dock inte samtidigt.

På torsdag åker vi till Finland!

 

3 december Igår var vi på Älvsjömässan och ställde ut Clyde och Claudia. Clyde och jag placerade oss på andraplats bland hanarna och Claudia med Helene i snöret kom trea bland tikarna. Efter bedömningen tittade vi på storpudlar, åt smörgåsar, shoppade lite och sedan åkte vi hem.

Jag är lite glad att jag inte bor i Stockholmstrakten. Trafiken där skiljer sig från den i Enköping.

Idag har Nathalie och jag varit ute på en sväng i skogen. Hon kändes nästan lika stel som jag i början av ridturen men när något skrämde henne (såg senare att jägarens bil var parkerad i skogsbrynet, förmodligen var det honom hon hörde eller kände doft av) då visade hon sig pigg som en unghäst när hon lämnade stigen i rask takt.

Efter promenader med hundarna och en god lunch var det Malcolms tur att beredas inför utställning. (Bilder på de tre utställningshundarna finns under Foton)

I morgon ringer väckarklockan 3.30 ännu en gång och Malcolm och jag ska åka och hämta Helene och Claudia innan vi åker förbi Berit Doolke och plockar upp henne för att återigen bege oss till Älvsjö. 

Vi ser fram emot att titta på hundar, visa våra egna och prata med så många pudelfolk vi hinner!

 

23 november I kväll har vi varit hos veterinär. Tack och lov "bara" återigen en  hälsoundersökning. Den här gången ögonen på Malcolm, Clyde och Joy. Jag tog även med Riella och bad veterinären att hon skulle få en undersökning. 

Allas ögon var utan anmärkning och det känns självklart väldigt skönt.

När det gäller Riella ville jag utesluta att hon har några problem med sina ögon. Eftersom hennes huvud rör sig fram och tillbaka när hon blir uppphetsad, har hon förmodligen svårt att fokusera. Detta har gjort att vi ibland har undrat om hon ser dåligt. Veterinären ansåg att hennes ögon är helt normala och gissade att hon har någon form av neurologisk skada. Vilket är vad vi också misstänker. Hur som helst är hon en väldigt glad och gullig hund som älskar att springa omkring med leksaker i munnen, faktiskt en bra ljuddämpare mot hennes förtjusta små skrik när hon far runt ute i gårdarna, oftast tillsammans med Joy.  Säkert till både grannarnas och vår glädje med den lite lägre ljudnivån.

Hon är en mycket älskad liten valp och ingenting i hennes uppförande tyder på att hon själv tycker att hon har några problem.

Veterinären föll handlöst för Malcolm. Det är faktiskt lite lustigt hur alla som träffar honom tycker om honom! Förmodligen för att han älskar all uppmärksamhet han väcker när vi träffar andra människor. Vit och glad som han är så syns han!

Clyde som är en mycket mera värdig hund bryr sig inte särskilt mycket om människor som han inte känner. Hälsar, om de pratar med honom, men sedan tycker han att det räcker. Det tycker aldrig Malcolm!  

Det är roligt med deras olika personligheter, för även om vi har fler hundar har de alla sin plats hos oss!  

   

20 november Idag var vi på Härkebergas Julmarknad. Malcolm, Clyde, Marie, Ingrid och jag åkte dit för att inhandla årets julbock och kransen till ytterdörren. En tradition som vi haft sedan vi flyttade hit.

Vi har haft en mycket lugn helg. Igår badade jag Malcolm och Riella, idag var det Clydes tur. Det är väl ungefär så många knop som jag har gjort. Sedan har jag förstås gullat med Meas dotter. Hon blev 1 vecka i fredags och hon har ökat betydligt i vikt under den veckan!

Hon ägnar all sin tid åt att äta och sova. Mea är en mycket omtänksam mor som reagerar på minsta pip från buren där valpen ligger. Jag har ställt en tygbur i hörnet i mitt sovrum och även om både dörr och tak är öppna i den, verkar det som om Mea ser det som sin lilla koja där hennes dotter kan vara trygg.

Jag tror att Clara är dräktig. Hon vill inte gärna äta på morgonen och hon är inte så intresserad av att leka, det händer att Malcolm hinner ifatt henne när hon rusar runt i den stora rastgården! Det är inte helt normalt. Clara brukar alltid vara snabbast.

Nu är det 2 veckor kvar till utställningen i Stockholm och 3 veckor till Helsingfors. Jag ser verkligen fram emot båda de helgerna!

 

11 november Valpningar kan verkligen vara olika. Mayas tog hela dagen, Meas gick väldigt fort. Allt lugnt i natt, allt som vanligt i morse. Jag åker till jobbet i vanlig tid, men innan jag kommer fram ringer Ingrid och säger att Mea är orolig. Det tar ca 10 minuter till mitt arbete.

Jag hade tack och lov ordnat med en eventuell ledig dag som jag kunde  byta mot  en söndag som är planerad  för arbete. Jag kunde nu utnyttja min "valpdag" och åka hem direkt igen.

Mea värkte när jag kom och fick sin valp ca 25 minuter efter att jag klivit in genom dörren.

Som sagt valp. Hon fick en liten söt tikvalp som vägde ca 200 gram och sedan var hon helt nöjd. Jag kände mig lite förvirrad, men det var ingen idé att åka tillbaka till jobbet så jag tog tag i mitt dåliga samvete och klippte och badade Marie eftersom Ingrid kunde passa Mea i köket.

Mea har nu flyttat in i sovrummet med sin lilla dotter och allt är lugnt.

Jag hoppades att hon åtminstone skulle få två valpar för ni kan ju gissa hur bortskämd denna lilla tjej kommer att bli! Vi väntar och ser om vi har möjlighet att behålla henne.

Skönt att valpningen är över och att allt gick bra, nu firar vi med ett glas vin till middagskycklingen!

 

7 november Det är långt till Växjö. Men kanske ännu längre därifrån och hem. Det var i alla fall vad jag tyckte igår kväll efter utställningen så jag stannade en natt till på mitt stamställe, Bergsnäs Motell.

Lena T och jag bodde där mellan lördag och söndag inför utställningen i Växjö. Jag tror att det regnade hela tiden, från när jag kom vid 15-tiden på lördagen tills vi kom in på utställningen vid 7.30 på söndagen, då det började snöslaska. Men vad gör det när utställningsresultatet blir så bra!

Clyde vann BH-klassen med cert och cacib, vann över vinnande tik och blev BIR, Claudia vann sitt 4:e cert och blev BT2 och Francheska blev bästa storpudelveteran och utplockad i stora ringen, dock utan att placera sig bland de 4 bästa.

Clyde tyckte att stora ringen var väldigt stor och visade sig inte lika bra som han hade gjort i rasringen, något vi  måste träna på för att han ska kunna känna sig trygg i stora sammanhang. Vi får alltså se till att bli BIR fler gånger! (Hur man nu gör för att fixa det.)

Nu har Claudia blivit hämtad av Helene, vi kommer att sakna Claras fina dotter.

Nu väntar vi på att Mea ska valpa. Hon verkar dräktig, med inte med så många valpar och på lördag hoppas jag att hon valpar eftersom jag anmält mig till Pudelseminariet på söndag och det vore roligt att kunna åka dit!

Vi håller förstås tummarna för att allt går bra och så säger vi att hon får valpa precis när hon vill bara hon valpar! 

 

30 oktober En helt ledig helg är inte så dumt! Igår var vi på "stan" dvs Enköping och shoppade. För vår del blir det mest mat till hästen, hundarna, katterna och de vilda fåglarna.

Nog så jobbigt för oss som inte är vana att gå omkring bland folk. Bor man på landet och är lat och oföretagsam så är man.

Vår planerade städning av röran på övre våningen blev inte så komplett som vi hade planerat när vi tog itu med det efter den sena lunchen, men nu har vi i alla fall börjat!

 Jag cyklar till stallet när jag ska till Nathalie, ca 400 meter. Det har faktiskt sina fördelar att vara lite rundnätt. Efter en vågad sväng låg jag plötsligt vid vägkanten med ett av cykelns handtag i bröstkorgen. Min första tanke var förstås Neeej, jag som ska till Växjö i helgen!

Upptäckte till min förvåning att jag inte hade ont någonstans. Skyddad av en tjock jacka och som sagt, lite hull. Nu kanske jag skulle hålla balansen bättre om jag vägde mindre, men det är en annan sak.

Claudia och Clyde har blivit badade och grovklippta idag. Jag har klippt pudlar sedan början av 70-talet och blir nog lite full i skratt när jag har svårt att sova på natten eftersom jag inte kan släppa tankarna på hur jag ska klippa dem.

Fantastiskt roligt yrke och hobby jag har!

 

22 oktober Nu kommer det att bli ännu lugnare i huset. Valparna har just nyss flyttat till sina nya hem. Yazmine tillsammans med sin mamma Maya till Värmland och Yvette (numera Honey) till en familj som har haft två hundar från mig tidigare. Jag känner mig både glad och lite ledsen. Valparna blir verkligen personligheter när de bara är två i kullen. Vi kommer att sakna dem!

Igår var Clara och jag på "bröllopsresa" och nu hoppas jag att hon får en kull med valpar i jul.

Mea verkar vara dräktig, hon har ca 3 veckor kvar till valpning och börjar se tjock ut. Visserligen är hon ett matvrak men allt kanske inte är mat?

I övrigt har vi det bara bra, Claudia ser ut att finna sig tillrätta trots att hon säkert saknar sin matte och vi ser fram emot att Popcorn ska komma hem på måndag även om det också betyder att Claire tar hennes plats i Enköping.

Imorgon planerar jag att ta en ridtur på Nathalie med reflexväst på mig. Älgjakten har börjat och jag vet att jägarna borde se skillnad på en vit häst med en tant på och en stor, brun älg men man kan aldrig vara nog försiktig så jag undviker nog att rida i skogen.

 

8 oktober Så, då är datorn hemma igen på besök. Min outlook tömde sig i rekordfart, inga adresser eller mail kvar. Datorbutiken tyckte det lät "intressant". Misstänker att det betyder att de ser felet som det berömda ordet "utmaning". Jag är inte lika nöjd. Eftersom butiken har annat att göra än att hjälpa mig, hämtade jag tillbaka datorn mot löfte att de skulle höra av sig när de hade tid för den.

Under denna tid har jag varit tvungen att använda min lilla dator. Den är bra som nödvändighet men jag föredrar att kunna se på en större skärm och klicka på ett bättre tangentbord.

Jag har även hunnit med annat förstås, än att gnälla på tekniken. Utställning i Gnesta t ex. Malcolm var med i ringen och skötte sig riktigt bra, så bra att jag nästan vågade skoja upp honom utan att vara alltför orolig för att han skulle välta mig eller någon annan i närheten.

Han placerade sig som 2:a bland hanhundarna och det var jag självklart väldigt glad för! Han har placerat sig i bästahanhundsklassen varje gång han deltagit på utställning utom i Västerås där han var väldigt ostyrig.

Nu i helgen har familjerna som ska ha Mayas valpar varit här. Igår kom ett par som har haft hundar från mig tidigare och jag är så glad att de bestämde sig för att deras hundägande inte var över, trots att de verkligen drabbades av sorg när deras gamla hundar försvann och jag är så väldigt glad för att de ville ha ännu en hund från mig! Där kommer Yvette dvs Honey att få det bra!

Idag kom Mayas familj. Det var synd att vi inte filmade Mayas reaktion när de kom! Först en försiktig hälsning, hon är lite mer vaksam nu när hon har valpar, sedan glädjen när hon plötsligt känner igen dem!

Valparna är nu 6 veckor och mycket försigkomna. Idag var vi ute tillsammans på en upptäcksfärd i stora rastgården efter att de hade blivit tilltufsade av Riella som tror att de är hennes leksaker.

I övrigt är allt lugnt.

 

 

 

25 september I vår lilla värld traskar det nu på i lugn takt. Det känns bra. Igår var vi i stallet och städade äntligen lådan med alla Nathalies saker och lite till. Har dragit på det en längre tid, men med hjälp av Ingrid så var allt klart på 2½ timme. Alltid lika obegripligt varför jag inte gör saker direkt när jag börjar reta mig på dem!

Efter stallet och lunch stoppade jag Clyde i badet, så skönt att stå och göra egna hundar utan jäkt.

Imorse beundrade jag vårt arbete med städningen efter att jag släppt ut Nathalie och sedan var jag ute på mina 3 promenader. Just nu har vi en extrahund, Blossa, eftersom hennes ägare latar sig utomlands och hon är en gammal hund som känner sig hemma här då hon bl a har haft en valpkull här för många år sedan så nu får hon vara sällskapsdam till Claire som är här eftersom hon löper.

Jag har flera gånger haft planer på att para Claire, men eftersom Mea nu är parad och jag gärna vill para Clara när hon löper nästa gång, måste jag avstå en kull på Claire.

