Men idag får jag upprepa orden flera gånger för att jag ska lyssna.

Häromdagen var Ingrid och jag ute på promenader med våra 3 gäng, solen sken, trädens färger var otroliga, ingen vind.

Precis som det ska vara en höst!

Idag är det nästan storm, det är regn och hela världen, det vill säga Härkeberga där vi bor, är helt dolt i gråa färger.

Hundarna sysselsätter sig med olika tuggisar som jag letat fram från deras gömmor och jag sitter och väntar på att inspirationen ska komma så jag får lusten att börja packa ned   sommarkläderna i lådor som ska upp på vinden. 

Gibbon och jag var på en liten aktivitet för några kvällar sedan. 

Vi var i lokalen där vi brukar ha ringträning. Lite annat att prova på som cavaletti, slalom, balansträning.

Gibbon var tydlig med att ha tyckte det var roligt så jag, som inbiten utställningsmänniska, började fundera på om jag skulle hitta på något annat med honom.

Agility? jag är absolut inte tillräckligt snabb, Rallylydnad? Nu är det så att jag ser bra på nära håll med vänster öga och på långt håll med höger öga och däremellan finns ett avstånd som jag ser dåligt på, som avståndet  till skyltar nere på marken. Nosework? Traska efter en hund som går med näsan i backen? Det gör jag varje promenad.

Jag ska fortsätta att försöka hitta på något som Gibbon och jag kan ägna oss åt. Han är en så trevlig hund och så rolig att ha med sig men eftersom jag ännu inte hittat hans drömkäk har han fortfarande en bit kvar innan han är i rätt hull för en utställning.

Jag hoppas att jag kan ta med honom till SPKs utställning i november, den enda utställning som jag vet har ett vandringspris enbart för brun. Då hoppas jag att domaren ska få riktigt många bruna i de olika storlekarna att välja på! 

Bortsett från vädret så mår vi bra allihop, kanske lite extra för Ingrid som har födelsedag och därför får bestämma allt, mat, dryck och aeventuell aktivitet.

Det hör nämnligen till en födelsedag som jag alltid försöker leva efter. Att bara få göra precis det som jag sett fram emot, kan vara att skrapa fönsterbågar likaväl som att läsa boken som väntat länge på att öppnas. Som sagt en dag för en födelsedag. När jag arbetade försökte jag allltid söka semester på den dagen. Nu kan jag bara utesluta att skriva något i kalendern.

När Arne och jag bodde tillsammans fick jag alltid en bakelse och ett glas champagne till frukost. Dagen brukade då bli lite annorlunda.

Numera är jag lite "förståndigare" och kanske lite tråkigare, vilket förmodligen hör till åldern. Ingrid får alltså göra precis som hon vill idag och det tar jag inget ansvar för.