Vi tror förresten att Mea är dräktig. På kvällarna har Ingrid och Mea alltid en diskussion om HUR Mea ska ligga i Ingrids knä. Ingid vill att hon ska ligga åt ett håll, Mea vill ligga åt det andra hållet, men de senaste kvällarna har det varit tyst från deras fåtölj och Ingrid sa, lite överraskad, "hon ligger som jag vill, hon måste vara dräktig!" Så det tror jag på.

Valparna fick sina näsor klippta igår och även vara ute en kort stund. Bildbevis finns under "Foton".

Idag fick även Malcolm ett bad. Hans päls har förbättrats (kan kanske bero på att jag varit väldigt noga med skötseln) och vi tränade även lite nere på vägen, han var glad och jag var nöjd. Inga bilder eftersom han är oklippt på nos och tassar och att det blåste alltför mycket. Han ska med till Gnesta på utställning nästa helg och jag ogillar verkligen att vara tvungen att klippa nos och tassar när pälsen bara är en vecka lång. För lång för att låta bli att klippa och för kort för att klippa riktigt slätt i alla virvlar, jag surar alltid lite på grund av det när det är utställning varje helg.

Det kommer att vara rätt lugnt på utställningsfronten i höst, Gnesta,Växjö, Stockholm och Helsingfors får räcka. Jag har nog drbbats av latmasken nu när jag inte är tvungen att arbeta helger. Det kan jag stå ut med.

 

10 september Idag var en innehållsrik dag. Malcolm och jag åkte till Gimo på utställning. Med oss hade vi också Joy som behöver komma ut i verkliga livet ibland. Malcolm skötte sig riktigt bra och blev 2:a bland hanhundarna.

Jag hade redan igår talat med ägaren till hanhunden som jag ville para Mea med och sagt att jag gärna ville komma idag istället för i morgon som var bestämt. Mea var igår så intresserad av att träffa en hane att hon lämnade maten orörd och istället stod utanför dörren in till Malcolm och Clyde!

Vi var klara ganska tidigt i ringen så Mea och jag kunde åka och se om hon även var intresserad av hanen som jag hade sett ut till henne. Det var hon, så nu är hon parad med en brun dvärgpudelhane!

Jag brukar inte välja att para mellan storlekarna, men den här hanen såg jag som ung och när jag fortfarande tyckte om honom vid 5 års ålder när jag såg honom i maj, frågade jag om jag fick para med honom. Ägarna tyckte att det var ok så när Mea, som är en liten tik ungefär ½ till 1 cm över måttet till mellanpudel, började löpa valde jag att para henne med honom.

Mea har redan haft en kull i år men  det var bara 3 valpar i den och hon är i mycket god kondition, så istället för att ha valpar när PudelNationalen kommer att ta all min tid i sommar kändes det mycket bättre om jag fick ägna mig åt valpar under vintern när livet är lite lugnare.

Om jag har tur blir det bruna valpar i mitten av november!

 

27 augusti Nu har Maya valpat! Det tog hela dagen igår. Hon började bli orolig vid 10-tiden, fick krystvärkar vid 15,30 och första valpen vid 18,30. I mellantiden satt jag tillsammans med henne och tittade på TV när hon vilade, sprang upp och ner i trappan, gick raska promenader, masserade henne, fick henne att stå på bakbenen, försökte få i henne buljong med äggula och druvsocker, sökte stöd hos en erfaren uppfödarkollega  ja helt enkelt gjorde vad jag kunde för att underlätta för henne och för att hålla mina egna nerver i styr. Men som min goda vän sa: "Pudlar brukar ju sällan få problem med valpningar" Hon hade givetvis rätt och Maya och jag kunde tillsammans hjälpa två döttrar ut när det var dags.

Nu ligger Maya nöjd och tillfreds i sitt lilla hus som hon själv valt för sina små som redan ökat från 240 till 255 gram. (Ganska hög födelsevikt på valpar för en liten Maya!)

Den euforiska känslan som sköljde över mig igår kväll när det var klart är värd all stress innan. Vissa valpningar tar mer på mig än på tiken tror jag!

Idag har vi återgått till semestersysslor och målat tak, imorgon ska vi ge oss på väggarna.

 

 

21 augusti  Det ska väl kallas semester men jag vet inte jag. Igår gjorde jag i ordning gäststugan som står på tomten för att hundarna ska kunna vara där när jag jobbar hemma istället för att jaga genom kök, tvättstuga och vardagsrum när mina kunder kommer eller går. I förrgår var vi i Grisslehamn, jag klippte Dot och Evert, Ingrid och jag njöt av Rolfs mat. Med oss hade vi Mea, Joy och Riella. De älskar att springa runt på deras stora tomt.

Idag har Evert, Ingrid och jag röjt i garaget. Om vi ser på allt som nu ligger utanför i väntan på att forslas till återbruket, förvånas vi över att det överhuvudtaget finns något kvar därinne.

Imorgon ska jag efter att ha släppt ut Nathalie och mockat hennes box hämta vinterdäcken till min Opel Zafira, tvätta den utvändigt (insidan fixades idag) åka och byta den till en annan bil för att sedan åka till vårdcentralen för en kontroll och avsluta mina ärenden med att få en efterlängtad klippning av mitt hår.

Det gäller att uträtta så många ärenden som möjligt innan Maya ska valpa. Egentligen skulle jag ha varit i Norrköping på utställning men som sagt det tar på krafterna att ha semester!

 

 

15 augusti  Det är långt till Skåne! Ibland känns det som om resan aldrig ska ta slut. Både Helene och jag klagade över att det tog så lång tid innan vi kom fram till Ronneby i fredags. Vet egenligen inte varför det kändes så, men det gjorde det! Trots allt var vi faktiskt framme till slut, satte upp tältet och lät Claudia och Clyde busa på utställningsområdet innan vi checkade in på det flotta Brunnshotellet.

Vi kunde koppla av en stund med bus (hundarna) vin och snacks (mattarna) innan vi uppsökte restaurangen och grillbuffén. Vädret var lite oberäkneligt men vi kunde rasta hundarna, göra oss en kväll i varsin säng med resterande vin och TV-tittande. Mitt uteliv har definitivt blivit lugnare med åren!

Vi rullade ned från hotellet till utställningsplatsen på morgonen efter frukost och hade gott om tid innan det var dags för oss att äntra ringen.

Clyde skötte sig utmärkt, blev 2:a i sin klass och 3:a av hanhundarna, Claudia placerade sig också som nummer 2 i sin klass. Och därefter var vi klara för dagen. Ja, inte Helene förstås som lovat att visa Lena Tellbergs vilda veterantik Francheska. De blev ett ganska livat par i ringen men höll sig trots allt på benen båda två.

Vi åkte därefter hem till en av mina "gamla" valpköpare innnan vi styrde kosan mot Lena T och en efterlängtad middag med asiatisk mat.

Efter middagen samlade vi ihop oss och diskuterade hur vi ska lägga upp arbetet inför PudelNationalen som kommer att äga rum nästa  sommar.

Mycket att planera är det! Men nu har vi i alla fall börjat och ska var och en ta tag i de uppgifter som vi fick med oss att utföra.  När man ser allt som ska ingå i det stora evenemanget får jag nästan andnöd!

 Tillsammans med duktiga, arbetsvilliga och intresserade pudelmänniskor är jag ändå säker på att vi kommer att genomföra några fantastiskt roliga dagar tillsammans med våra pudlar både i utställningsringen, på agilitybanan, på rallylydnadsplanen och lydnadsplanen med vackert väder i slutet av juli nästa år!  


6 augusti Så här kan man också ha det. Jag vilar och har semester och valpköparen åker till Gotland och ställer ut sin hund. Och med ett väldigt gott resultat dessutom! Claudia vann cert och blev BästaTik idag! Helene har åkt på en minisemester tillsammans med sin mor och kommer förhoppningsvis att fira med god mat och dryck i kväll, för att sedan ladda inför en ny utställning i morgon.

Nästa helg ska vi åka till Ronneby, bo på Brunnshotellet, äta gott och dricka därtill och... javisst! Vi ska ställa ut hundar också!

Efter utställningen åker vi till Lena T och sätter oss tillsammans med massor av papper och ideér och planerar PudelNationalen nästa sommar! Det ska verkligen bli roligt!

Den första Nationalen hölls 2006 på Skokloster och vi minns med skräckblandad förtjusning hur svårt och roligt det var. Nu är vi givetvis mer erfarna och rutinerade, har säkrat flera bra medarbetare och vi ser verkligen fram emot att börja planeringen på riktigt.

 

31 juli Nu har jag varit i Värmland igen. Helene, Claudia, Clyde och jag åkte i lördags ner till Hammarö och tittade på mitt gamla hem, tog en tur förbi arbetsplatsen som jag hade under 18 år, för att sedan köpa en pizza i Skoghall och styra kosan mot Ransäter och utställningen på hembygsgården. Vi satte upp vårt tält bredvid ringen och flyttade in i vår stuga, åt av pizzan och gav hundarna mat innan vi utforskade omgivningarna.

Vi sov gott på natten, sövda av de andra stuggästernas festande och vaknade utvilade.

Så skönt att bara kunna ta sina saker och gå till ringen!

Våra hundar bedömdes som tredje ras och först av oss gick Clyde och jag in i ringen. Clyde föll domaren ganska väl i smaken och blev BH med cert och cacib. Claudia fick en bra kritik men hade svårare konkurrens och blev 3:a i sin klass. Både Helene och hon skötte sig mycket bra i ringen.

Efter bedömningen tog vi en runda bland försäljarna, pratade med flera gamla goda vänner, packade ihop våra saker, rastade hundarna, åt upp resten av pizzan och började resan hem.

Vi tog vägen genom Skoghall igen och köpte specialsallad på mitt gamla stamställe.

Min nyservade bil som jag hade fått tillbaka i fredags, rullade på till Kristinehamn där det plötslig small till och ett högt skarpljud hördes. Det är ganska otäckt att stanna och gå ur bilen för att försöka undersöka vad som hänt i en stark söndagstrafik!

Ljuddämparen hade lossnat och skrapade i asfalten och jag ringde till det företag som jag har min försäkring i. De lovade skicka hjälp men när man har bilen full av saker och inte minst hundar, vill man helst inte ha en hyrbil.

Direkt efter samtalet stannade en bil bakom oss, jag blev väldigt överraskad över den snabba hjälpen. Det visade sig dock att det givetvis inte var bärgaren som stått bakom hörnet och väntat, utan en gullig och rar ung grabb som undrade om han kunde hjälpa oss. Han kollade läget och lirkade loss ljuddämparen och sa att det skulle vara säkert för oss att köra vidare. Jag kunde ha adopterat honom direkt på plats!

Han ville inte ha betalt men det lyssnade jag inte på utan tvingade honom. Så glad man blir för hjälp när man känner sig förtvivlad och lite rädd!

Vi körde vidare efter att ha stärkt oss med en kopp kaffe. Bilen gick utan problem hem, vi kunde inte höra att det var något högre ljud. Man kanske kan klara sig utan ljuddämparen som nu ligger i bagageluckan? Jag sitter nu och skissar på ett meddelande till verkstaden med frågor om varför de inte sett att dämparen var rostig trots att jag frågat hur det stod till under bilen. Vi kanske borde ta Helenes bil till Ronneby om två veckor?

 

25 juli I helgen var vi på utställning i Köping. Lagom långt att åka, 6 mil, men det hade inte gjort något om det hade varit något mindre varmt. På lördagen deltog Malcolm. Han var riktigt duktig i ringen, skötte sig på ett mycket vuxet sätt, domaren tyckte om honom och han vann cert och blev bästa hane. Domare var Hans Almgren.

I ringen var även en blivande domare som lär sig rasen så bedömningen tog ovanligt lång tid. Tack och lov var både Helene och Lena T där så vi ägnade väntetiden till att prata och umgås.

 När vi var klara i ringen var vi också klara med utställningen!  Det var skönt att åka hem och ställa sig i en sval dusch!

På söndagsmorgonen kom Helene och Claudia hem till mig och vi åkte tillsammans med Clyde till utställningen. Den dagen började bedömningen med mellanpudlar vilket passade både Clyde och mig. Han skötte sig fint, var glad och positiv i sin klass som han vann. När vi sedan tävlade i BH-klassen ville han nog väldigt gärna titta lite närmare på juniorhanen som gick före oss och drog lite väl mycket i kopplet. Jag märkte då att vi tränat lite för lite på hur han ska uppföra sig i ringen! Han blev slagen av juniorhanen men fick ett cacib.

Vi stannade kvar och tittade även på storpudlarna för att se hur det skulle gå för Lenas tik. Hon skötte sig ok och hade en skicklig handler, slutade som BT3 i hård konkurrens.

Vi orkade inte gå omkring bland stånden för att handla, en fördel med detta väder är att man inte ens orkar göra av med pengar!

15 juli Hundarna och jag är alldeles ensamma. Ingrid har åkt iväg på en liten semester över helgen. Hennes årliga semesterresa, när hon åker omkring lite här och där och stannar på olika campingplatser kommer att ske när jag har semester, det här är bara en liten försmak.

Imorgon ska jag klippa några hundar men sedan SKA jag måla färdigt garagedörrarna! Jag målade brun färg runt fönstren på dörrarna och det har retat mig hela vintern eftersom det inte alls blev så snyggt som jag hade trott. Sedan ska jag borsta igenom Clyde och Joy, Malcolm gjorde jag i går.

Vi var nämnligen på Herrfallet i tisdags och besökte goda vänner på Pudelklubbens läger.

Det hade inte regnat något alls den dagen, varken innan vi kom eller efter att vi åkt därifrån. Behöver jag säga att det tidvis vräkte ned när vi var där? Hundarna som faktiskt var både rena och klippta såg inte riktigt lika fina ut när vi kom hem. Clyde, Malcolm, Joy, Clara och Popcorn brydde sig inte alls om något väder, utan tyckte istället att det var väldigt spännande att vara på utflykt.

Nästa helg ska jag på utställning! Efter att jag haft flera lediga helger känner jag mig piggare och ser verkligen fram emot att åka till Köping, ställa ut hundar och träffa goda vänner.

Vet inte riktigt vad som tagit åt hundarna för tillfället. De är väldigt pigga, far omkring och röjer på tomten, drar mig i kläderna och uppmärksammar varje litet ljud från grannarna.

Visst är det kul att de äter bra och uppenbarligen mår fint men jag tycker att de borde visa lite hänsyn mot en hårt arbetande matte när hon släpar sig hem från arbetet. Kanske hon kan få lägga upp fötterna och få en kopp kaffe innan hon ska underhållas?

 

6 Juli Jag hann kanske inte riktigt så mycket som jag hade tänkt i helgen, men jag hann med en lite längre tur på Nathalie, Popcorn och Maya är nu mycket trevligare att ha i sängen som nybadade och klippta, en bok utläst och en ny påbörjad "Mannen som talade med elefanter" av Lawrence Anthony, spännande och intressant.

Malcolm är utredd, ja han var det igår i alla fall, och bilen är städad! Damsugen, alla rutor torkade på insidan, sladden till GPS bättre fastsatt och sen blev t om handsfacket urtorkat. Ingenting av detta var onödigt.

Jag fick även det skriftliga intyget på Joys HD-röntgen och det visade sig att hon är A/B. När ett hälsoresultat visas på Hunddata skrivs det sämsta resultatet ut dvs när hon är A/B skrivs resultatet ut som B och Maya t ex som är B/C skrivs som C. Både A och B är normala höfter men A är kanske ännu mer normalt? Förr hade de en annan bedömningsskala då normala höfter var UA helt enkelt.

  

30 juni Nu har jag i alla fall fått svar på en av mina frågor. Joys höfter är bra! Hon har B på sina höfter vilket betyder att de är normala. Nu har jag bara knäkoll och ögonundersökning kvar att få gjorda på henne av de hälsoundersökningar som jag brukar göra på hundar som jag behåller och planerar att använda i avel.

Riella har blivit vaccinerad och id-märkt och även om hon inte är helt ok tycker vi att hon är bättre på många sätt. Eftersom hon är en väldigt glad, tuff och positiv valp borde hon ha stora chanser att klara sig alldeles utmärkt, förutsatt att inget tillstöter. 

Tip är hemma hos sin husse igen, Maya har snart löpt helt färdigt, Joyce flirtar fortfarande, Malcolm tovar, Clara och Popcorn behöver verkligen få sina bad gjorda, Clydes päls behöver gås igenom, städningen väntar tålmodigt på att bli utförd, men eftersom en helt ledig helg ligger framför mig är jag övertygad om att statusen snart är annorlunda i hemmet!

 

24 juni Midsommarafton! Den har faktiskt mist lite av sin mystik för mig. Eftersom jag i och med mitt arbete inom vården har jobbat många midsomrar och även levt ensam i många år, har jag aldrig lyckats skaffa mig någon riktig tradition. Ingrids och mina försök till tradition lägger vi på maten. Sill och nubbe är helt ok.

Just nu regnar det och frusna som vi är ibland, blir lunchen inomhus. Hundarna verkar riktigt trötta idag, de kanske också känner av den lite fuktiga luften och vår lugna sinnesstämning. Jag har äntligen läst klart min "sängbok" Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny, som jag bara brukar klara några sidor av innan ögonen faller ihop. Den blev ännu bättre när jag kunde läsa hela kapitel i ett sträck.

Det blir nog kanske i alla fall en promenad efter maten (förutsatt att regnet slutar). Säkert nyttigt att röra på sig lite tror dock att vi struntar i de 7 blommorna som borde läggas under kudden i natt. Eller de 9 som Ingrid felaktigt säger att det ska vara.

Igår parades Maya med Tip och har jag tur blir det valpar i slutet av augusti. Ska bli spännande som alltid! Maya bor normalt hos en familj i Kil, men det blir nog lättast om hon stannar här tills valptiden är över. Tack och lov har familjen även Bonnie, som förhoppningsvis uppskattar att få all upmärksamhet ett tag, så jag hoppas att de inte kommer att sakna lilla Maya alltför mycket. 

Lilla Riella hänger med, hon har fått några behandlingar som nog kanske verkar göra henne lite bättre. Svårt ibland att veta hur mycket som är önsketänkande, men i vilket fall som helst är hon en fantastiskt gullig och glad liten valp! Vi väntar och ser.

Väntar och ser gör jag också på resultatet av Joyces HD-röntgen. Den såg inte helt lovande ut men förhoppningsvis klarar vi oss från några grövre fel.

Malcolm, Clyde och Riella var med mig till jobbet en eftermiddag och gjorde stor succé. Vi hade en "sommardag" med lite olika tävlingar, stövelkast, korgboll, gissa antal gem i en burk, träffa ett fat med små sandsäckar och pilkastning. Tanken var att vi skulle kunna vara utomhus men vädret var inte på vår sida så allt fick ske inomhus. Den duktiga hästen skötte sig också utmärkt där han stod i entrén och blev matad med morötter och bröd. Han välte i och för sig både en vas med blommor och en fåtölj men det tyckte damerna och herrarna i publiken enbart var roligt! Busig och gullig häst.

Roligt att se gamla händer smeka pudelpälsar och klappa häst, det märks att minnet av djur de haft finns kvar i kroppen!

12 juni Ibland är det inte så lätt att vara hunduppfödare. Clara började löpa och jag åkte till den utvalda hanhunden på ett dygn i löpet som borde vara lämpligt, efter erfarenheten från hennes tidigare parning, för att upptäcka att hon hade slutat löpa.

Det har hänt någon gång tidigare att tikar haft "falska löp", men så frusterande det är! Jag planerar och ser fram emot att få en valpkull för att sedan få finna mig i att vänta på nästa löp. Jag tycker att det ska bli som jag har förväntat mig!

Clara mår inte dåligt på något sätt och det är självklart en tröst.

Maya är här nu. Hennes familj är ute på en resa och eftersom vi väntar oss att hon ska löpa närsomhelst får hon vara här där hennes planerade valpning senare ska ske.

Meas båda söner har flytttat och det känns som om de har fått fantastiska hem, jag håller mina tummar för att allt ska gå väl och att valpar och familjer ska få en rolig och trevlig tid tillsammans.

Deras syster är kvar här hos oss. Tyvärr är inte allt väl med henne. Det vi tror, tillsammans med veterinär, är att hon möjligen har en hjärnskada. Vad det i så fall beror på är ingenting vi ännu lyckats lista ut, kan kanske vara en förlossningsskada. Hon är pigg och glad men beter sig inte normalt i sitt rörelseschema. Vi försöker nu med en behandling och får se vad som händer. Vi hoppas givetvis att hon ska bli bättre, men gör oss inga illusioner. Om vi märker att hon får ont eller mår dåligt på något sätt ska vi se till att vi är förberedda.

Tyvärr händer det att det blir fel på någon valp, även om det tack och lov är väldigt sällan det sker, men vi njuter av lilla Riella så länge vi får ha henne kvar.

6 juni   Sveriges nationaldag! I natt sov jag i Töcksfors tillsammans med Clyde och Joy. Vi åkte till Drammen i lördags, mina öron tyckte inte om höjdväxlingarna utan det slog lock i dem hela tiden vi åkte i tunneln under vattnet. Har knappt hämtat mig från huvudvärken än, så det kändes klokt att dela upp hemfärden.

Jag fick logi hos Kerstin Johansson och Karin Svensson i en fin husbil efter att vi varit på fest tillsammans med Norska Pudelklubben som firade 60-års jubileum. Deras klubb är nästan 15 år yngre än vår klubb som firar 75-års  jubileum nästa år.

Det var varmt men inte helt odrägligt på utställningen som hölls på en idrottsplats med berg på två sidor. Även på denna utställning gick mellanpudlarna sist i sin ring, jag var inte nöjd med det och Clyde såg helt nyvaken ut första varven i ringen enligt Karin. Han placerade sig som nummer 2 i sin klass och slutade som BH2 med reservcert och reservcacib. Vi kanske får göra fler resor till Norge? Vackert land men lite väl långt bort.

Joy var jag väldigt stolt över! Hon visade sig väldigt fint, verkade nöjd med domarens hantering av henne och hade inte heller något emot de andra tikarna i ringen. Hon placerade sig också som nummer två i sin juniorklass, fick ck men placerade sig inte i BT-klassen.

Nu blir det ett litet uppehåll i utställandet, många saker som väntar på att jag ska ägna mig åt dem under sommaren. Träna hundar, sköta pälsar, måla gäststugan, städa garderober, rensa bokhyllan, gå igenom lådorna i trimrummet, städa garaget, tapetsera om sovrummet, slipa golv och fixa väggar i vardagsrummet och.....

  

29 maj Igår var vi på utställning igen. Nästgårds den här gången. Österbybruk ligger bara ca 1 timme hemifrån. Jag hade med mig Clyde, Joy och Helene. Clyde och Joy skulle in i ringen, Helene jobbade på bra som assistent.

Mellanpudlarna gick sist på dagen, något som jag aldrig tycker om. Jag vill in i ringen direkt på morgonen och därefter sitta och titta eller strosa omkring, inte behöva vela om när det är dags att börja göra i ordning hundarna och alltid börja med det för tidigt så att de tröttnar eller för sent så jag inte hinner.

Men trots att jag inte fick som jag ville så gick det bra för hundarna! Clyde vann bland hanhundarna, fick sitt 6:e cert! Han tävlade mot den bästa tiken, blev slagen av henne och slutade som BIM.

Joy vann sin juniorklass med ck, trots en lite osäker svans, hon har blivit försiktigare efter sin löpning men ska nu få följa med oftare ut i världen och förhoppningsvis hitta tillbaka till sitt goda självförtoende. Hon blev jätteglad när vi kom ut efter hennes klass och hon fick se Helene, så Helene bytte skor och visade Joy i BT-klass. Joy var mycket säkrare då och slutade som BT4. Helene gjorde alltså även ett gott jobb som handler och inte bara som dragare av packning, uppsättande av tält, matsäcksmedtagare, fotograf och protokollförare.

Undrar om det finns några som slåss om att följa med mig på utställning? Upp i arla morgonstund och därefter massor av plikter.

Jag kan nog säga nu att Claire inte kommer att få några valpar den här gången. Det kan knappast finnas någonstans hon kan gömma någon valp i den slanka figuren, men hoppet är väl det sista som sviker. Det är 12 dagar kvar....

Däremot verkar Clara som om hon tänker börja löpa snart. Åtminstone säger Malcolm och Clyde det.

 

24 maj  Det är otroligt hur fort tiden går! Nu är det snart slut även på maj månad och vädret är lite då och då precis som om det vore sommar.

Idag kom min första kund inte förrän klockan 12 så jag hann med en liten skogstur med Nathalie och även en snabblunch på altanen tillsammans med valparna.

De fick först utforska en av gårdarna innan de blev placerade i en hage på altanen för att inte bli mosade när de vuxna far fram. Det märks att uteluft tar på dem så nu sover de tungt i köket. Vi brukar ha med dem en stund framför TVn innan vi lägger oss och de sover sedan lugnt hela natten.

Just nu är jag mycket tveksam till Claires dräktighet, kanske jag missade rätt dag att para henne på, hon var aldrig riktigt flirtig. Men andra dagar tror jag att hon åtminstone har en valp, hon har haft de klassiska tecknen på dräktighet, ätit dåligt 3 veckor efter parning och har även haft lite flytningar. Jaja, tiden får väl utvisa hur det är. Hon är här nu och mår jättebra medan Popcorn har tagit hennes plats inne i Enköping tills vi vet hur det blir med hennes eventuella kull.

  

2 maj Vi har varit i Roskilde! I fredags åkte Clyde och jag ned till Karin i Vallda för att starta vår resa mot Danmark på lördagen. Eftersom jag inte har åkt färjan mellan Helsingborg och Helsingör någongång avgjorde min röst och vi fick göra det.

Vi hade gott om tid när vi kom till Roskilde och checkade in på hotellet innan vi åkte till utställningsplatsen och satte upp tältet. Regnet hängde i luften och vi träffade på flera stora regnskurar men klarade oss ganska bra ändå. Efter att ha slöat på rummet en stund åt vi en mycket god middag på hotellet och efter att ha läst och tittat på TV en stund somnade vi tidigt.

Kanske tur det eftersom jag är ganska morgonpigg och gick upp 04.30. Vi visste inte när utställningen öppnade, orkade inte gå ut i bilen för att titta i papperen och hittade ingen information i Karins mobil så vi åt frukost och var utanför grindarna till utställningen, vid 07. Vi tittade då efter och upptäckte att utställningen öppnade 07.45. Jaja, vi fick vänta en stund men det regnade inte i alla fall!

Jag var lite nyfiken på hur Clyde skulle reagera eftersom han inte varit utomhus i en ring sedan vi tränade lite i somras. Vi hade tur och domaren tog en paus före mellanpudlarna så jag kunde låta Clyde känna på ringen och få en chans att se sig omkring. Han var glad och nyfiken och uppförde sig oklanderligt. Domaren tyckte om honom och han vann sin klass och blev även bästa hane.

Karin hade Lilly med sig (Presleys dotter). Hon blev 2:a bästa tik och fick ett cert vilket gjorde henne till dansk champion!

Clyde tävlade mot tiken som slog Lilly, vann och blev BIR! Jag kände mig väldigt stolt när jag kunde berätta för domaren att han hade dömt Clydes mor 2013 i Stockholm och gjort henne till BIR. Han sa att Clyde "made his day" och jag pöste av stolthet!

Vi stannade inte till grupptävlingen, det var en bit att åka tillbaka och tänkte stanna på vägen och äta. I Danmark hittade vi inget lämpligt matställe så vi åkte direkt till Helsingör, visade våra pass och körde ombord på färjan. Det tar verkligen inte lång tid att åka över och vi var snart på svensk mark igen. Vi var mycket uppmärksamma på var vi skulle visa hundarnas pass så vi skulle köra rätt.

I kön kom vi på att hundarnas pass låg bak i bilen så vi fick stanna och plocka fram dem. Ingen tutade på oss, tack och lov, så vi satt redo med hundpassen när en vänlig polis stack fram sitt huvud bredvid rutan. Vi visade ivrigt var rabiesvaccinationens stämplar fanns, han tittade plikskyldigt och frågade sedan om vi också hade några egna rabiesvaccinationer. Det tog ett par sekunder innan vi förstod att han självklart ville se VÅRA pass. De hade vi redan stoppat undan och började frenetiskt att leta. Han log tålmodigt och hade nog sina tankar om vimsiga damer på utflykt när han sedan fick titta i de pass som var hans uppgift.

Det slog mig då hur jag hade reagerat när vi skulle av Finlandsfärjan en gång och de kollade alla bilar "De vill säkert titta att alla utställare som kom från Finland hade ordning på sina hundpapper". Linda upplyste mig då om att de hade nykterhetskontroll! Man kanske blir lite upptagen av sitt eget ibland.

Valparna hade verkligen vuxit under de dagar som jag varit borta! De börjar bli riktigt stora nu. Ska bli så spännande när de börjar röra ordentligt på sig, jag brukar flytta ut dem i köket när de är 4-5 veckor, då de behöver mer ljud- och rörelse- stimulans.

Snart är vi där!

   

27 april Lilla tikvalpen har öppnat sina ögon. Spännande att se när hennes bröder följer efter. I övrigt växer de så man nästan kan höra hur det knakar!

I söndags var vi på utställning igen. Västerås den här gången. Lagom långt bort, 3 mil.

Helene och Claudia var snälla och gjorde oss sällskap trots att de inte skulle in i ringen.

Däremot var Malcolm och Joy med mig där. Malcolm var ganska ostyrig, han är ju en väldigt snäll och intensiv kille och eftersom jag inte lyckades få honom i balans innan vi gick in i ringen och vi bara var två st i klassen, vilket inte gav oss den tid vi behövde, for han omkring utan att kunna visa alla sina fördelar. Han fick betyget excellent men inget ck. Det fick däremot lilla Joy som gav mig en glad överraskning genom sitt goda uppförande! Hon blev tvåa i sin klass och sedan trea av alla tikar. Ni kan tro att jag var väldigt glad och nöjd med min lilla gulliga Joyce!

Malcolm har nu blivit av med lite päls, det är ibland nödvändigt att klippa av slitna toppar för att ge pälsen en chans att förbättras. Han blir inte 2 år förrän i december och det dröjer alltså ganska länge innan han kan tävla om ett sista cert som krävs för ett championt.

Jag har börjat cykla med honom för att se om han kan börja koncentrera sig på att trava framåt istället för att kråma sig för attt visa HUR gullig och snäll han är!

 

16 april Nu har vi fått valpar! Mea fick 3 st natt till torsdag. 2 hanar och 1 tik, alla bruna. Hon väckte mig med krystvärkar vid 0.30-tiden så jag fick väldigt sömnig ta Clara och Claire, som också sov i sängen, under mina armarna och flytta över dem till gästrummet.

Om det finns en möjlighet att låta tiken som börjar valpa vara kvar där hon är låter jag henne vara det. Nu lade jag tidningar under henne ( i ett försök att skydda mina sängkläder!) och så fick hon sina 3 små. Hon var så duktig, och är det fortfarande, med sitt pysslande med valparna. De är inte tvättade utan badade!

Jag vägde dem i kväll och alla tre har gått upp ordentligt i vikt så allt verkar väl än så länge och jag kan bara hoppas att det fortsätter så!

Den här helgen är en riktigt ledig helg vilket betyder att jag får möjlighet att rida och göra i ordning egna hundar. Idag var det Joy och Malcolm. Att bada Joy var inte onödigt, senast hon drabbades av pälsvård var 2 mars men nu är hon "skissad" i sin frisyr inför sin debut i juniorklass nästa helg. När hundarna blir väldigt långhåriga vill jag gärna göra dem två gånger för att få en chans att få dem ungefär som jag vill ha dem.

I morgon ska min lediga dag ägnas åt bokföring. Av någon anledning får jag sällan iväg mina papper tilll bokföringsfirman förrän det blir riktig tidskris! Kan det kallas lathet ,kanske?

 

10 april Nu har vi varit i Sundsvall och för Clyde var det väldigt lyckat. Eller om man ska vara ärligare, lyckat för mig. Tror nog att Clyde struntar fullkomligt i hur han placerar sig i en utställningsring! Han var i vilket fall som helst väldigt duktig och har utvecklats mycket och fått en större självkänsla och jag tror nog att han tycker det var roligt och spännande med alla olika hundar och människor.

Domaren tyckte om honom och han fick ännu ett cert och lyckades sedan även bli Bästa mellanpudel (BIR). Claudia placerade sig som nummer 2 i sin klass, fick en väldigt fin kritik men domaren önskade att hon hade haft mer hull på kroppen, det önskar hennes matte också men Claudia äter den mat hon vill ha och när hon vill. Nu kommer hon att serveras kyckling och pannkakor så får vi se om hon kan motstå!

Vi stannade till grupptävlingen igår, gick runt ett varv och avtackades, Clyde uppförde sig helt exemplariskt och jag var väldigt nöjd och glad när vi åter satte oss i bilen för att åka hem.

Idag har jag tagit ut Nathalie på en liten tur, badat och klippt Marie, grovklippt Mea, rett ut, badat och klippt Malcolm för att sedan borsta igenom Clyde ordentligt i soffan framför TV:n. Ska bli skönt att lägga sig relativt tidigt ikväll, utställningar sliter på hjärnan och kroppen och i morgon väntar en dag i trimrummet.

7 april  I morgon ska vi åka till Sundsvall. "Bara" Helene, Claudia, Clyde och jag. Det känns väldigt lätt efter helgen i Strömsnäsbruk där vi hade 4 hundar med oss.

I övrigt rullar det på här hos oss. Meas valpning är beräknad till i slutet av nästa vecka. Hon är dräktig men inte så väldigt tjock, så vi får se hur många som döljer sig i den magen.

I kväll parades Claire med Danne. Egentligen hade jag inga planer på att para Claire, men så tog nyfikenheten över. Jag är så nöjd med Claras och Dannes valpar att jag chansar och försöker att få några trevliga valpar efter Danne och Claras kullsyster, Claire.

Maya har ännu inte börjat löpa. Det är ju välkänt att vi kan planera så mycket vi vill, men också att det inte betyder att det alltid blir så. Jag hade vissa förväntningar om att Maya skulle börja löpa i januari men det hade uppenbarligen inte hon. Så vi väntar och ser hur hon har tänkt sig.

I helgen var jag på Pudelfullmäktige. Det är Svenska Pudelklubbens stora årsmöte. Det ägde rum i Upplands Väsby och delegater och CS-medlemmar från nästan hela Sverige träffades för att staka ut riktlinjer för klubbens arbete inom den närmaste tiden. Södra avdelningens årsmöte hade, mot de stadgar som gäller, bestämt sig för att inte skicka några delegater. Deras beslut diskuterades och vad som nu händer kommer att visa sig. Det är alltid tråkigt när de bestämda regler som gäller inte följs av medlemmar i en förening.

Nu börjar kvällen bli sen och imorgon är det tidig uppstigning så att jag hinner med en rejäl stund i stallet tillsammans med Nathalie, innan jag ska göra mig i ordning, packa bilen, se till att alla hundpapper,saxar, borstar, kammar och allt annat finns med innan jag ger mig iväg för att plocka upp Helene i Uppsala. 

 

22 mars  Ett cert till! Clyde blev BH2 och certvinnare i Strömsnäsbruk. Helene och jag åkte till utställningen på söndagen efter att ha tillbringat natten på Ljungby Hotell. Hotellet låg i ett industriområde med kortklippta gräsmattor i närheten och vädret var bra, lite kallt och inte lerigt. Det som stannar i minnet är den mycket goda frukosten! Trevligt upplagd och äggstanningen var perfekt! 

Vi började utställningen med Clyde, han vann juniorklassen och slutade som nästbästa hane. Slagen av en 10-åring som även blev BISveteran. Presley blev 2:a i sin klass med ck, Claudia också 2:a i sin, medan Clara i mycket kort frisyr vann championklassen och slutade som BT3.

Vi hade en mycket trevlig dag med med sällskap av goda vänner och min uppfödargrupp fick ett hedersamt HP. Vi tog dock inte in gruppen i sluttävlingen. 50 mil hem var en av anledningarna.

13 mars Vi har flyt nu! I Strängnäs vann Clyde sitt andra cert och BIR, Claudia vann juniorklassen och blev BT2. Fantastiskt duktigt av just fyllda ettåringar!

Vi stannade till grupptävlingarna eftersom vi bara hade 3 mils resa hem och det är en bra träning för Clyde som inte har särskilt stor erfarenhet av livet utanför Härkeberga. Han var väldigt duktig och tyckte det var spännande med alla hundar och människor första delen av den stora ringen men han blev lite fundersam över att vi var så ensamma på en så stor yta. Men när vi sedan stannade i slutet av ringen och den lilla toypudeln kom ifatt oss blev han väldigt glad igen.

Vi har även fortsatt med de vanliga hälsotesterna av Clyde och Claudia med en undersökning av deras knän. Den undersökningen var utan anmärkning, i slutet av mars får vi se vad höftledskollen visar och i höst ska vi undersöka ögonen. De här undersökningarna är bara rutin och beror inte på att de mår dåligt på något sätt.

Tvärtom, så mår Clyde väldigt mycket bättre efter ett foderbyte som jag gjort. Han är gladare och piggare, mer busig och det gör även mig på gott humör! 

Nu till helgen laddar vi inför en resa till Strömsnäsbruk med 4 hundar, Presley, Clara, Claudia och Clyde. Det ska bli väldigt spännande!

6 mars  Malcolm har vunnit ännu ett cert! Fantastiskt! Han har på sina 5 utställningar blivit Bästa Hane på 4. Vet inte att jag någonsin haft en så ung hund med sådana meriter.

Vi åkte ned till Karin i Vallda i fredags, Helene, Claudia, Joy, Malcolm och jag. Efter att ha "firat före" med ett glas champagne (en vana som vi börjat med eftersom det inte är säkert att vi får någon anledning att fira efter) åt vi en god middag med trevligt umgänge.

Vår sömn var nog lite bättre den här gången, något fler sovande hundar. Utställningen var på för oss en ny plats men med min 60-års present, GPS:en, och Karin körande före hittade vi dit. Lokalen var bra, det var inte så många hundar anmälda och vi fick gott om plats.

Domaren, Lene Jakobsen Kildeborg, föder bl a upp vita mellanpudlar så jag ville självklart ha hennes uppfattning om min vite. Men att hon skulle tycka så mycket om honom hade jag inte vågat hoppas! Han vann en juniorklass med 7 hanar och slog även 2 unghundar, 2 från öppen klass och 2 veteraner innan han tävlade mot en framgångsrik tik från Åsa Kemppi och fick se sig slagen. En förlust som vi inte hade några problem med! Han var så duktig, inga fyrfotahopp längre utan trav hela tiden med fullt focus på mig när vi stannar. Duktig Malcolm!

Det var inte Claudias dag. Hon tyckte att det var för lite musik, applåder och höga rop och ansåg nog att det var lite väl tråkigt för hennes smak. Hon gillar när det händer saker hela tiden och en ganska lång väntan passar inte henne heller. Hon var duktig, men den riktiga gnistan fanns inte där och hos pudel är den nog väldigt viktig för att fånga domarens blick. Hon blev 2:a i sin klass med ck så "nederlaget" kan inte anses så stort! Det var snarare våra förväntningar som hade varit för stora.

Joy var med för att känna på stora världen, hon har nu blivit 9 månader och det känns alltid lite rörigt att ha med två hundar i samma klass så därför fick hon enbart vara med som sällskap. Det skötte hon bra. Juniorklassen är mellan 9-18 månader och där befinner sig både Claudia och Joy.

Idag har det varit en slö dag. Mina planer var att rida, men Nathalie var redan utsläppt när jag tog mig till stallet och att hämta henne bland några ston i hög rang är inte något som jag vågar försöka mig på. Nathalie har mer respekt för sina kamrater än vad hon har för mig så hon vill helst stanna hos dem.

Jag gick hem och följde Vasaloppet istället från soffan där jag i lugn och ro kunde borsta igenom både Malcolm och Clyde. Som den lata person jag är, gillar jag dagar utan aktiviteter!

29 februari Idag har jag vilat mig med att klippa några hundar i trimrummet efter en fantastiskt rolig dag på Årets Valp i Stockholm igår.

Helene, Claudia och jag var på Grand Hotell igår. Jag fick vara "den erfarna" på plats eftersom jag ju hade varit där förra året tillsammans med Karin och Lilly.

Det var väldigt spännande förra året, men frågan är om det inte var ännu roligare och pirrigare i år! Att få se sin egen uppfödning där uppe på podiet och vara så stolt över henne är verkligen något extra! Claudia, så vältränad och glad njöt verkligen  av uppmärksamheten från domaren Dan Ericsson och alla åskådare i salen tillsammans med sin matte.

Vi, vid bordet, njöt av väldigt goda bakelser, scones och små läckerbitar av spännande smaker tillsammans med andra förhoppningsfulla deltagare. Den här dagen kommer att stanna i vårt minne väldigt länge!

Nu kommer jag att tillbringa några dagar på min arbetsplats för att på fredagen återigen styra kosan mot Göteborg och hotell Karin Svensson. Den här gången får vi hoppas att vi slipper snö. Ännu en utställning, den här gången med enbart Malcolm och Claudia. Joyce får nog följa med som sällskap om jag hinner bada henne. Vi åker på fredag, jag ser fram emot det!

 

8 februari Vissa dagar är mer aktiva än andra! I förra veckan badade jag en hund efter jobbet varje dag inför helgen. Malcolm var anmäld till Upplandsmästaren eftersom han blivit BIM förra året så var han kvalificerad att delta. Vi tre åkte iväg på lördagseftermiddagen dvs Malcolm, Ingrid och jag. Efter lite strul på vägen (inte alltid så lätt när arrangören inte skickar med vägbeskrivning och också har svårt att lämna den per telefon) men fram kom vi.

Vi åt en god middag och jag drog startnummer 1 så vi började med att tävla mot en Bracco Italiano, avgick med segern och väntade in nästa omgång med att prata med de andra deltagarna som stod i närheten av oss. Malcolm  mötte därefter en Leionberger, gjorde sitt bästa men fick se sig slagen. Han kändes kanske lite barnslig med sina 14 månader men skötte sig väldigt bra och tyckte nog att det var spännande.

Skönt med en utställning som börjar kl 16 och slutar i en tid som gör att vi är hemma igen kl 20.30. Gott om tid att packa bilen och komma i säng tidigt för att orka upp kl 5.30, ta en dusch, packa bilen, rasta hundar, äta en lätt frukost och vara på utställningen i Eskilstuna kl 7.15.

Helene och Claudia kom samtidigt och vi drog in våra saker i lokalen och började ganska direkt att fixa till pälsarna eftersom mellanpudlarna gick som första ras. Joy tävlade mot de övriga valparna, avgick med segern och blev BIR-valp. Därefter var det Clydes tur, han tyckte det var väldigt roligt att vara i ringen, jag tror att han också tycker att han är väldigt snygg  vilket även denna domare, Tijana Konrad tyckte, gav honom certet och gjorde honom till BH. Direkt efter hanhundarna var det Claudias tur. I hennes klass var de 8 tävlande och hon vann klassen! fick därefter tävla mot de andra tikarna. En championtik blev BT men Claudia var direkt efter, vann sitt andra cert (det första fick hon i Göteborg) Därefter fick även Clyde tävla mot den tiken i BIR och BIM. Vi hade domaren på vår sida och Clyde vann, blev BIR och hans matte var otroligt glad över sin ganska bortskämde lille killes bedrift!

Vi tillbringade väntetiden till finalen med att driva omkring, rasta hundar, äta och umgås med vänner.

Valpfinalen dömdes av "vår" domare och hon tyckte så mycket om Joy att hon placerade henne som 2:a! Bisfinalen för de vuxna dömdes av Stefan Dimitrijevic. Clyde var ganska trött, det kändes lite som om han hade gelé i kroppen, han gjorde sitt allra bästa men fick  se sig slagen av de mer rutinerade andra pudlarna och placerades som nummer 4. Behöver jag säga att jag var så glad och stolt över våra duktiga hundars uppförande under dagen!

Att åka hem efter en så här framgångsrik utställning känns väldigt roligt, man blir också väldigt hungrig. Tur att McDonald's finns på vägen hem!

 

25 januari Jag brukar ha en förkylning per år. Känns skönt att ha den avklarad redan i januari! Har fortfarande lite sviter kvar, andfådd och svettig av att gå till stallet som ligger ca 500 meter hemifrån, men det kan ju å andra sidan bero på att jag var klädd för -15 och termometern visade +-0.

I vilket fall som helst har jag tillbringat några dagar i soffan, läst ut boken "Bränd himmel", mycket fängslande! och tittat på flera avsnitt av den danska serien "Matador" som jag köpte för ett antal år sedan, fantastisk TV-serie! Ingrid och jag har gått en promenad/dag och då haft hela gänget med oss, men i övrigt har hundarna och jag mest gosat i soffan. De gillar när jag sitter still och de får tugga på sina tuggben utan att störas och vara tvugna att flytta med hela tiden.

I går gjorde jag dock ett ryck, badade och putsade på Malcolm och Clyde och grovklippte Marie. Idag ska jag jobba igen på äldreboendet och kommer förhoppningsvis inte att smitta ned varken arbetskamrater eller de som bor på "hemmet".

Fr o m nästa vecka ska jag få nya arbetsuppgifter, kommer att tituleras "Aktivitetsledare" och enbart arbeta 20 timmar/vecka, inga helger. Det känns som om det kanske kommer att passa bättre för mitt arbete i Hundoteket, men även för kommande utställningar. Att inte arbeta helger blir nog annorlunda, har jobbat skift sedan jag var 16 år. Om det kommer att kännas alltför konstigt kan jag kanske jobba extra någon helg på en av vårdavdelningarna?

 

18 januari I kväll träffades Helene, Claudia, Clyde och jag hos veterinären för att lämna blodprov. Anledningen till att vi lämnar blodprov på friska hundar är att deras mamma, Clara, är PRCD-B. Det betyder att hon är anlagsbärare av sjukdomen PRA. Hon kommer aldrig själv att drabbas av den formen av sjukdomen, det kommer inte heller hennes avkommor, eftersom jag endast parar henne med hundar som är PRCD-A. Sjukdomen PRA är enkel recessiv, vilket betyder att om anlagsbärare enbart paras med fria hundar kommer ingen av valparna att få sjukdomen. (En hund med PRA blir blind) I aveln måste man alltid väga förtjänster mot nackdelar och när det gäller den här sjukdomen kan vi genom detta blodprov försäkra oss om att ingen avkomma kommer att bli blind på grund av den. Ingen hund har något problem med att vara anlagsbärare.

Nåväl, nu har vi fått detta blodprov taget, hämtat remiss från SKK, betalt till företaget i USA, skaffat nödvändiga kuvert och porto och bereder oss på en väntan på svar, vilket kan ta upp till 4 veckor. Det känns inte särskilt oroligt eftersom vi vet att Claras valpar endast kommer att vara PRCD-A eller -B och att de även kommer att fortsätta att vara lika oberörda oavsett vilket svar vi får.

I morgon är det den 19/1 och exakt 40 år sedan jag började arbeta inom äldreomsorgen. Det var givetvis från början endast ett tillfälligt jobb som löste mina problem med att kunna ha hundar. Jag kunde väl aldrig tro att det skulle bli så här länge! Att jag har missat alla chanser till att få ett "rikligt avlönat jobb med vettiga arbetstider" kan alltså skyllas på hundarna.

Jag funderar ibland över vad som är viktigt för mig i livet och kommer nog fram till att jag förmodligen skulle göra samma val idag.

 

 

11 januari Tillbaka från Göteborg med en certvinnare! Claudia vann ett cert genom att placera sig först i juniorklass och sedan bli BT3, enbart slagen av 2 championtikar. Clyde blev 2:a i juniorklassen och BH2 och Joy vann tikklassen för valpar. Duktiga ungdomar!

Helene, hundarna och jag åkte på lördagsmorgonen mot Göteborg. Vårt första mål var Lilian och hennes nya familj. Hon har fått det så jättebra och vi fick väldigt goda smörgåsar! Helene blev hämtad av goda vänner som hon skulle besöka och jag fortsatte till Justin och hans familj. De bodde i ett väldigt trevligt område men jag lyckades ändå köra vilse i snöyran när jag skulle därifrån. Jag brukar av någon anledning nästan alltid köra åt fel håll när jag lämnar någon plats. Förmodligen något fel på min inre GPS i hjärnan. Junstins matte pekade dock ut rätt riktning och jag tog mig till Karin, dit också Helene kom lite senare.

Efter en mycket god middag (ja, vi lyckades stoppa i oss en hel del mat även där) kvällsrastade vi hundarna i hästboxarna i stallet. De fina overallerna som jag köpt till hundarna och som skulle ha passat väldigt bra i det där vädret, låg kvar hemma. De ligger nu i min utställningsväska.

På morgonen hade det slutat snöa och vi hade inga problem att ta oss till utställningen där vi tillbringade nästan hela dagen. Vi hade tänkt shoppa lite efter bedömningen men tröttnade snart på all trängsel och allt folk och bestämde oss för att börja åka hemåt och istället stanna på vägen för att äta (igen!) Resan hem gick bra, det är verkligen mycket lättare med trevligt sällskap och vägen känns även kortare när man har någon att prata med. Det var ändå väldigt skönt att stupa i säng efter att hundarna hade rastat sig, fått mat och bilen blivit av med lite packning.

 

 

 

2015

31 december Se där! Så var det nyårsafton igen. Känns som om de kommer oftare nu för tiden.

Claudia är här några dagar, hon kommer så småningom att få ha en valpkull här så det är bra att hon känner sig hemma och är invand bland de andra hundarna. I dag har hon blivit badad och klippt. Snäll och lätt att ha att göra med. Även Clyde och Joy har blivit iordninggjorda, de ska alla tre med till Göteborg nästa helg och klippningen inför utställningen blir lättare om de blir gjorda någon vecka innan. 

Ingrid och jag firar en mycket lugn nyårsafton med löjrom och räkor på rostat bröd på kvällen och aborrfilé till lunch. Hundarna har fått sin vanliga mat (ok lite extragott till, förstås) och ligger nu utslagna tillsammans med oss framför TVn.

I morgon väntar äldreboendet på mig igen från kl 14, även lördag och söndag kommer jag att spendera där medan måndagen kommer att ägnas åt pälsvård på de egna hundarna.

Bara Clara som löper än så länge, får se när de andra tikarna börjar. Malcolm har verkligen förstått att det är något spännade med löptik medan Clyde tycker att man kan prova med att betäcka både Claudia och Joy. Det tycker inte de. 

17 december Två glada nyheter idag! Malcolms höfter är ok! Fick besked på hunddata idag att han har B vilket är normala höfter. Claire har fått sitt finska championat godkänt!

Vi firar med lammstek och rött vin trots att det "bara" är torsdag. Man får göra så som skiftarbetare. Ska tillbringa helgen på mitt arbete.

Regnet har dragit in över oss, hundarna är mycket blöta och leriga, fast glada ändå. Clara har börjat löpa så nu blir hundarna uppdelade i två gäng igen. (Hon ska inte paras den här gången utan får vänta till nästa löp.) Får se om hon drar med sig de andra tikarna också, de brukar kunna göra så. För vår del har lite krångel över julen ingen större betydelse eftersom jag kommer att arbeta även då. Nyåret ska vi däremot fira hemma tillsammans (om vi inte har somnat innan kl 24, förstås.) 

13 december Nu är det slut med årets utställningar! Men vi avslutade med den äran. Clyde vann sin klass bland 9 deltagande hanhundar. Klassen är juniorklass där hunden får vara mellan 9 och 18 månader. Det kändes ganska tufft att delta med Clyde som var 9 månader och 9 dagar, men han skötte sig utmärkt, domaren tyckte om honom och han vann och kan numera titulera sig Nordisk Juniorvinnare 2015. Fin titel på sin första officiella utställning, eller hur? Han tävlade sedan mot de vuxna hanhundarna och placerade sig precis utanför "prispallen" dvs som nr 5 av 20 hanhundar och fick ett reserv-cert.

Claudia och Helene deltog också med gott resultat, Claudia blev nummer 3 av 7 juniortikar och hon tyckte det var en mycket trevlig tillställning!

Efter bedömningen som var över vid 14-tiden gick vi en tur bland försäljare och övriga aktiviteter. Handlade sådant som alltid behövs, gummisnoddar till pälsarna, en ny sax och även några koppel bara för att det är roligt att ha. Mattor inköptes också, det finns några som gärna viker mattorna och gnager små hål i dem, men förmodligen är det bara för att vi vill ha nya fräscha mattor ibland tror jag.

Nu återgår livet till vardagen igen med arbete och annat nyttigt inför julen som förresten mest kommer att tillbringas på mitt arbete inom äldreomsorgen, vi kommer istället att få fira den ordentligt helgen efter jul med besök av Evert, vår bror.

Det ser vi fram emot! 

2 december Nu har Lilian definitivt flyttat hemifrån! Hon har blivit bofast på västkusten hos en mycket trevlig familj. Jag känner mig säker på att hon kommer att få det jättebra!

Vi fortsätter vår ringträning i Kungsör, Clyde, Joyce och jag. Det är visserligen ganska långt att åka, resan tar mer än dubbelt så lång tid som själva träningen, men jag tycker ändå att det är värt det. Hundarna får mer erfarenhet och jag får tips från en utomstående.

I övrigt mår vi bra. Hundarna mår fint, katterna vägrar gå ut nu när de äntligen (efter kastration) får göra det. Öppnar vi dörren och föser ut dem är de inne igen innan vi hinner stänga den.

Både systern och jag håller oss väl på benen, Nathalie, min gamla häst, verkar trivas med livet. Ja, allt är under kontroll. Jag sitter vid datorn, hundarna ligger lite här och där, städningen väntar, det är fortfarande långt till jul, och i morgon ska jag klippa Claudia och Clyde.

Som sagt, allt under kontroll!

11 november Att det kan kännas tomt bara för att en hund har flyttat? (Visserligen bara på prov än så länge, men ändå) Lilian är nu på västkusten hos ett mycket trevligt och pudelvant par och efter de rapporter som vi fått hittills verkar hon trivas riktigt bra.

Igår var Clyde, Joy och jag på ringträning i Kungsör. Det är så nyttigt för både dem och mig att träna lite på samarbete och koppelvana. Vi ska träna några gånger inför Stora Sthlm som äger rum i mitten av december. Joy är för liten för att vara med där men Clyde har precis passerat 9 månaders-strecket och får delta i juniorklass.

I söndags var vi på utställning i Enköping. Praktiskt med en utställning på ett avstånd av 8 minuter. Det var 6 mellanpudlar anmälda och Malcolm vann över Clyde, Joy vann över 3 andra tikvalpar vilket innebar att Ingrid fick rycka in som handler och visa Joy i Bir och Bim. Domaren var väldigt förtjust i Joy men när hon tävlar mot en Malcolm som är nästan dubbelt så gammal har hon ingen chans. Malcolm placerade sig inte i gruppen utan vi fick tid att åka hem och städa huset. Vi gör våra ryck ibland och det behövs verkligen med två slarviga kvinnor och massor av smutsiga hundtassar!

Den här veckan är ganska lugn och eftersom jag varit lite förkyld har det varit skönt med ledig tid. I morgonkväll väntar arbete igen men innan dess är min plan att ta ut Nathalie i skogen med mig på ryggen.   

2 november  Ibland blir det inte som man tänkt sig! Mina planer var att para en av mina tikar. Vi besökte hanhunden, hon var då inte särskilt intresserad, men jag fick förtroendet att ta med hanen hem för att försöka i en för tiken trygg miljö. Vi provade i går kväll utan resultat, ett nytt försök i morse var mer lovande, men nu i kväll sa hon definitivt Nej, tack!

Hon kan ha börjat löpa tidigare än vad jag visste eller också är hon en som ska paras tidigt i löpet. Nåväl, ingen större skada skedd, vi får försöka igen nästa gång hon löper och jag ska återbörda den snälle hanen till hans matte så fort som jag har badat och klippt honom.

I fredags åkte Helene, Claudia, Malcolm, Clyde och jag till Växjö. Resan ner gick ganska fort, fint väder och mycket att avhandla. Vi bodde återigen på stamstället, Bergsnäs Motell där också Lena T fick plats i vår lilla stuga med sin Dallas. 

Det händer att jag glömmer att ta med mig saker när jag åker någonstans men det är första gången jag åkt utan stumpbyxor till den tänkta kjolen! Det slog mig plötsligt när vi satt i godan ro med vår pizza och våra vinglas och jag började desperat planera för att visa barbent eller kanske med sockor? Ser det bättre ut med benen insmorda med brunkräm?

Helene fick möjlighet att visa vilken fin telefon hon har genom att söka efter mackar som hade tidiga öppettider och låg i närheten av utställningsplatsen och efter min påtryckning, även ringa dit och försäkra oss om att de hade strumpbyxor. Skönt att det finns dygnet-runt-öppna mackar för glömska personer!

Själva utställningen var ganska långdragen, domaren tog sin uppgift på allvar och petade sig verkligen igenom varje centimeter av alla deltagande hundar innan hon placerade dem. Clyde vann och blev BIR-valp, Claudia som inte var riktigt på hugget (hon är nog inte van vid så nattaktiva sängkamrater!) blev slagen av en annan tik. Malcolm skötte sig riktigt bra, har nog börjat förstå vad som förväntas av honom i ringen och slutade som BH3!

Vi stannade till grupptävlingen för utställningens bästa valp och Clyde var väldigt duktig, glad och intresserad på förhandsgranskingen, men efter att ha fått stå där och vänta väldigt länge hade han hunnit tröttna lite och tyckte att han bara måste kolla efter spännande lukter på golvet i stora ringen. Han lyckades trots detta med att bli utplockad till en andra granskning tillsammans med ca 10 valpar.

Resan hem kändes längre, kanske beroende på mörker eller för lite sömn men nöjda var vi ändå! 

19 oktober  Visserligen är det ganska många mil att köra fram och tillbaka till Hässleholm, men med ett sådant här resultat från ringen och med så trevliga människor att umgås med är det verkligen värt det!

Clyde, Joy och jag åkte i lördags ned till Skåne och med oss hem hade vi Helene och Claudia. Claudia med ännu ett BIS i bagaget och en mycket nöjd matte. Även om jag inte själv hade någon hund med i ringen försökte jag göra mig nyttig genom att putsa lite på Presleys dotter Lilly och även titta till Claudias päls samt coacha deras handlers med glada tillrop.

Den här veckan ska bli en lugn vecka med en planerad ridtur på Nathalie, promenader med hundarna, klippning några dagar och även ett visst arbete på min arbetsplats. Helgen kommer jag enligt schemat att tillbringa enbart på äldreboendet.

Men redan nästa helg väntar en utställning igen! Då ska vi åka till Växjö!

Utan något äpple under gaspedalen. Efter att vi rastat på vägen hem igår betedde sig bilen konstigt, hur jag än stampade gasen i botten gick bilen inte fortare än 20-30 km/tim. Jag drabbades nästan av lite panik, det var några år sedan krånglande bilar hörde till vardagen, och jag vågade inte åka ut på motorvägen utan tog en extratur i rondellen för att sedan stanna och försöka komma underfund med vad som hänt.

Ett av våra två äpplen hade slitit sig från baksätet och rullat under förarsätet och fastnat under gaspedalen! Jag blev lite svettig vid tanken på vad som kunde ha hänt om den hade valt bromsen istället och jag hade kört ut på motorvägen. Hädanefter kommer all frukt och annat löst att förvaras säkert förankrat vid bilfärd!

 

12 oktober Återigen en otrolig helg! I fredags åkte Helene och jag upp till Sundsvall, vi checkade in på Scandic Nord, som ligger tvärs över vägen från lördagens utställningsplats.

Vi åt gott och gjorde oss en tidig natt vilket också gjorde att vi även vaknade tidigt, åt en stor frukost och var på utställningen i god tid. Vi hade bara Claire och Malcolm anmälda, utställningen hade ingen valpklass. Malcolm träffade sina syskon och sin mor och även sin uppfödare. Han var väldigt glad åt allt och alla! Han tävlade mot sin bror och avgick med segern. Hanhunden som tävlade i öppenklass fick inte ck så Malcolm vann därigenom BH-klassen och fick sitt andra cert! Claire var inte tillfreds med hallen (något hände i den för 2 år sedan som har gjort att hon därefter har känt sig obekväm i ringen) Domaren tyckte om henne men kunde inte ge henne högsta betyg eftersom hon inte visade sig från sin bästa sida.

På kvällen åt vi återigen på hotellet, träffade några utställare från Norge och hade det både gott och trevligt. Tidigt uppe igen morgonen efter och kom fram till den nya utställningsplatsen i god tid. Bedömningen började med valpar och Claudia med matte Helene visade sig på ett alldeles lysande sätt, vann BIR och senare även BIS! Domaren för de vuxna blev förtjust i Claudia och bad att få se närmare på henne efter bedömningen!

Mellanpudlarna bedömdes sist på dagen och Malcolm upprepade sin bedrift genom att även denna dag bli Bästa Hane med cert. Claire trivdes bättre i denna lokal, domaren tyckte att hon var en mycket vacker pudel, gjorde henne till Bästa Tik och i tävlan mot Malcolm vann hon även BIR! Hon fick därigenom tävla mot de övriga rasvinnarna och efter att dvärg och toy placerats, fick vi gå flera varv mot storpudeln innan domaren till slut bestämde sig för andraplatsen till oss. Det var längesedan jag känt mig så glad och stolt över en hund som jag gjorde över Claire! Domaren kom till oss efter bedömningen och hotade med att ta Claudia med sig hem! Hon var väldigt trevlig och intresserad av stamtavlor och härstammning. Hon hade tidigare ägt mellanpudlar men hade nu alltför mycket med sitt jobb för att kunna ha hund. Hon sa att hon trivdes med att döma i Norden. Behöver jag säga att vi trivdes med henne som domare?

Resan hem gick fort och lätt och idag har Claire blivit klippt i en kortare frisyr för att i morgon bli hämtad till sitt andra hem i Enköping.  

5 oktober Vilken fantastisk helg jag har haft! På lördagen var jag tillsammans med Berit Doolke på Clarion Hotell i Stockholm för att få ta emot beviset på att jag erhållit Hamiltonplaketten. Vi blev bjudna på ett glas champagne före en väldigt god middag följd av olika utmärkelser till de personer som arbetat för hundar inom SKK:s administration. Efter förtjänsttecken och övriga hyllningar kom turen till oss Hamiltonplakettörer. Att få gå upp på scenen för att ta emot utmärkelsen var otroligt hedrande och lite nervöst!

Efter fotografering och småprat med goda vänner från Värmland åkte Berit och jag hem till henne där jag lämnat min bil. En timme senare var jag hemma och i säng för att gå upp i ottan inför utställningen i Eskiltuna. Jag hade med mig Malcolm, Clyde och Joy. På utställningen träffade vi Helene och Claudia. Mellanpudlarna bedömdes sist på dagen men jag var fullt upptagen med att ta emot vänliga gratulationer från goda vänner för att hinna ha det långsamt.

Clyde var först in i ringen av vårat gäng, tävlade mot 4 andra unga hanvalpar och vann klassen. I den första klassen för tikvalpar, 4-6 månader tävlade Joy mot 3 andra och vann, hon tävlade sedan mot Claudia som helt självklart avgick med segern. Därefter möttes Clyde och Claudia. Claudia hade lite problem: "Varför får inte jag leka med min bror?" Clyde som är mer van vid kompisar tog det lite lugnare och avgick med segern.

Därefter var det Malcolms tur. Jag hade försökt få honom lite mer värdig före bedömningen och han gick faktiskt runt på alla sina ben och slutade som Bästa hane med cert!

Han blev sedan slagen av tiken som var lite mer vältränad och nästan 5 månader äldre.

När det blev dags för tävlan om dagens vackraste valp, stod sig Clyde väl i konkurrensen och slutade som 2:a!

Ni kan tro att champagnen smakade gott när vi kom hem igen!!!

 

 

26 september Nu är det bara en vecka kvar till en utställning! Det är verkligen beroendeframkallande med dessa tillställningar. På söndag ska jag till Eskilstuna med en junior, en valp som just fyllt 4 månader och en som snart blir 7 månader. Det känns som om vad som helst kan hända. Ingen av dem är särskilt tränade så det blir säkert lite rörigt men förhoppningsvis kommer de att tycka att det är roligt. Jag vet i alla fall att jag kommer att göra det!

På lördagen väntar den spännande stunden när jag ska få Hamiltonplaketten. Berit Doolke följer med mig till Stockholm för att närvara vid det speciella tillfället.

Jag tänker på Vivian Ahlberg. Jag är säker på att hon hade varit stolt över mig, den 16-åriga skoltrötta flickan som började jobba på Rilanda 1969 och som insöp allt som hon sade och gjorde för att försöka lära sig så mycket som möjligt om hunduppfödning och pudlar.

Jag hoppas att hon skulle ha tyckt att hennes tålamod lönade sig! 

 

 

 

12 september Här hos oss är allt väl. Popcorn är hemma igen och Claire är i Enköping så antalet hundar är konstant. Joy växer och utvecklas, var med på promenad idag men fick åka på armen stora delar av vägen. Hon är för liten att gå långa sträckor men vill väldigt gärna se lite mer av världen.

I helgen arbetar jag och trots att jag trivs på mitt jobb, skullle jag mycket hellre velat vara i Högbo idag och sett Claudia och Helene ta emot rosetten som BIS-valp!

Så stolt jag är över Claras och Dannes fina valp och så roligt det är att se att allt som Helene lärt henne löna sig så mycket!

Jag ser fram emot våra gemensamma resor till utställningar i framtiden!

 

 

25 augusti Även om termometern visar över +25 så börjar det bli höst, och höst är väl kurstid? I kväll var Malcolm, Calle och jag hos Lyckliga Hunden strax söder om Enköping. Malcolm och jag för att lära oss och Calle för att titta på oss och en massa andra raser.

Vi var ganska många deltagare och kommer att delas upp på två gäng nästa gång.Kursen innehåller lite av varje, agility, rallylydnad, spår och sök och så lite allmän lydnad.

Eftersom jag ställer ut mina hundar vill jag inte gärna lära dem att sitta när jag står med godis framför deras näsor, så Malcolm och jag tränade på stående. I början var han mer än vild men jag tyckte att vi fick bättre kontakt innan vi slutade för kvällen.

Calle satt kopplad en bit ifrån oss och efter att han börjat tugga på sitt koppel fick jag  skyndsamt ta mig till honom för att ge honom min skjorta att ligga på och en leksak att sysselsätta sig med. Han satt helt tyst hela tiden och väntade på oss och var också nyfiken och glad när vi gick runt bland de andra deltagarna.

Jag var väldigt stolt över mina gossar när jag åkte hem!

Lilla Joy har börjat visa större intresse för Ingrid och mig de senaste dagarna, verkar lovande då hon tidigare bara gått åt något annat håll när vi ropat på henne.

Tyvärr är valpkursen för småttingar hos Tarja på torsdagar och det är ingen bra dag för mig så Joy får vänta med sitt kursande till något annat tillfälle.

I övrigt mår vi bra allihop, även vår nya medlem som är Ingrids katt, Ferry. Han är än så länge i hennes rum för att aklimatisera sig med ljud och dofter men så småningom hoppas vi att han ska kunna röra sig lite mer fritt i huset. Hundarna är ju snälla men som gäng kan de nog tänka sig att se till att kattungen rör sig snabbt!

( Vår förra katt hette Gunde så vi fortsätter med skidåkarnamn.)

 

 

13 augusti Det tar väldigt mycket tid att arbeta dag! Jag har ju under så många år anpassat min tid efter att ha jobbat 13 nätter på 6 veckor, när jag nu arbetar 24 arbetspass på 6 veckor blir mitt liv mycket annorlunda. Jag vill självklart arbeta vidare i mitt lilla klipp och trim-företag Hundoteket, så de dagar som jag inte är på äldreboendet, sitter jag vid trimbordet. Jag har nu börjat sova lite bättre på nätterna, känner mig piggare och orkar mer så jag ser fram emot nästa vecka då jag har tagit ut 2 dagars semester, vår bror Evert kommer hit, det kommer några vänner på kräftskivelunch och målarfärg ska inhandlas!

Av hundarna saknas för tillfället bara Popcorn som är kvar i Enköping. Gänget har utökats med lilla Joy, Lilians dotter, som är en underbart gullig liten valp! Hon tar sig fram mellan de vuxnas ben, busar med dem alla och kan sedan lägga sig lugnt ner någonstans och slockna helt. Den sista av Joys syskon flyttade i måndags och alla har flyttat till mycket trevliga familjer så jag hoppas innerligt att allt ska gå bra för dem.

Den 25/8 ska Malcolm och jag börja på kurs. Han behöver absolut något mer att göra, har väldigt mycket energi så det ska bli spännande att se vad han tycker om att få prova på lite olika aktiviteter bland andra hundar.

 

 

27 juli Lördagen blev en väldigt lyckad dag. Malcolm skötte sig riktigt bra och fick hederspris, tävlade mot den en månad äldre tiken som vann på bättre drive. Malcolm är ännu något okoncentrerad när han går i koppel och har svårt att hålla linjen, det blir gärna lite rörigt.

Karins Lilly, Presleys dotter, var en väldigt trevlig hund att visa i ringen. Hon gjorde verkligen sitt bästa, vann BT-klass och blev därefter BIR! Lenas tik Aronia vann också sin tikklass så man kan förstå att vi hade en väldigt trevlig stämning i bilen på hemvägen!

Nu ikväll har jag badat och klippt Jill, en av Lilians valpar, och plockat ihop papper, halsband och koppel, ställt i ordning mat som hon ska få med sig och ser nu fram emot att hennes blivande ägare ska dyka upp i morgon förmiddag. 

 

 

21 juli Klockan är nu snart halv tolv på natten. Nattvanor sitter tydligen i ett tag, men det är svårt att gå och lägga sig när 5 mycket fartfyllda valpar far runt i hela huset. Ovanligt mycket spring i de här känns det som. I morgon förmiddag ska vi vara hos veterinären för vaccination och besiktning. Blir deras första biltur, kan bli intressant!

På lördag ska Lena J och jag till Ransäter. Vi åker bara över dagen och jag tänker ha med mig Malcolm, Calle och Karins tik, Lilly. Hon är här ett tag, hennes familj är på semester och jag ville ha en hund att ställa ut så Karin var snäll och lät mig låna Presleys dotter. Vi får väl se hur det går i en ring men här hemma går det i alla fall jättebra. 

Jag brukar försöka åka till Ransäter så ofta som jag kan (det är ju min gamla hemmautställning) men det känns lite tråkigt med samma domare som förra året även om hon var både trevlig och gjorde Clara till BIR.

Det borde finnas tillräckligt många domare för att klubben skulle kunna variera sig mer.

 

16 juli  Igår kom bekräftelsen från FCI i Bryssel att Clara nu kan titulera sig C.I.B (tidigare benämnt Internationell champion)! 

 

14 juli Att arbeta dag 75%, tar mycket tid! Jag är van vid att rå min tid själv och planera mina aktiviteter efter eget huvud, för som nattarbetare kan man välja att göra något roligt i stället för att sova på dagarna. Det kan jag inte nu. I och för sig kanske mitt tidigare arbetsliv gjorde att jag inte mådde så bra och mitt nya liv kanske måste få mer än 14 dagar på sig för att kunna utvärderas och det blir säkert bra när jag lärt mig att sova bättre, (förmodar jag).

En sak som har fått mig att må jättebra är ett brev från SKK som berättar att jag har fått Hamiltonplaketten! Den är den finaste utmärkelse som en uppfödare kan få från SKK och den 3 oktober ska jag ta emot den under högtidliga former!

Det känns verkligen fantastiskt att få den uppskattningen för det som jag har försökt göra för den ras som jag har levt för och med sedan 1969!

Livet kan ju självklart inte bara bestå av arbete, så natten till lördag åkte jag ned till Tvååker för att ställa ut Claire och Malcolm. Calle följde med som sällskap. Vi träffade Karin, Laura och Lilly där och hade en väldigt trevlig dag även om resultatet i ringen kunde ha varit bättre. Claire tyckte att första varvet i ringen var roligt, men sedan tror jag att hon kom på var hon var och sänkte svansen. Domaren sa "She was my winner!" med ett beklagande eftersom man inte vinner med en pudel som inte tycker att det är roligt att visa upp sig.

Malcolm tyckte däremot att det var roligt och skötte sig jättefint, men domaren föredrog hans medtävlare så han blev 2:a. Calle fick prova på att vara i en ring och han tyckte både att det var trevligt att visa upp sig och att äta godis!

Nu var inte den största anledningen till att jag åkte dit utställningen, utan att Karin och jag hade planerat att fira dubbelt, Lauras championat och min Hamiltonplakett!

Efter en mycket god middag med champagne och gott vin ägnade Karin och jag oss åt ett av våra favoritämnen, nämnligen vem ska vi para vem med? Bakom varje valpkull ligger oftast mycket funderande hit och dit och att försöka föreställa sig hur resultatet kommer att bli är alltid lika roligt.

Att ha en valpkull är nog också det roligaste man kan ha! Det blir speciellt tydligt när man som jag nu har 6 veckor gamla nybadade små "humlor" som bara älskar att springa omkring, bita oss i benen när de far förbi och göra kullerbyttor när de krockar med varandra eller råkar falla ned för den 2 cm höga kanten som de passerar i hög fart. 

 

 

2 juli Efter att ha varit arbetslös i 4 dagar är jag nu återigen en arbetare. (Slutade nattjobbet den 25/6 och började dagkarriären 29/6) Jag arbetar nu på ett äldreboende i Enköping och efter 3 dagar på jobbet tycker jag att det känns riktigt bra. Helt annorlunda arbetsuppgifter förstås och eftersom det är över 30 år sedan jag var inom vården på dagtid, känner jag mig lite ringrostig. Tack och lov verkar mina nya arbetskamrater vara tålmodiga och vänliga!

I tisdags var jag på ringträning i Eskilstuna med Claire och Malcolm. Claire och jag behöver träna ihop oss, Malcolm behöver nog egentligen bara vara ute och se sig omkring lite. Han är nästan lite för glad och kanske lite ostyrig, men sådana småsaker kommer säkert att rätta till sig i ringen!

Med mitt nya jobb blir det inte så många utställningar men min plan är att jag i alla fall ska till Tvååker en av dagarna. Det har blivit väldigt få utställningar för mig och jag måste verkligen säga att jag saknar dem. Att klippa hundarna lite mer noggrant, att packa bilen, leta efter kläder som jag kommer i, kolla att alla tältdelar finns kvar och inte minst, se fram emot att träffa goda vänner och titta på hundar och få inspiration inför pälspresentationen av de egna hundarna.

 

25 juni Semester! T om söndag är jag helt ledig, på måndag börjar jag på mitt nya jobb. Ska bli spännande, men känns lite pirrigt också. Byta från att kunna och veta allt efter 13 år på samma arbetsplats, till att inte kunna och veta någonting, känns konstigt.

Ingrid har åkt på sin årliga bilsemester och igår ringde hon från Öland. Allt verkade bra förutom att hon klagade på vädret. Här har vi, vad man kan kalla arbets- och målarväder. Passar utmärkt för mig så fort jag kommer mig för att göra något.

Förmiddagen gick till hundpromenader, omplantering av mina uteblommor och pyssel med att få valparna att äta. I måndags försökte jag med majsvälling men de här "feta marsvinen" tyckte blää om det, så jag avvaktade några dagar och har nu, efter att ha rådgjort med en god vän istället hoppat direkt på Vom och Hundemat valp. Det passade de små bättre. Anledningen till att jag envisas med att ge dem tillägg är att jag vill avlasta Lilian lite, det känns inte bra när kullen är så stor och hon ensam ska föda dem.

Jag klippte näsorna på dem igår och att jag gör det så tidigt är dels för att jag är nyfiken på hur huvudena ser ut, dels att de blir lite mindre kladdiga när de äter kladdig mat. 

Ingrid har tagit med sig kameran så bildbevisen på deras söta ansikten får vänta tills hon kommer hem igen.

Ok, nu väntar förberedelserna av dörrar och fönster som ska målas, så de utslagna och sovande hundarna kommer att få vakna, eftersom de bara måste följa efter mig hela tiden och kolla så de inte missar något spännande.

 

18 juni  Så irriterande det är när man skjuter upp saker! Att man aldrig lär sig! Både Ingrid och jag har klagat över våra onda fötter, jag var helt övertygad om att jag hade ett flertal fotvårtor som har gjort väldigt ont och Ingrid har haft stora besvär med att gå på sina fötter.

Idag har vi gjort slag i saken, beställt tid och åkt till Lena Jonsson på Ljusterö.

Tänk att det var så här det kändes med helt smärtfria fötter!

Mina fotvårtor var inga vårtor utan hette mill.....någonting och blev bortskrapade av Lena. Ingrids "knölar" är nu också försvunna och hon har fått en remiss för att kunna beställa sulor till sina skor. Vi fick även massage med väldoftande kräm, nagellack på våra tånaglar och har nu inga förhårdnader alls på våra fötter!

Vi kan nu båda två studsa fram och verkligen se fram emot hundpromenaderna.

Tack Lena!

Valparna växer och växer, nu har de alla öppnat sina ögon och snart fyller de upp hela sin bädd när de sträcker ut sig och sover. Har nog aldrig haft maken till lättskötta valpar, ja, för mig alltså, Lilian sköter verkligen sin del.

När jag tar upp dem måste jag nästan väcka dem! Jag brukar börja ge tillägg när valparna är 3 veckor, ska bli spännande att se om de vill ta emot någonting från mig på måndag.

 

12 juni Vilken tur det är att jag inte visste, när jag började jobba nätter, att jag skulle fortsätta med det i över 30 år! Det har hela tiden varit en nödlösning, jag är i grunden en morgonmänniska, men viljan att ägna mig åt hundar och uppfödning har varit så stark att jag inte har kunnat se någon annan lösning. Nu får jag, tack vare att Ingrid går i pension, möjlighet att se om jag fortfarande är en morgonmänniska genom att börja arbeta 75% dag fr om den 29/6. Men fram till dess har jag semester!

En semester där jag ska klippa lite hundar, måla färdigt fönstren, ta mig an köksbordet som också ska målas, socialträna liten Calle, kela med Lilians valpar, försöka fånga in Nathalie på betet för en ridtur och läsa ut de påbörjade böckerna. Undrar om jag kanske borde ha en längre semester?

Valparna mår väldigt bra. Lilian är en fantastisk mor till dem och jag hör inte ett ljud ifrån dem annat än smaskande och kluckanden när de äter. På måndag är de 2 veckor och jag tittar flera gånger om dagen efter om de öppnat ögonen. När de har gjort det  blir de så mycket mer individer.

 

3 juni I måndags valpade Lilian, exakt på den dag som jag hade planerat! Helgen tillbringade jag ju på utställningar men måndagen hade jag ingenting bokat, så jag hade bett henne att försöka se till att mina planer stämde. Duktig Lilian! Sådana hundar kan man bara vara tacksam för!

Hon tar så väl hand om de små, det är alldeles tyst i bädden och valparna sover redan med magarna i vädret när de inte äter eller blir ompysslade.

De andra hundarna får aldrig komma in till en tik med valpar de första 3 veckorna, däremot brukar jag lägga ut de blodiga fällarna och tidningarna på golvet när valpningen är över, så de kan gå över dem, lukta och förstå att vi har fått valpar. Det brukar alltid stilla deras nyfikenhet och lugna dem.

I natt ska jag arbeta och därefter har jag bara 2 nätter i nästa vecka kvar, innan jag slutar jobba natt! I över 30 år har jag, för att kunna ha mina hundar, varit tvungen att välja nattarbete trots att jag egentligen fungerar bäst på mornar och förmiddagar.

Nu har jag definitivt tröttnat och genom att Ingrid går i pension och kommer att vara hemma på dagarna, har jag fått möjligheten att ta ett dagjobb.

Den 29 juni börjar jag en 75% tjänst på ett äldreboende. Det kommer att bli stora förändringar för både Ingrid och mig men det kommer också att bli spännande!

Eftersom jag ska jobba deltid kommer jag fortfarande att kunna klippa hundar, men att  jobba varannan helg kommer att inskränka på mina utställningar.  Kompromisser får man väl alltid räkna med och jag ser fram emot den stora förändringen i hur man mår som nu skall komma när jag får sova på nätterna. (Det har jag hört gamla nattarbetare säga så det måste ju vara sant!) 

31 maj  Nu har jag tillbringat 2 regniga dagar på hundutställningar. I lördags var Malcolm, Clara och jag i Hammarskog. Förmiddagens väder var ok men när det var dags för storpudlar och mellanpudar var det tydligen också dags för regn. Utomhusutställningar kan vara så trevliga när det är vackert väder och så tråkiga när det är dåligt väder. Utställningens resultat var verkligen inte dåligt, men det är roligare när man kan umgås och få möjlighet att visa upp sin hund ordentligt istället för att göra sitt bästa för att inte hundarna ska bli kalla och våta.

Det är tur att goda vänner finns med på plats och att stämningen är så god, då kan man ändå vara riktigt glad när Malcolm blir BIR-valp och BIS-2 valp och Clara, trots att hon ganska nyligen har haft valpar, är i så god kondition  och på så gott humör att hon blir bästa mellanpudel och sedan BIS-2.

Det var med gott humör jag packade ihop dyblöta grejor och åkte min korta resväg hem,ca 35 minuter.

Idag var det utställning i Österbybruk och min plan var från början att ta med någon av hundarna som sällskap där jag satt vid ringen men med tanke på hur kallt det var fick alla hundar stanna hemma hos Ingrid. Min goda vän Ann-Charlotte dömde och med sig hade hon en elev så med många deltagande pudlar tog det ganska lång tid.

Jag hade väldigt trevligt där jag satt och stod med massor av kläder på och nästan ingen packning. Ibland kan det vara roligt och lärorikt att stå vid sidan av och titta på men jag vill inte gör det till någon vana, det är själva spänningen att vara i ringen som inspirerar och stimulerar, som får mig att fortsätta med min roliga hobby!

Just nu sitter jag och väntar på att Lilian ska börja valpa. Hon visar tecken på att det närmar sig så det kanske är bäst att vi lägger oss en stund ifall hon tycker att det är dags någon gång under natten.

 

14 maj Idag var Claire, Malcolm, Ingrid och jag på SPK mellansvenskas inofficiella utställning som åskådare. Det var lite kallt men väldigt bra "hundväder" och mycket trevlig stämning. Malcolm tyckte att det var spännande med så mycket folk och hundar och behövde en stund innan han kunde lugna ned sig och inse att han inte skulle hinna hälsa på alla som passerade.

I övrigt mår vi bra, Marie har flyttat hem igen och Popcorn är i stället på tillfälligt besök i Enköping. Lilian blir bara tjockare och har nu fått en kortklippt frisyr. Hon är ju inte speciellt intresserad av att visa sig i ringen och om jag ändå skulle vilja ta med henne någon gång kan hon visas i en T60 frisyr. Hennes lammklippning är inte ordentligt gjord än, eftersom jag aldrig badar dräktiga tikar förrän det är dags för valpning, men då ska alla jack och ojämnheter i pälsen fixas till.

Calle växer och mår bra. Han har blivit en specialist på att ta sig fram mellan alla ben, hundarnas, Ingrids och mina. Han är en gullig valp som vi njuter av att ha och Malcolm och han har verkligen blivit goda kompisar. Calle är ännu för ung för att få följa med på olika hundtillställningar, han måste vara 4 månader först, men vi försöker socialisera så mycket som vi hinner. 

 

3 maj Det känns tomt när valparna flyttar hemifrån. Claudia flyttade i fredags och Clifford (numera Sigge) hämtades i går. I morgon ska Clarissa och Cleo bli hämtade av sina nya ägare så idag har de blivit badade, klippta och fotograferade. Det sista var det svåraste! Jag måste självklart även fixa till Clyde (namnet går tyvärr inte att ropa utan hans kallnamn blir Calle). Calle blir kvar hos oss och förhoppningsvis blir Malcolm och han goda vänner. Familjerna som blir nya ägare till valparna har alla fyra haft hund tidigare och jag är helt säker på att valparna kommer att få det väldigt bra!

Mina helger blir numera "hemmahelger" för trots att det var utställning i Lidköping i helgen var jag inte där. Ingen tik att ställa ut och en Malcolm som är för ung, men jag har ändå fått glädja mig åt att en Presleydotter blivit cert och cacib-vinnare genom att bli bästa tik. Karin är uppfödare till henne och Lilly, som hon heter, är den tik vi var med på Grand Hotell när det tävlades om Årets Valp. Hon visar att hon även är en vacker och glad hund när hon nu tävlar bland de vuxna! 

Lilian har börjat äta igen, ännu ett gott tecken på dräktighet så jag fortsätter att hålla tummarna för att vi får en kull i början av juni!

 

27 april  Det är verkligen tur att ingen filmar på baksidan av vårt hus när jag släpper ut valparna i den stora rastgården! För i så fall hade ni fått se en stel dam försöka springa ifatt några valpar samtidigt som hon är väldigt rädd att trampa på valparna som hänger fast i hennes byxor. Hon skriker samtidigt "Kom här, kom här, nej inte dit, akta, ramla inte ner, var försiktiga så ni inte fastnar, inte åt det hållet! Clara! Hjälp till att få med dig valparna!" Så fortsätter det ända tills alla fem valparna är på ungefär samma plats och tillbaka i den mindre rastgården igen.

Jag vill ju gärna att de ska få röra ordentligt på sig samtidigt som jag är fruktansvärt rädd att de ska riskera att skada sig. Jag tror nog att det är varje uppfödares största fasa att vara tvungen att meddela valpköpare att deras valp har gjort sig illa.

Tack och lov gick även morgonens rusning bra, förmodligen är det bara jag som är alltför orolig medan det är valparna som har koll på vad de klarar.

Helgen som gick var väldigt trevlig! Laura var i Danmark med sin matte och visad av duktiga Alexandra blev hon cert- cacib- och BIR-vinnare! Hennes bror, Lewis, var i Västerås där jag kunde sitta vid ringside och se honom tillsammans med matten Liss-Britt bli BH, få cert och bli CHAMPION! Det är så roligt att veta att valpköpare trivs tillsammans med sina hundar och även får uppnå de mål som de har satt upp, oavsett vilka mål det är.

Malcolm var med i Västerås, han är nu över 4 månader och får föja med som åskådare på olika aktiviteter. Han var (givetvis!) väldigt duktig. Pigg och glad när han gick omkring i lokalen och på rastplatsen, lugn och trygg när han låg i buren och studerade de olika hundarna  som passerade.

 

 

 

19 april Vi har haft några aktiva dagar i vårt lugna liv. I fredags hade vi valpträff. Goda vänner som tittar, kommenterar, kritiserar och beundrar valparna. Malcolm också, förstås! Han är i allra högsta grad en valp! Vi åt sedan lite mat och berättade dråpliga historier från livet med hundar och hundfolk för varandra. En väldigt trevlig eftermiddag!

Sedan när Ingrid och jag var på hemväg från promenaden på lördagen med några av hundarna träffade vi på två kennelkonsulenter som var på väg för att "inspektera" hemma hos oss. De fick följa med hem och gå husesyn tillsammans med hundarna och oss. Vi gick även en runda runt huset genom de olika rastgårdarna för att visa hur hundarna har det när de är ute.

Efter protokollskrivande och genomgång av de olika avtalen som jag använder sade sig besökarna vara nöjda. Mea tyckte att de var väldigt trevliga och hade nog gärna följt med dem när de åkte!

Jag kunde sedan lite försenad åka till Grisslehamn för att klippa Dot (och äta god mat). Malcolm och Lilian fick följa med. Lilian är sig inte riktigt lik, hon är mycket lugnare och hennes aptit är inte som tidigare. Goda tecken för en parad tik!

Idag, söndag, klippte jag Doolkes hundar, Blossa och Maja. Berit och jag pratade lite om Helsingfors. Kanske lite tidigt, Helsingfors är i december, men vi brukar alltid planera i god tid. Tyvärr kommer vi att få skjuta på vårt 10-års jubileum, för även om det inte är det viktigaste vilka domare som dömer, har det ändå betydelse. Därför ställer vi in vår Helsingforsresa i år, för att istället satsa lite extra på Stockholm eller också lägga undan pengarna till nästa år.

Söndagseftermiddagen tillbringade vi först på promenad, sedan